karate

Se även Karate, karaté och kárate.

Böjningar av karate	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	karate	karaten
Genitiv	karates	karatens

karate

1. (kampsport) en japansk kampsport som ursprungligen kommer från ön Okinawa

   På fritiden tränar flera av ungdomarna karate.

   Etymologi: Av japanska 空手 (からて, karate), av 空 kara ("tom") och 手 te ("hand").

• karatedräkt
• karatefilm
• karatemästare
• karateslag
• karatespark
• karateträning
• karateutövare

karate m

1. karate

   Etymologi: Av japanska 空手 (からて, karate).

karate

1. karate

   Etymologi: Av japanska 空手 (からて, karate).

karate

1. karate

   Etymologi: Av japanska 空手 (からて, karate).

karate

1. karate

   Etymologi: Av japanska 空手 (からて, karate).

karate

1. karate

   Etymologi: Av japanska 空手 (からて, karate).

karate

1. (kampsport) karate

   Etymologi: Av japanska 空手 (からて, karate).

karate n

1. (kampsport) karate

   Etymologi: Av japanska 空手 (からて, karate).

karate m

1. karate

   Etymologi: Av japanska 空手 (からて, karate).

   Besläktade ord: karateka

karate

1. karate

   Etymologi: Av japanska 空手 (からて, karate).

karate n

1. karate

   Etymologi: Av japanska 空手 (からて, karate).

karate m

1. karate

   Varianter: kárate

   Etymologi: Av japanska 空手 (からて, karate).

   Besläktade ord: karateca

karate n

1. karate

   Etymologi: Av japanska 空手 (からて, karate).

karate

1. karate

   Etymologi: Av japanska 空手 (からて, karate).

karate

1. karate

   Etymologi: Av japanska 空手 (からて, karate).