Nordmakedonien

Efter självständigheten från det forna Jugoslavien motsatte sig Grekland benämningen Makedonien på den nya staten. Det fanns därför greker som i stället använde den nya statens huvudstad Skopjes namn.^[11] I Grekland finns sedan länge en provins som heter Makedonien som tillhörde det antika Makedonien. Den nuvarande provinsen i Grekland är till ytan större än Nordmakedonien.

Det historiska Makedonien är internationellt sett mycket känt. Alexander den store, en makedonsk kung, genomförde under 300-talet f.Kr. en storslagen erövringskampanj i Mellanöstern med Makedonien som bas. Makedonien, som då bestod av ungefär det geografiska området med samma namn som idag ligger i Grekland och södra halvan av dagens Nordmakedonien, erövrade under hans ledning en enorm landmassa från Egypten och Turkiet i väster till Samarkand, Chiva och Buchara (viktiga centralasiatiska handelsstäder längs Sidenvägen) och Indusflodens dalgång i dagens Pakistan i öster. Han räknas i västerländsk historieskrivning som ett av de största militära genier som någonsin existerat.

Grekland ansåg att invånarna i den nya staten de facto lade beslag på de antika makedoniernas historia, vilket grekerna motsatte sig. Eftersom dagens makedonier, liksom övriga folk i tidigare Jugoslavien, är slaver ansåg Grekland att dessa saknade koppling till det antika Makedonien. Grekerna hävdade därigenom att makedonierna ägnade sig åt en form av historisk identitetsstöld eller varumärkesintrång.

Som ett resultat av konflikten erkände EU och Förenta nationerna (FN) staten under den provisoriska referensen "Före detta jugoslaviska republiken Makedonien" (eng: "Former Yugoslav Republic of Macedonia", förkortat "FYROM"). Mellan 1991 och 2019 fördes en dialog om statens namn, företrädesvis med Grekland. Grekland protesterade i november 2004 när USA:s kongress valde att erkänna landet under det konstitutionella namnet Republiken Makedonien.

Fram till 2019 var Nordmakedonien erkänt under det konstitutionella namnet Republiken Makedonien av 133 länder.^[12]

I samband med förhandlingarna inför republiken Makedoniens medlemskap i försvarsalliansen Nato i mars 2008 lade Grekland in sitt veto mot medlemskapet, om inte staten ändrade sitt namn. Detta ledde till att det planerade medlemskapet i försvarsalliansen sköts upp på obestämd tid.^[13] Detta ledde till att konflikten trappades upp och republiken Makedonien drog Grekland inför Internationella domstolen i Haag för landets vägran att godkänna republiken Makedonien som Nato-medlem, vilket enligt deras åsikt stred mot interimsavtalet länderna emellan.

Efter att namnkonflikten kunde lösas blev Nordmakedonien 2020 Natomedlem.

På 300-talet f.Kr. tillhörde de södra delarna av det nuvarande Nordmakedonien Alexander den stores imperium medan de centrala och norra delarna gick under namnet Paionien. Senare kom området att ingå i de romerska provinserna Macedonia och Moesia Superior. Från 400-talet e.Kr. avlöste en rad härskare varandra. Omkring år 600 slog sig slaviska stammar ner i området som blev helt kristet på 800-talet under Boris I av Bulgarien.

Under 1300-talet erövrades området av det Osmanska riket. I samband med Osmanska rikets nedgångstid under 1800-talet stred Grekland, Bulgarien, och Serbien om herraväldet över Makedonien, som efter Balkankrigen (1912-1913) delades upp mellan dessa länder. Den del som tillföll Serbien gick under namnet Vardar Makedonien efter floden Vardar. Efter första världskrigets slut införlivades den norra delen av Makedonien 1918 i Kungariket Jugoslavien. Under denna tid kallades dagens Nordmakedonien Vardarbanovina.

Under andra världskriget (1941–1945) ockuperades Jugoslavien av axelmakterna, och området delades mellan Bulgarien och det av Italien ockuperade Albanien. I slutet av kriget blev området en av de sex likställda jugoslaviska delrepublikerna (Slovenija, Hrvatska, Bosna i Hercegovina, Serbija, Crna Gora och Makedonija). Makedonskan var ett av de tre officiella språken i socialistiska förbundsrepubliken Jugoslavien och delrepubliken fick namnet Folkrepubliken Makedonien, 1963 ändrat till Socialistiska republiken Makedonien.

När Jugoslavien började falla sönder i början av 1990-talet började den tidigare jugoslaviska delrepubliken eftersträva full självständighet under namnet Makedonien. Samtidigt såg nationalistiska krafter i grannländerna möjligheten att dra fram gamla argument mot statens status som nation. Det finns bulgarer och greker som betraktar landet som en ”konstgjord stat”, utan någon makedonsk nationell identitet. Makedonska språket ses i Bulgarien som en bulgarisk dialekt. Grekland har hävdat en historisk rätt till namnet Makedonien. Dessutom har serbiska nationalister kallat området för ”Sydserbien”^[14]

I september 1991 lämnade republiken den jugoslaviska federationen. Landet blev självständigt, och drogs snart in i namnkonflikten med Grekland (se nedan). Den tidigare jugoslaviska republiken Makedonien var en av de delrepubliker i det forna Jugoslavien som aldrig drabbades av krig.

Den 26 februari 2004 omkom landets dåvarande president Boris Trajkovski vid en flygolycka på väg till ett möte i Mostar.^[15] Den efterföljande utredningen kom fram till att olyckan orsakades av besättningens misstag under inflygningen.

Landet ansökte om EU-medlemskap den 22 mars 2004 och fick kandidatstatus den 17 december 2005.

Landet ansökte om medlemskap i Nato, vilket Grekland utnyttjade sitt veto emot. Efter att Prespaavtalet skrevs under drog Grekland tillbaka sitt veto mot ett medlemskap. Den 27 mars 2020 inträdde Nordmakedonien i Nato.^[16]

 

 

 

Nordmakedoniens geografi kännetecknas av bland annat ett centralt lågland, genomflutet av Vardar och dess bifloder. Omkring låglandet finns även berg, inklusive det 2 540 meter höga Jakupica. Västra Nordmakedonien är bergigt, med Šarbergen över gränsen till södra Serbien och i söder Jablanicabergen (högsta topp 2 257 m ö.h.). Ohrid- och Prespasjöarna markerar det sjölandskap som finns längst i sydväst, vid gränsen mot Albanien och Grekland.^[17]

Landet gränsar i söder mot Grekland, över Kožuf- och Nidžebergen. Östgränsen, mot Bulgarien, är även den bergig, med flera bergstoppar på över 2 000 m ö.h.^[17]

Nordmakedonien ligger i anslutning till kanten av en kontinentalplatta, och jordbävningar förekommer. 1963 lades huvudstaden Skopje i ruiner av en kraftig jordbävning.^[17]

Klimatet i landet har kontinental prägel. Nederbörden är ganska jämn över årets alla månader, och på vintern faller den mest som snö. På högre höjd ligger snötäcket många månader varje år. I Skopje är medeltemperaturen i januari månad 1 °C, medan den i juli är 23 °C. Den totala årsnederbörden är ungefär 500 mm.^[17]

Lövskog dominerar den naturliga vegetationen på lägre bergssluttningar, med bland annat orientalisk avenbok, olika arter av lönn och ek, mannaask och europeisk humlebok. Högre upp i bergen består skogarna av bok och barrträd. Här finns både makedonisk tall och silvergran. De högsta bergen når ovan trädgränsen, karaktäriserade av gräshedar (ofta hårt betade) och myrmarker.^[17]

Bland de större däggdjur som förekommer i landet kan nämnas vildsvin, rådjur, gems, guldschakal, rödräv och varg. Längst i nordväst förekommer även lodjur och brunbjörn.^[17]

Bland de många fågelarterna inräknas 27 arter av rovfåglar, samt Europas alla arter av hackspettar. I vissa sjöområden (inklusive Ohridsjön) finns både krushuvad och vanlig pelikan^{[förtydliga]}. Ohridsjön är djup och är geologiskt av äldre ursprung; den är avsatt som världsarv, bland annat för dess många endemiska fiskar och mindre djur.^[17]

Det finns tre nationalparker i Nordmakedonien – Mavrovo, Galičica och Pelister (alla tre uppe i bergen). Därutöver har ett antal naturreservat och nationalmonument etablerats. Ungefär sju procent av landets yta bestod år 2012 av på olika sätt skyddad natur.^[17]

Landet leds idag av det socialdemokratiska partiet SDSM, med Oliver Spasovski som premiärminister. Parlamentets 120 ledamöter och statschefen, en president, väljs genom fria, direkta val.

I mars 2008 hoppade partiet PDS, som representerar landets albanska minoritet, av koalitionsregeringen och framtvingade ett nyval den 1 juni samma år.

 

Enligt den officiella uppfattningen i Nordmakedonien består det historiska Makedonien av följande delar: Egeiska Makedonien i nuvarande Grekland, Vardarmakedonien i nuvarande självständiga Republiken Makedonien^{[förtydliga]} (tidigare i Jugoslavien), och mindre delar i Bulgarien (Pirinmakedonien) och Albanien (Mala Prespa).

Nordmakedonien är indelat i olika statistiska regioner. Nordöstra regionen, Pelagonien, Polog, Skopje, Sydvästra regionen, Sydöstra regionen, Östra regionen och Vardar. De saknar egentlig märkbar betydelse.^{[källa behövs]}

Efter Jugoslaviens upplösning blev landet ett av Europas fattigaste länder. I april 1992 införde landet sin egen valuta – den makedonska denaren (MKD). Under första halvan av 1990-talet befann sig den makedonska ekonomin i en djup kris. Till följd av det jugoslaviska inbördeskriget 1991 blev ekonomin ett orosmoment för landet. Republiken hade tidigare varit kraftigt beroende av Jugoslavien, mer än av utländska marknader, och hade handelsavtal med landet. USA:s dåvarande sanktioner mot Serbien bidrog till ökad ekonomisk oro och försvårade transporter av varor till landet. Namnkonflikten med Grekland motverkade landets önskan om internationellt erkännande och inflödet av utländska investeringar. År 1996 började ekonomin sakta att växa men tillväxten hindrades snart i takt med att kriget i Kosovo började år 1998 och den interna etniska konflikten mellan slaver och albaner i landet 2001. Arbetslösheten är det största problemet. Den var 37,2 procent år 2005 och fattigdomsgränsen låg på 22 procent år 2006. En stor andel av invånarna har finansiella besvärligheter, 72 procent uppger att de endast kan leva av sina hushållsinkomster ”med svårighet” eller ”med stora svårigheter”^{[källa behövs]}. Ett annat stort problem är den gråa ekonomin, som antas utgöra mellan 20 och 40 procent av Nordmakedoniens ekonomiska aktivitet^{[källa behövs]}.

Nordmakedonien är ett land med relativt låg statsskuld .^{[förtydliga]}. År 2009 rankade Världsbanken landet som ”det fjärde mest reformerande landet” av 178 länder^{[förtydliga]}. Nordmakedonien har en medelutbildad men billig arbetskraft. Den nuvarande regeringen har infört ett platt skattesystem^{[förtydliga]} för att göra landet mer attraktivt för utländska investerare. Den platta skatten var 12 procent år 2007 och minskades ytterligare till 10 procent år 2008. Under den första halvan av 2013 drog landet till sig 101,4 miljoner euro i utländska direktinvesteringar och år 2011 uppgick de utländska direktinvesteringarna till 340 miljoner euro. År 2005 utgjorde tjänstesektorn 57,1 procent av landets bruttonationalprodukt, den industriella sektorn utgjorde 29,3 procent och jordbruket endast 12,9 procent av BNP. Under 2013 växte ekonomin med 2,25 procent och den förväntades växa med 2,8 procent år 2014, enligt siffror från den Internationella valutafonden^{[källa behövs]}. Textiltillverkningen är den mest betydande sektorn för exporthandeln. Andra viktiga exportprodukter är järn, stål, vin och grönsaker. Landets viktigaste handelspartners under 2013 var Tyskland, Storbritannien, Grekland, Serbien, Italien samt Bulgarien. Inom jordbruket är äppelodlingarna i regionen Prespa mest kända. Det finns även väldigt stora tobaksodlingar runt staden Prilep. I regionen kring städerna Kavadarci och Negotino breder Nordmakedoniens vindistrikt ut sig. Tikves och Bovin är exempel på stora vinproducenter.

Världsbanken placerade landet på 25:e plats av 189 länder i sin rapport ”Doing Business” 2014, och utsåg landet som det 7:e bästa landet att starta företag i. Nordmakedonien har de lägsta kostnaderna i hela Europa för att starta ett företag.

Nordmakedonien har ett bra turistklimat. I mars 2008 ökade antalet utländska besökare med 44,7 procent jämfört med motsvarande månad föregående år och antalet inhemska turister ökade med 23,5 procent. År 2007 drog staden Ohrid till sig 250 000 besökare. I februari 2009 ökade antalet besökare med 3,2 procent jämfört med motsvarande period 2008 medan antalet utländska besökare ökade med 6,1 procent. Under 2009 steg det totala antalet besökare i landet till 587 700, av vilka 56 procent var inhemska turister medan 44 procent av besökarna var från utlandet. Antalet övernattningar år 2009 var 2 101 606, varav inhemska turister stod för omkring 72 procent medan utländska besökare stod för omkring 28 procent av övernattningarna. Samma år ökade antalet övernattningar med utländska besökare med 1,5 procent. År 2011 drog landet till sig 650 000 besökare. Huvudstaden Skopje var en av de mest besökta platserna (154 163 besökare). Bland de utländska turisterna år 2011 var Grekland det vanligaste ursprungslandet, följt av Turkiet och Serbien. Nederländerna var det vanligaste ursprungslandet bland besökare från andra delar av kontinenten än Balkanhalvön.

Under somrarna är sjöarna Ohrid, Prespasjön och Dojransjön de mest populära turistattraktionerna. Under vintern åker många till skidorterna Pelister, Mavrovo, Sarplanina, Krusevo och Kozuv. Även utgrävningarna av de antika makedonska städerna som Stobi och Heraclea-Lyncestis är turistmål.

Populära turistmål: Skopje, Ohrid, Struga, Bitola, Kruševo, Mavrovo, Popova Sapka, Lazaropole, Galičnik, Ohridsjön, Prespasjön, Dojransjön, Heraclea-Lyncestis, Kokino, Baba med toppen Pelister, Galičica.

Skopje och Ohrid har internationella flygplatser. Det finns även en civil flygplats i Stankovec där över 300 000 albanska flyktingar sökte skydd under Kosovokriget 1999. Det finns även en flygplats nära staden Štip som ofta används som övningsbas av det makedonska flygvapnet.

Järnvägarna är förhållandevis glest utbyggda i Nordmakedonien. Järnvägsnätet når ut till framförallt Serbien och Grekland. Skopje har regelbunden tågtrafik dels inom Nordmakedonien men också till grannländerna. Från Serbien går en viktig järnvägslinje som sedan fortsätter till Grekland; denna går via Skopje vilket gör Skopje till en viktig internationell järnvägsstation. Denna bana är också elektrifierad och i tämligen gott skick. Järnvägsnätet ägs av statliga MZ. Det finns även planer, och en budget, som det statliga järnvägsnätet MŽ fått i bidrag av den makedonska staten om att bygga ut järnvägsnätet i Nordmakedonien till Albaniens huvudstad Tirana såsom Bulgariens huvudstad Sofia.

Många vägar i landet är smala och slingriga. De underhålls dock på en normal nivå och har därmed en acceptabel standard. Från gränsen till Serbien går den viktiga motorvägen E75 som fortsätter ner till gränsen till Grekland; denna väg har en hög standard. Runt Skopje finns ett system av motorvägar som ansluter staden till den längre motorvägen.

Nordmakedonien har sedan självständigheten börjat att bygga om vägarna i landet, uppgradera dem och bygga nya motorvägar, vilket har medfört en stor ökning av turismen i Nordmakedonien. Nya motorvägar har även byggts runt om i hela landet, en förlängning håller på att byggas mot bulgariska gränsen, och även till Kosovo väntas nya delar av vägar vara klara fram till 2020^{[källa behövs]}.

Befolkningen i landet består till två tredjedelar av makedonier och den största minoritetsbefolkningen är albaner (24 procent) ^[18]. I landet finns även mindre grupper av turkar, valaker samt en del romer och kvarboende serber.^[18] Mellan den makedonska och den albanska befolkningen fanns stora etniska spänningar som utmynnade i en väpnad konflikt 2001 sedan albanska rebeller tagit till vapen. Den kunde till slut lösas efter internationell medling och resultatet blev Ohridavtalet, men vissa spänningar mellan grupperna finns fortfarande kvar.

Huvudstaden Skopje är landets största stad med 578 144 invånare och omkring 20,5 procent av Nordmakedoniens befolkning bor i Skopje. Landets näst största stad är Bitola med 80 550 invånare, följt av Kumanovo med 76 272 invånare. Medelåldern är 36,2 år. Den förväntade medellivslängden låg 2009 på 73 år för män och 77 år för kvinnor. Medellivslängden förväntas öka stadigt fram till år 2050.

Enligt Förenta nationernas beräkningar kommer Nordmakedoniens befolkning att minska från de nuvarande 2 022 547 invånare till 2 001 000 invånare år 2025 och 1 746 000 år 2050.

Makedonska är ett officiellt språk, men än gäller den lag från 2002 som Ohridavtalet låg till grund för, och som innebär att om andra språk än makedonska talas av åtminstone 20 procent av befolkningen i landets motsvarighet till svenska kommuner ska det språket användas tillsammans med makedonska. Avtalet, som godkändes av parlamentet, innebar dessutom att formuleringar i författningen som kunde tolkas som att Nordmakedonien bara tillhörde makedonierna omarbetades.^{[19] [20]}Albanerna var då i första hand koncentrerade till landets västliga del.^[21] Under millenniets första årtionde skedde en albansk urbanisering till framför allt huvudstaden Skopje. I dagsläget går – inte minst på grund av landets önskan att bli EU-medlem – språklösningen mot ungefär samma utformning avseende tryckning och tolkning som när det gäller finska och svenska språken i Finland. Tillämpningen handlar om tillgängligheten till offentliga dokument, vid kommunikation med statliga, regionala och lokala myndigheter och i det kommunala självstyret, men förändringarna är inte på långt när genomförda fullt ut. Förutom albanskan finns det ytterligare språk som i någon enstaka kommun uppfyller dessa kriterier: turkiska, serbiska, romani och arumänska (ibland kallat vlachiska).

Makedonska är ett sydslaviskt språk, och är närmast besläktad med bulgariska och serbiska. Det makedonska språket och makedonska dialekter talas av minoriteter i grannländerna Albanien, Bulgarien, Grekland och Kosovo.

 

 

Majoriteten av makedonierna tillhör den makedonsk-ortodoxa kyrkan som etablerades 1958 som underställd patriarkatet i Belgrad. Men den östortodoxa kyrkan har funnits längre tillbaka än så i det nuvarande Nordmakedonien. En av de äldsta östortodoxa skolorna startades i landet av Sankt Klemens av Ohrid (Св. Климент Охридски / Sv. Kliment Ohridski). År 1967 förklarade sig den makedonsk-ortodoxa kyrkan som en självständig ortodox gren, och erkändes av den ortodoxa världen 36 år senare, 1993.

Enligt folkräkningen år 2002 är landets religiösa sammansättning följande: makedonsk-ortodoxa 64,7%, övriga kristna 0,37%, muslimer 33,3% och 1,63% övriga.

Den religiösa bilden i Nordmakedonien speglar den etniska sammansättningen. En majoritet är ortodoxt kristna; främst slaviska folkgrupper tillhör den kristna ortodoxa tron men i Skopje finns också ett mindre antal albanska romerska katoliker och anhängare av olika ortodoxa riktningar (cirka 5 procent). Även vlacherna är ortodoxa medan slaviska folk som pomaker (torbesjer) och bosniaker är av muslimsk tro. Nordmakedonien har alltså en betydelsefull icke-makedonisk minoritet som tillhör den islamska tron, på cirka 33% av befolkningen. Turkarna, bosniakerna och en stor majoritet av både albaner och romer är i huvudsak muslimer. Sammanlagt finns det över 1200 kyrkor och 400 moskéer i Nordmakedonien, många av dem är väldigt gamla och omskrivna i historieböckerna.

 

 

Makedonska: општини, opštini; singular: општина, opština)

• Macedonian Intl News Agency (MINA)
• Macedonian Information Agency (MIA)
• MAKFAX
• Net Press

• 24 VESTI
• AB Kanal
• Alfa TV
• Iris Televizija
• Makedonija24
• MKTV (Makedonska Televizija)
• Intel Televizija
• Kanal 5 Televizija
• Kanal 8 Televizija
• Naša TV
• Sitel
• SkyNET
• Telma Televizija
• Tera Televizija
• TV Orbis
• Televizija EDO
• Televizija Sonce

• Antenna 5
• Kanal 77
• Metropolis Radio
• Radio Meff
• Sportsko Radio Kanal 4
• Radio Bubamara

• Den
• Denešen vesnik
• Dnevnik
• Kurir
• Nova Makedonija
• Utrinski vesnik
• Vest

• Biznis
• Globus
• Kapital
• Makedon Magazin

• Bukvar
• Idividi
• Prespana
• Prespa Sky
• Time.mk

• Geographica - Atlas och uppslagsverk över världens folk och länder ISBN 978-3-8331-4129-4

• Amnesty
• Länkar från ODP
• Former Yugoslav Republic of Macedonia EU prospects unrelated to its dispute with Greece från Europaparlamentet 12 juli 2007
• Makedonien Fördjupning av Ulla Nordlöf-Lagerkranz, Utrikespolitiska Institutet 16 november 2006
• EU-kandidatur
• Länkkatalog, Macedonia Timeless från Senka Film
• Background Note: Macedonia från U.S. Department of State, juni 2009
• [2]
• Nikola Gruevski,Prime Minister Gruevski: I wish a name solution with Greece to be found, Skopje, MIA 18 januari 2011
• 'Eye on Macedonia' Поглед на Македонија, CNN, 2011