Mercedes-Benz W125

Grand Prix-säsongen 1936 hade varit en katastrof för Mercedes-stallet och man drog sig tillbaka från tävlandet under säsongen för att ta fram en ny bil. W125 byggde vidare på företrädaren W25 och tävlade enligt den då rådande 750 kilos-formeln.

Den nya bilen hade en helt ny ram bestående av ovalrör. Den var betydligt starkare än företrädarens lådbalksram. Detta betydde att fjädringen kunde göras mjukare och därmed följsammare. Tillsammans gav detta klart bättre väghållning.

Motorn var en ny rak åtta på 5,7 liter. Kompressorn hade flyttats, så att den nu sög bränsleblandningen genom förgasaren, istället för som tidigare tryckt luften till förgasaren. Samtidigt försvann det för Mercedes-Benz så typiska skrikande ljudet. Motorn levererade som mest runt 570 hk. Det skulle dröja fram till åttiotalets turboera innan dessa siffror överskreds inom Grand Prix-cirkusen.

Till säsongen 1937 hade Luigi Fagioli gått över till Auto Union. Han ersattes av Christian Kautz och Hermann Lang. Efter den misslyckade säsongen 1936 var Mercedes-Benz tillbaka i stor stil och stallet tog sex segrar under säsongen.

I europamästerskapet var Belgiens Grand Prix tillbaka i kalendern. Mercedes-stallet dominerade EM. Rudolf Caracciola blev åter europamästare, följd av Manfred von Brauchitsch, Kautz och Lang på platserna två till fyra.

• Mercedes-Benz: Legenden på landsvägen, red. Claus Worup, 1994. ISSN 0909-9271
• Tyska Wikipedia.

• Mercedes-Benz Museum.
• The Golden Era of Grand Prix Racing om Mercedes-Benz.
• Dennis Davids Grand Prix History.
•   Wikimedia Commons har media som rör Mercedes-Benz W125.
  Bilder & media