Björn von Rosen

von Rosen var elev vid Lundsbergs skola i Värmland och studerade i Stockholm vid Carl Wilhelmsons målarskola och vid Konsthögskolans etsningsskola samt i Frankrike och England. Han blev filosofie hedersdoktor vid Uppsala universitet 1987.

Naturen var hans ständiga inspiration. Långa tider var han bosatt i Etiopien av medicinska skäl. Som poet skrev han i en lågmäld, drömmande och filosofisk stil, världsfrånvänd och lyssnande till naturens egen sång. Genombrottet som författare kom 1940 med den uppmärksammade Gröna kammarn, en samling jakt- och naturskildringar med motiv från det sörmländska herrgårdslandskapet. von Rosen finns representerad vid bland annat Nationalmuseum^[1] och på Moderna museet^[2] i Stockholm samt vid  Göteborgs konstmuseum.

Den sörmländske tonsättaren Dag Lundin har på beställning arbetat med ett flertal av von Rosens dikter, vilket resulterat i romanser för såväl dam- som herrstämmor med pianoackompanjemang.

von Rosen är inte begravd på Helgesta gravplats, vilket ibland påstås, utan på Nyköpings kyrkogård i familjen Hagströms grav. Varken hans namn eller hustruns, Brita von Rosens, namn finns på gravstenen. Ansvarig för denna anonymitet är en yngre släkting till Brita von Rosen. Denna uppgift har säkerställts av kyrkogårdsförvaltningen i Nyköping.^{[källa behövs]}

Björn von Rosen var son till greve Eric och Mary von Rosen samt bror till flygaren Carl Gustaf von Rosen och till författaren och människorättskämpen Birgitta Wolf. Han var gift med Anna Brita Charlotta Hagström. Björn von Rosen var kusin till Reinhold von Rosen, även han konstnär.

• 1927 – Den leende faunen
• 1937 – Terrierboken
• 1940 – Gröna kammarn
• 1941 – Tjäderklockan
• 1946 – All världens jakt
• 1947 – All världens djurhistorier
• 1949 – Berget och solen
• 1951 – Om djur och annat
• 1951 – Axel Fridell
• 1953 - Game animals of Ethiopia
• 1959 – Mitt hundliv
• 1960 – Grå fågel
• 1964 – Bestiarium (tillsammans med Harry Martinson, utökad upplaga 1984 under titeln Nya bestiarium)
• 1965 – Ekot av ett horn
• 1966 – Samtal med en nötväcka
• 1968 – Om naturtrohet och andra funderingar om konst
• 1970 – Björn von Rosen
• 1971 – Kreta i trä
• 1973 – Minnen från vidden
• 1975 – Byta hand
• 1977 – Rörliga bilder
• 1981 – Iakttagelser
• 1983 – En sång till min trädgård
• 1984 – Skärvor av en levnad
• 1984 – Fåglar i Etiopien
• 1985 – Samlade berättelser
• 1986 – Trollsländan
• 1986 – Minnen från min gröna ungdom
• 1987 – Hägrarna
• 1988 – Skogen, viltet, fåglarna

• 1955 – Tidningen Vi:s litteraturpris
• 1957 – Boklotteriets stipendiat
• 1984 – De Nios Stora Pris
• 1987 – Filosofie hedersdoktor vid Uppsala universitet

• Gunnar Brusewitz: Björn E Rosen, von i Svenskt biografiskt lexikon (1998-2000)

Torgny Nordin, "Vår mest personlige naturskildrare" i: Vår fågelvärld, nr 2, 2024, s. 46-52.

• Björn von Rosen i Libris