Gunnar Brusewitz
Kurt Gunnar Brusewitz, född den 7 oktober 1924 i Ekerö, Stockholms län, död den 10 juli 2004 i Lisinge nära Rimbo i Stockholms län (begravd i Rö, Uppland), var en svensk författare, konstnär och tecknare.
| Gunnar Brusewitz | |
 Gunnar Brusewitz med diplomet för Nobelpriset i litteratur 1963. | |
| Född | 7 oktober 1924[1][2] Ekerö, Stockholms län |
|---|---|
| Död | 10 juli 2004[1] (79 år) Lisinge nära Rimbo, Stockholms län |
| Medborgare i | Sverige[3] |
| Sysselsättning | Författare[4], grafiker[5], karikatyrtecknare[5], bildkonstnär[5], målare, konstnär[4], illustratör[5] |
| Föräldrar | Per Emil Brusewitz |
| Släktingar | Anita Brusewitz-Hansson (syskon) |
| Utmärkelser | |
| Litteris et Artibus (1995) Årets hedersupplänning (2003) Honoris causa | |
| Redigera Wikidata | |
Biografi
redigeraHan var son till byråsekreterare Per Emil Brusewitz och Fanny Andersson, och kom från en släkt med konstnärliga traditioner. Redan tidigt väcktes hos honom ett intresse för naturen. Han gick på Viggbyholmsskolan och studerade därefter vidare i Strängnäs, men hans konst- och naturintresse gjorde att studierna blev lidande.
Brusewitz studerade skulptur, måleri och grafik 1941–45, samt vid Kungliga Akademien för de fria konsterna 1949. Han var medarbetare i Stockholms-Tidningen, Svenska Dagbladet och Upsala Nya Tidning. Han var även medarbetare i Sveriges Radio-TV, där han framför allt gjorde naturfilmer och medverkade i de klassiska naturprogrammen från Korsnäsgården från 1968, då han efterträdde konstnären Harald Wiberg. Han har även illustrerat frimärken och böcker av Frans G Bengtsson samt en utgåva av Carl von Linnés landskapsresor. Brusewitz gav ut en mängd böcker, huvudsakligen med natur- och kulturtema, med egna illustrationer. År 1980 deltog han som konstnär i den svenska polarexpeditionen Ymer-80 med isbrytaren Ymer. Året därpå gav han ut sina intryck från resan i boken Arktisk sommar.
Han hade separatutställningar i London, Helsingfors, Raumo, Reykjavik, Melbourne, Mainau, Chicago, San Francisco, Philadelphia och utställningar på Naturhistoriska Riksmuseet, Sjöhistoriska museet och Stockholms stadsmuseum. Han finns representerad på Nationalmuseum[6] och Kalmar konstmuseum[7].
Brusewitz utformade diplomen till Nobelpriset i litteratur mellan åren 1963 och 1988.
Hans memoarer omfattar de tre volymerna Vågens barn (1994), Den otåliga pennan (1996) och Upptecknat och nedskrivet (1998).
Bibliografi
redigera- Jägarsång 1950
- Djur på alla fyra 1955
- Fåglar i kikarn 1956
- Flyg mot soluppgången 1956
- Kallblodigt sällskap 1957
- Hemma vid Fågelsången 1961
- Höstdagbok 1963
- Vårdagbok 1964
- Vinterdagbok 1965
- Sommardagbok 1966
- Jakt 1967
- Fåglalåt 1968
- Björnjägare och fjärilsmålare 1968
- Stockholm, staden på landet 1969
- Fyra årstider 1970
- Skissbok 1970
- Fyra litterära fåglar 1970
- Natur i Gambia 1971
- Sjö 1972
- Sjön - min årstidsspegel 1972
- Skog 1974
- Från höst till vår 1974
- Tal på Övralid 1976
- Harens vägar 1977
- Lång vår 1977
- Silverlöjan och den fattiges tröst 1977
- Strandspegling 1979
- Svalans våta grav 1979
- Historier från Roslagen 1979
- Arktisk sommar 1981
- Den nöjsamma nyttigheten 1982
- Solvarvets tecken 1983
- Drömmen om antipoden 1984
- Resa i tid och rum 1984
- Roslagsbygd 1986
- Björnholmen – historien om ett gammalt sommarnöje, Höjerings bokförlag, Uddevalla 1987, ISBN 91 9709 3300
- Våra landskapsdjur 1988
- G Brusewitz antecknare, Wahlström & Widstrand, 1988, ISBN 9146155317
- Guldörnen och duvorna 1989 (Om fågelmotiv hos Strindberg)
- Naturkalendern 1990
- Silver & guld 1991
- Vägval i minnesmark 1992
- Röster över vattnet 1993
- Älgtämjaren som slog på pukor 1993
- Synminnen och minnesbilder 1994
- Vågens barn 1994
- Naturreservat i Uppsala län 1995
- Ekoparken 1995
- Den otåliga pennan 1996
- The Amazing Miss Brooke and other Essays 1996.
- Dagbok från en sjö 1996
- Pärtkorgens hemlighet 1997
- Uppskrivet och nedtecknat 1998
- Från Olof Rudbeck till Olof Thunman 1998
- Ishavskust 1999
- Stockholm mitt i seklet 1999
- Ett förgånget Stockholm 2001
- Lustresa på Göta kanal 2002
- Värderat och omvärderat 2002
- Folk och färder i Halland 2003
- Olof Thunmans Uppland 2005
Priser och utmärkelser
redigera- 1968 – Letterstedtska priset
- 1969 – Bernspriset
- 1973 – Letterstedtska priset
- 1976 – Övralidspriset
- 1977 – Natur & Kulturs Kulturpris
- 1982 – Hedersdoktor vid Stockholms universitet
- 1989 – Årets Pandabok
- 1992 – Alf Henrikson-priset[8]
- 1995 – Harry Martinson-priset
- 1995 – Albert Engström-priset[9]
- 1996 – Litteris et Artibus[10]
- 1997 – Svenska jägareförbundets litteraturpris[10]
- 2002 – Lidmanpriset[10]
Källor
redigera- Brusewitz, K Gunnar i Vem är det 2001, sid 184
- Svenskt konstnärslexikon, del I sid 251, Allhems Förlag Malmö
Noter
redigera- ^ [a b] Sveriges dödbok, läst: 6 december 2019.[källa från Wikidata]
- ^ Andreas Beyer & Bénédicte Savoy (red.), Artists of the World Online, K.G. Saur Verlag och Walter de Gruyter, 2009, 10.1515/AKL, Artists of the World konstnärs-ID: 10144495.[källa från Wikidata]
- ^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Libris, Kungliga biblioteket, 19 februari 2018, Libris-URI: jgvxxph24440jqh, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: mub2018990003, läst: 18 december 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Nationalmuseum
- ^ ”Kalmar konstmuseum”. Arkiverad från originalet den 1 december 2017. https://web.archive.org/web/20171201182530/http://konstdatabas.designarkivet.se/index.php/Detail/Object/Show/object_id/2617. Läst 1 december 2017.
- ^ ”Alf Henrikson-stipendiater”. Alf Henriksonsällskapet. Arkiverad från originalet den 9 juni 2007. https://web.archive.org/web/20070609143550/http://www.alfhenrikson.se/Design/Sidmaterial/Dokument/Stipendiater_FS.htm. Läst 25 februari 2008.
- ^ Albert Engström-priset. Arkiverad 24 februari 2010 hämtat från the Wayback Machine. Albert Engström-sällskapets webbplats, läst 2008-12-05.
- ^ [a b c] Gunnar Brusewitz, konstnären och resenären 1924 – 2004. Arkiverad 14 november 2012 hämtat från the Wayback Machine. Lunds universitetsbiblioteks webbplats, läst 5 dec 2008.