Robert Badinter

Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Robert Badinter
Robert Badinter, 2013.
Född	30 mars 1928[1][2][3] Paris sextonde arrondissement[4], Frankrike
Död	9 februari 2024[5][6] (95 år) Paris sjätte arrondissement[7][4], Frankrike
Begravd	Cimetière parisien de Bagneux
Medborgare i	Frankrike[8]
Utbildad vid	juridiska fakulteten i Paris, doktorsexamen, 1952[9] Faculté des lettres de Paris Lycée Janson de Sailly[10] Lycée Vaugelas, 1944[11] Columbia University, masterexamen
Sysselsättning	Advokat[8], librettist[12], författare, filmat vittne, politiker[13], universitetslärare
Befattning
Vicepresident, international study group on Tibet at the French Senate Styrelsemedlem, French Institute of International Relations ICDB-kommissionär Professor, Dijon University (1966–1966) Professor, Université de Franche-Comté (1968–1969) Professor, université de Picardie (1969–1974) Professor, École de droit de la Sorbonne (1974–1994) Frankrikes justitieminister regeringen Mauroy II (1981–1983) Frankrikes justitieminister regeringen Mauroy III (1983–1984) Frankrikes justitieminister regeringen Fabius (1984–1986) Ordförande för Consell constitutionnel (1986–1995)[14] Ordförande, Arbitration Commission of the Peace Conference on Yugoslavia (1991–) Professor emeritus, École de droit de la Sorbonne (1994–) Ordförande, Court of Conciliation and Arbitration (CCA) (1995–) Senator, Hauts-de-Seine (1995–2011)[15][16]
Politiskt parti
Socialistiska partiet Federation of the Democratic and Socialist Left
Maka	Anne Vernon (g. 1957–1965, skilsmässa) Élisabeth Badinter (g. 1966–2024, personens död)[11]
Barn	Judith Badinter (f. 1966) Simon Badinter (f. 1968) Benjamin Badinter (f. 1970)
Föräldrar	Simon Badinter
Utmärkelser
Prix Lyssenko (1992)[17][18] Hedersdoktor vid Université de Neuchâtel (2009) Masarykuniversitetets guldmedalj (2011)[19] Hedersdoktor vid HEC Paris (2015)[20] Hommage national (2024) Fellow of the American Academy of Arts and Sciences Hedersdoktor vid Université libre de Bruxelles Hedersdoktor vid Universitetet i Zagreb Tomáš Garrigue Masaryk-orden, första graden
Redigera Wikidata

Robert Badinter, född 30 mars 1928 i Paris, död 9 februari 2024 i Paris,^[21] var en fransk advokat, politiker (Socialistpartiet) och debattör, mest känd för sitt aktiva engagemang mot dödsstraffet.^[22] Han var justitieminister i de första regeringarna under François Mitterrand, under premiärministrarna Pierre Mauroy och Laurent Fabius, från 1981 till 1986.^[23] 1986 blev han ordförande i det franska författningsrådet, en post han behöll till 1995.

Badinter blev under 1960-talet känd som försvarsadvokat och deltog som försvarare i den beryktade rättegången mot Claude Buffet och Roger Bontems 1972. Badinter, som försvarade Bontems och lärde känna honom personligen, berördes mycket illa då paret dömdes till döden genom halshuggning för ett dubbelmord som Buffet begått under ett upplopp i Clairvauxfängelset. Han försvarade senare framgångsrikt barnmördaren Patrick Henry och lyckades få juryn i underrätten, court d'assise i Troyes, att inte utfärda dödsdom, trots de mycket starka reaktionerna mot brottet. Badinter vände skickligt juryn mot en dödsdom genom att fokusera processen mot dödsstraffet som sådant, och åberopade här den tidigare avrättade barnamördaren Christian Ranucci och de personliga konsekvenser som avrättningen fått för hans närmaste, inklusive hans mor. Henry dömdes därmed till livstids fängelsestraff, sedan sju ledamöter mot fem stött dödsstraff (beslutande majoritet i franska cour d'assise, som handhar allvarligare brottmål, är två tredjedelar).^[24] De omedelbara reaktionerna anses ha lett till att Jerome Carrein dömdes till döden månader kort därefter i Douai, efter ett snarlikt sexualmord mot en liten flicka. Den sista avrättningen ägde rum samma år, av Hamida Djandoubi. Därefter kom samtliga dödsdomar att förmildras av presidenten eller inte hinna till verkställande. Badinter försvarade även Philippe Maurice, vars dödsdom var den sista att utfärdas i Frankrike och godkännas av kassationsdomstolen - och därmed stod inför att verkställas - den 19 mars 1981.

Efter Socialistpartiets seger i president- och parlamentsvalen i april till maj 1981 benådades Maurice, och Badinter utnämndes till justitieminister och framlade hösten samma år framför nationalförsamlingen ett lagförslag om avskaffande av dödsstraffet, som antogs, kort därefter även av senaten. Badinter kvarstod som justitieminister till 1986, då han utsågs av Mitterrand till ordförande i författningsrådet (Conseil Constitutionel), som har något av funktionen hos en högsta domstol i konstitutionella frågor och övervakar att lagstiftningsarbetet följer konstitutionen samt granskar och godkänner franska val.^[23] Vid sin avgång från detta efter en sedvanlig mandatperiod (samtliga ledamöter utses på nio år) 1995 valdes Badinter till senator och förblev så till sin pension 2011, men förblev aktiv i samhällsdebatten med betoning på mänskliga rättighetsfrågor. Robert Badinter avled i februari 2024, 95 år gammal.