Pontiacs krig

Pontiacs krig
Del av Indiankrigen
Fort och drabbningar under Pontiacs krig
Ägde rum 1763–1764 Plats Stora sjöarna i Nordamerika
Stridande
Storbritannien	Ottawa Ojibwa Potawatomis Huron Miami Wea Kickapoo Mascouten Piankeshaw Lenape (Delaware) Shawnee Wendat Mingo Seneca
Befälhavare och ledare
Jeffrey Amherst Henri Bouquet Thomas Gage	Pontiac Guyasuta

Pontiacs krig ägde rum 1763–1764, efter att Kanada och Mellanvästern avträtts av Frankrike till Storbritannien, som ett resultat av fransk-indianska kriget.

Kriget påbörjades av ett nätverk av nordamerikanska ursprungsbefolkningar i Mellanvästern vilka var missnöjda med den brittiska politiken efter fransk-indianska krigets slut. Målet var att driva bort de brittiska trupperna och de amerikanska bosättarna från området. Kriget är uppkallat efter Pontiac, en militär ledare bland Odaawaa, en nation inom ursprungsbefolkningen.

Kriget började i maj 1763 när den indianska befolkningen anföll ett antal brittiska fort och amerikanska bosättningar. Åtta fort förstördes och hundratals bosättare blev dödade eller tillfångatagna; många flydde också från området. Stridigheterna upphörde när brittiska arméexpeditioner trängt in landet 1764, något som ledde till förhandlingar vilka varade i två år. Indianerna misslyckades med att driva iväg bosättarna, men upproret medförde att den brittiska regeringens indianpolitik förändrades vilket dock i sin tur var en av anledningarna till att det amerikanska frihetskriget bröt ut.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Pontiac's War, 28 november 2012.