Magnetkis

Magnetkis
Kategori	Mineral
Strunz klassificering	02.CC.10
Kemisk formel	Fe1-xS (x=0 till 0,2)
Färg	Brons, mörkbrum
Förekomstsätt	Hexagonala prismor, massivt eller granulärt
Kristallstruktur	Monoklinskt med hexagonala polytyper
Spaltning	Saknas
Brott	Ojämnt
Hårdhet (Mohs)	3,5 – 4,5
Glans	Metallisk
Fluorescens	Ingen luminiscens
Streckfärg	Mörkgrå - svart
Specifik vikt	4,58 – 4,65
Radioaktivitet	Icke-radioaktiv
Övrigt	Svagt magnetisk, vid upphettning starkt magnetisk

Magnetkis Fe_1-xS (x = 0 till 0,2) (kallas även Pyrrhotit), är ett mineral som består av en förening mellan järn (Fe) och svavel (S). Mineralet har en hexagonal grundstruktur men bildar en rad polytyper med andra strukturer kopplade till sammansättningen. Ändledet FeS kallas troilit och är främst känt från meteoriter. Mineralet påverkar kompassnålen något, därav namnet. Detta gäller särskilt den monoklina 4C-polytypen med sammansättningen Fe₇S₈. Magnetkis innehåller ej sällan nickel i lite större mängd och då brukar den brytas som nickelmalm. Ofta sitter mycket av nicklet som inneslutningar av pentlandit (eller andra nickelmineral) men mindre mängder nickel kan också finnas i fast lösning i magnetkisen. Mineralet räknas som malmmineral men har om det saknar nickel liten användning och obetydligt ekonomiskt värde. Mineralet återfinns på flera platser, både som spridda korn och som malm, särskilt tillsammans med andra sulfidmineral, främst svavelkis och kopparkis. Den nickelrikaste magnetkisen uppträder tillsammans med diabas och gabbro. Då den förekommer i kristallina skiffrar är den mera sällan nickelhaltig.

Nickelhaltig malm finns vid Kleva gruva i Småland, Slättberg och Kuså i Dalarna^[1] samt vid Sulitjelma. I Norge finns den spridd på många orter över hela landet.

Förutom i Sverige och Norge förekommer magnetkis på flera ställen i England, Sachsen, Schlesien, Bayern och i Amerika där nickelhalten ibland uppgår till 50 %.^[2]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Pyrrhotite, 3 december 2011.