Lickå Sjöman

	Lickå Sjöman
Född	Anna Karin Birgitta Sjöman; 10 november 1947; Bromma, Stockholm, Sverige
Död	30 maj 2021 (73 år); Oscars församling, Stockholm
Barn	Pontus Sjöman
Släktingar	Kyri Sjöman (syster)
	IMDb SFDb

Lickå Sjöman, egentligen Anna Karin Birgitta Sjöman, född 10 november 1947 i Bromma i Stockholm, död 30 maj 2021 i Oscars församling i Stockholm, var en svensk skådespelare.

Lickå Sjöman var syster till Kyri Sjöman och har sonen Pontus Sjöman tillsammans med Peter Holthausen. Lickå Sjöman är gravsatt i minneslunden på Dalarö begravningsplats.^[1]

Filmografi

Teater

Roller (ej komplett)

År	Roll	Produktion	Regi	Teater
1973	Agnès	Äktenskapsskolan (L'école des femmes) Molière	Lars-Levi Læstadius John Price	Helsingborgs stadsteater
		Melodi på lergök Lars-Levi Læstadius	Lars-Levi Læstadius	Helsingborgs stadsteater^[2]
	Anna	Värmlänningarna Fredrik August Dahlgren och Andreas Randel	Claes Sylwander	Helsingborgs stadsteater
1974	Antonia	Kaktusblomman (Fleur de cactus) Pierre Barillet och Jean-Pierre Grédy	Claes Sylwander	Helsingborgs stadsteater^[3]
	Elmire	Tartuffe (Tartuffe, ou l'Imposteur) Molière	HansKarl Zeiser	Helsingborgs stadsteater^[4]
	Estelle	Victor: När barnen tar makten (Victor, ou, Les Enfants au pouvoir) Roger Vitrac	Hans Polster	Helsingborgs stadsteater
1975	Letta	En handelsresandes död (Death of a Salesman) Arthur Miller	Claes Sylwander	Helsingborgs stadsteater
	Britt	Turarna, en färjepjäs Stellan Olsson och Jan Olsheden	Stellan Olsson	Helsingborgs stadsteater
	Indras dotter	Ett drömspel August Strindberg	Lars Svenson	Helsingborgs stadsteater
	Brita	Hemma igen Runar Schildt	Hans Polster	Helsingborgs stadsteater
	Mildred	Åh, ljuva ungdomstid (Ah, Wilderness) Eugene O'Neill	Olle Johansson	Helsingborgs stadsteater^[5]
1976	Desdemona	Othello William Shakespeare	Claes Sylwander	Helsingborgs stadsteater
1977		Mäster Olof August Strindberg	Lars Svenson	Helsingborgs stadsteater^[6]
	Eva Lisa	Chez nous Anders Ehnmark och Per Olov Enquist	Hans Polster	Helsingborgs stadsteater
	Lillian	Lejonet och jungfrun (Tyren og jomfruen) Knut Faldbakken	Lars Svenson	Helsingborgs stadsteater
1978	Bosse/Mio	Mio, min Mio Astrid Lindgren	Karin Ekström Göran Omnéus	Helsingborgs stadsteater
	Irina	Tre systrar (Три сeстры, Tri sestry) Anton Tjechov	Hans Polster	Helsingborgs stadsteater
		Åh, vilket härligt krig! (Oh, What a Lovely War!) Charles Chiltom och Joan Littlewood	Jan Lewin	Helsingborgs stadsteater
1981	Lillebror	Karlsson på taket Astrid Lindgren	Lars Barringer	Helsingborgs stadsteater
	Anja	Körsbärsträdgården (Вишнёвый сад, Visjnjovyj sad) Anton Tjechov	Gustaf Elander	Helsingborgs stadsteater^[7]
	Eugenie	Leva loppan (La puce à l'oreille) Georges Feydeau	Henning Moritzen	Helsingborgs stadsteater
1982	Josefine	Mellan himmel och jord Staffan Westerberg	Karin Ekström	Helsingborgs stadsteater
1983	Julie	Fröken Julie August Strindberg	Tom Deutgen	Helsingborgs stadsteater
1983	Häxa	Med slöja och svärd Birgit Hageby	Karin Parrot	Helsingborgs stadsteater
1984	Sharon Gina Vanessa Dansande flicka Flicka på museum Barbara Tyler	En gång till, Sam (Play It Again, Sam) Woody Allen	Staffan Olzon	Helsingborgs stadsteater
	Medverkande	Paris 1878 Staffan Olzon	Staffan Olzon	Helsingborgs stadsteater
	Medverkande	Paris 1918 Staffan Olzon	Staffan Olzon	Helsingborgs stadsteater
1985	Stinakajsa	Panik i Rölleby Anna Bondestam	Bengt Ahlfors	Helsingborgs stadsteater
1986	Luisa Mauer	Frihet i Bremen (Bremer Freiheit) Rainer Werner Fassbinder	Christian Zell	Helsingborgs stadsteater^[8]
	Blanche	Pappas hus (Widowers' Houses) George Bernard Shaw	Palle Granditsky	Helsingborgs stadsteater
	Hannchen	De båda sömngångarna eller Det nödvändiga och det överflödiga (Die beiden Nachtwandlern, oder das Notwendige und das Überflüssige) Johann Nestroy	Hans Polster	Helsingborgs stadsteater
1987	Samira	Tystnad Tagning! (הפלשתינאית, Ha-Palestinait) Joshua Sobol	Gunilla Berg	Helsingborgs stadsteater
	Mabel	En triangel (The Trigon) James Broom-Lynne	Anita Blom	Helsingborgs stadsteater^[9]
	Fröken Gluck	Utflykten (A Lovely Sunday for Creve Coeur) Tennessee Williams	Anna-Greta Bergman	Helsingborgs stadsteater
1988	Systern	Din stund på jorden Vilhelm Moberg	Anita Blom	Helsingborgs stadsteater
1991	Vera	Omaka par (The Odd Couple) Neil Simon	Arne Strömgren	Helsingborgs stadsteater^[10]
1992	Ann Putnam	Häxjakten (The Crucible) Arthur Miller	Håkan Lindhé	Helsingborgs stadsteater^[11]
	Beatrice Lindermann	Maries barn Bengt Ahlfors och Johan Bargum	Jan Nielsen	Helsingborgs stadsteater
	Solveig	Isbjörnarna Jonas Gardell	Kerstin Birde	Helsingborgs stadsteater
1993	Mrs Jennifer Lyons	Blodsbröder (Blood Brothers) Willy Russell	Ronny Danielsson	Helsingborgs stadsteater
1994	Ewa	Höst och vinter Lars Norén	Thomas Müller	Helsingborgs stadsteater
1994		De sista (Последние, Posledniye) Maksim Gorkij	Ronnie Hallgren	Helsingborgs stadsteater^[12]
1995	Elisabeth	Första steget (Shattered Secrets) Libbe S.Halevy	Göran Stangertz	Helsingborgs stadsteater
	Donna Pasqua	Gruffet i Chiozza (Le baruffe chiozzotte) Carlo Goldoni	Jörgen Düberg	Helsingborgs stadsteater
	Rachel	En fröjdefull jul (Season's Greetings) Alan Ayckbourn	Marianne Rolf	Helsingborgs stadsteater
1996	Johanne Luise Heiberg	Från regnormarnas liv Per Olov Enquist	Edith Roger^(nb)	Helsingborgs stadsteater
1997	Gunnel Ljungh	En uppstoppad hund Staffan Göthe	Margita Ahlin	Helsingborgs stadsteater
1998	Desiré	Kunde prästänkan så kan väl du Cecilia Torudd	Margita Ahlin	Helsingborgs stadsteater
2000	Häxa	Macbeth William Shakespeare	Ulla Gottlieb^(da)	Helsingborgs stadsteater
2000	Hasses morsa	Den samvetslöse mördaren Hasse Karlsson... Henning Mankell	Jan Nielsen	Helsingborgs stadsteater
2001	Venticello I	Amadeus Peter Shaffer	Göran Stangertz	Helsingborgs stadsteater
2001	Modern	Eldansikte (Feuergesicht) Marius von Mayenburg	Jenny Andreasson	Helsingborgs stadsteater
2002	Änkan Barlow	En julsaga (A Christmas Carol in Prose) Charles Dickens	Fransesca Quartey	Helsingborgs stadsteater

Referenser

^ Sjöman, Anna Karin Birgitta på SvenskaGravar.se
^ Ruth Halldén (9 maj 1973). ”Læstadius komedi välgjord och mänsklig”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1973-05-09/124/16. Läst 15 juni 2018.
^ ”Nytt om nöjen”. Dagens Nyheter: s. 18. 23 augusti 1974. https://arkivet.dn.se/tidning/1974-08-23/228/18. Läst 15 juni 2018.
^ Bengt Jahnsson (9 november 1974). ”'Tartuffe' – bortspelad”. Dagens Nyheter: s. 24. https://arkivet.dn.se/tidning/1974-11-09/305/24. Läst 15 juni 2018.
^ Ruth Halldén (13 december 1975). ”Onödigt ljus O'Neill slutpunkt i Helsingborg”. Dagens Nyheter: s. 21. https://arkivet.dn.se/tidning/1975-12-13/338/21. Läst 15 juni 2018.
^ Leif Zern (31 mars 1977). ”Deprimerande 'Mäster Olof'”. Dagens Nyheter: s. 24. https://arkivet.dn.se/tidning/1977-03-31/88/24. Läst 10 augusti 2021.
^ Bengt Jahnsson (4 april 1981). ”Körsbär och dynamit”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1981-04-04/92/20. Läst 16 juni 2018.
^ Peter Ferm (25 mars 1986). ”Frihet i Bremen: Fassbinders förhållande till terrorism”. Dagens Nyheter: s. 22. https://arkivet.dn.se/tidning/1986-03-25/82/22. Läst 16 juni 2018.
^ Lars Linder (26 april 1987). ”2 x Helsingborg: Meny på allt och intet”. Dagens Nyheter: s. 26. https://arkivet.dn.se/tidning/1987-04-26/112/26. Läst 26 januari 2022.
^ ”Nytt om nöjen: Klassiskt par träter på skånska”. Dagens Nyheter: s. B4. 1 september 1991. https://arkivet.dn.se/tidning/1991-09-01/237/40. Läst 28 december 2021.
^ Tove Ellefsen (23 oktober 1992). ”Tusen själars svek i häxjakt”. Dagens Nyheter: s. B5. https://arkivet.dn.se/tidning/1992-10-23/289/25. Läst 28 december 2021.
^ SVen Hansell (27 september 1994). ”Ett konstnärligt steg tillbaka. 'De sista' en maktkritik som drunknar i floskler”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/ett-konstnarligt-steg-tillbaka-de-sista-en-maktkritik-som-drunknar-i-floskler/. Läst 19 februari 2022.

Externa länkar

Lickå Sjöman på Svensk Filmdatabas

[1] Sjöman, Anna Karin Birgitta på SvenskaGravar.se

[2] Ruth Halldén (9 maj 1973). ”Læstadius komedi välgjord och mänsklig”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1973-05-09/124/16. Läst 15 juni 2018.

[3] ”Nytt om nöjen”. Dagens Nyheter: s. 18. 23 augusti 1974. https://arkivet.dn.se/tidning/1974-08-23/228/18. Läst 15 juni 2018.

[4] Bengt Jahnsson (9 november 1974). ”'Tartuffe' – bortspelad”. Dagens Nyheter: s. 24. https://arkivet.dn.se/tidning/1974-11-09/305/24. Läst 15 juni 2018.

[5] Ruth Halldén (13 december 1975). ”Onödigt ljus O'Neill slutpunkt i Helsingborg”. Dagens Nyheter: s. 21. https://arkivet.dn.se/tidning/1975-12-13/338/21. Läst 15 juni 2018.

[6] Leif Zern (31 mars 1977). ”Deprimerande 'Mäster Olof'”. Dagens Nyheter: s. 24. https://arkivet.dn.se/tidning/1977-03-31/88/24. Läst 10 augusti 2021.

[7] Bengt Jahnsson (4 april 1981). ”Körsbär och dynamit”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1981-04-04/92/20. Läst 16 juni 2018.

[8] Peter Ferm (25 mars 1986). ”Frihet i Bremen: Fassbinders förhållande till terrorism”. Dagens Nyheter: s. 22. https://arkivet.dn.se/tidning/1986-03-25/82/22. Läst 16 juni 2018.

[9] Lars Linder (26 april 1987). ”2 x Helsingborg: Meny på allt och intet”. Dagens Nyheter: s. 26. https://arkivet.dn.se/tidning/1987-04-26/112/26. Läst 26 januari 2022.

[10] ”Nytt om nöjen: Klassiskt par träter på skånska”. Dagens Nyheter: s. B4. 1 september 1991. https://arkivet.dn.se/tidning/1991-09-01/237/40. Läst 28 december 2021.

[11] Tove Ellefsen (23 oktober 1992). ”Tusen själars svek i häxjakt”. Dagens Nyheter: s. B5. https://arkivet.dn.se/tidning/1992-10-23/289/25. Läst 28 december 2021.

[12] SVen Hansell (27 september 1994). ”Ett konstnärligt steg tillbaka. 'De sista' en maktkritik som drunknar i floskler”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/ett-konstnarligt-steg-tillbaka-de-sista-en-maktkritik-som-drunknar-i-floskler/. Läst 19 februari 2022.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]