[go: up one dir, main page]
Hoppa till innehållet

Woody Allen

Från Wikipedia
Woody Allen
Woody Allen i maj 2016.
Woody Allen i maj 2016.
FöddAllan Stewart Konigsberg[1]
30 november 1935 (88 år)
Bronx, New York, USA[1]
(men huvudsakligen uppväxt i Brooklyn i New York)
Andra namnHeywood Allen
År som aktiv1956–
MakaHarlene Rosen (g. 1956–1959)
Louise Lasser (g. 1966–1969)
Soon-Yi Previn (tillsammans från 1991, gifta sedan 1997– )
PartnerDiane Keaton (1970–1971)
Mia Farrow (1981–1991)
Webbplatswoodyallen.com
Betydande verkAnnie Hall, Manhattan, Hannah och hennes systrar, Midnatt i Paris
IMDb SFDb
Diane Keaton, Woody Allen och Jerry Lacy i scenuppsättningen av En gång till, Sam 1969, som föregick filmatiseringen av samma historia tre år senare.

Heywood "Woody" Allen,[2] ursprungligen Allan Stewart Konigsberg, född 30 november (men officiellt registrerad som född 1 december)[3] 1935 i Bronx i New York, är en amerikansk filmregissör, manusförfattare, skådespelare, komiker och musiker. Allen har under sin karriär vunnit fyra Oscarsstatyetter.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund

[redigera | redigera wikitext]

Woody Allen föddes som Allan Stewart Konigsberg, son till Nettie (född Cherry; 1906–2002) och Martin Konigsberg (1900–2001), två andragenerationens ashkenazi-judiska invandrare.[1] Allen föddes i Bronx, men växte huvudsakligen upp i Flatbush i Brooklyn, där systern Letty kom att födas 1944.[1] I samband med att Allen inledde sin karriär som komiker och författare av skämt antog han artistnamnet Woody Allen – som 17-åring ändrade han sitt registrerade namn från Allan Stewart Konigsberg till Heywood Allen[2] (med smeknamnet "Woody").

Film och komedi

[redigera | redigera wikitext]

Woody Allen spelar ofta själv huvudrollen som neurotisk, judisk New York-bo i sina filmer. Staden New York kan ofta ses som en "extra huvudroll" i filmerna, då många av hans filmer är inspelade där. Några filmer har även spelats in på andra platser: vissa delar av Annie Hall (1977) i Los Angeles, delar av Alla säger I Love You (1996) i Venedig och Paris, och på senare år har han även spelat in flera filmer i Spanien och Storbritannien. Annars lämnar Allen ogärna staden New York.[4]

Under 1960-talet gjorde Allen karriär som ståuppkomiker. Vissa föreställningar spelades in och går att få tag på LP och CD.

År 1974 belönades han med Nebulapriset i klassen "Bästa dramatisering" för Sjusovaren (på engelska Sleeper).

Två av Allens favoritregissörer är Ingmar Bergman och Federico Fellini. De har också i viss utsträckning påverkat Allens filmkonst, särskilt efter de "lättare komedierna" på 1970-talet. Exempel där sådana influenser kan märkas är Interiors 1978 (Bergman) och Stardust Memories 1980 (Fellini). När det gäller den renodlade, ofta absurda och judiskt influerade komedin har Bröderna Marx och då särskilt Groucho Marx varit stora förebilder. Groucho Marx kommenterade själv detta på sin ålders höst då han menade att Allen visserligen inspirerats av Bröderna Marx men att Allen utvecklat denna komedityp och lyckats finna sin egen, unika stil.[5]

Med filmen Annie Hall (1977) kom hans riktigt stora genombrott. Filmen vann en Oscar för bästa film 1977, vilket är högst ovanligt för en komedi. Själv prisades han för Bästa regi samt Bästa manus och var även nominerad som Bästa manliga huvudroll. 1987 vann han sin tredje Oscar för manuset till Hannah och hennes systrar (1986) och 2012 vann han sin fjärde Oscar, även den för Bästa manus, för Midnatt i Paris (2011). Sammanlagt har han fått 23 Oscarsnomineringar, 15 gånger som manusförfattare, sju som regissör och en gång som skådespelare. Detta gör honom till en av de personer som nominerats flest gånger. Allen själv har aldrig varit på plats på galan för att motta sina priser. Enda gången han besökt galan var 2002 när han höll ett tal om sin hemstad New York och bad filmskapare att fortsätta göra film i staden även efter terroristattackerna 11 september 2001. Talet möttes med stående ovationer.[6]

Jazzklarinettist

[redigera | redigera wikitext]
Woody Allen under ett musikuppträdande i Lissabon 2006.

Woody Allen har ibland turnerat som jazzklarinettist och spelar så gott som varje måndagskväll klarinett på Café Carlyle i New York.[7]

Privatliv

[redigera | redigera wikitext]

Den 15 mars 1956 gifte sig den då endast tjugoårige Allen med Harlene Rosen. De skilde sig 1959. Den 2 februari 1966, då Allens karriär som manusförfattare börjat komma igång på allvar, gifte han sig med skådespelerskan Louise Lasser. I samma veva flyttade han in i den lägenhet vid 930 Fifth Avenue på New Yorks Upper East Side som han sedan bodde i ända fram till slutet av 1990-talet. År 1969 skilde sig Allen och Lasser.

I början av 1970-talet inledde han ett förhållande med skådespelerskan Diane Keaton, ett förhållande som bland annat kom att ge stoff till hans oscarsbelönade film Annie Hall (1977), där Keaton själv spelar huvudrollen (hennes verkliga flicknamn var Diane Hall). Allens och Keatons verkliga förhållande varade formellt 1970–71, samt en tid därefter under mindre formella förhållanden. De har förblivit nära vänner, och Keaton har fortsatt att spela roller i många av Allens filmer.

Från 1981 var Allen tillsammans med Mia Farrow. Trots det långvariga förhållandet (1981–1991) behöll de hela tiden var sin lägenhet: Allen hade sin på Upper East Side och tvärs över Central Park levde Farrow och hennes många adoptivbarn i en våning på Upper West Side. Allen och Farrow adopterade ett barn tillsammans och har även biologiska sonen Ronan Farrow gemensamt. Deras förhållande, som bland annat innebar många huvudroller för Farrow i Allens filmer, ebbade ut runt 1991. I januari 1992 säger sig Mia Farrow ha upptäckt fotografier av sexuell karaktär på Farrows då 21-åriga adoptivdotter Soon-Yi Previn. Historien utvecklade sig till en skandal som briserade under 1992[8], med ömsesidiga anklagelser mellan Allen och Farrow samt vårdnadstvister rörande deras två gemensamma barn Dylan och Satchel. Den 22 december 1997 gifte sig Allen och Soon-Yi i Venedig och har sedan dess adopterat två egna barn.

Woody Allen har i intervjuer sagt att han är ateist.[9]

Filmografi i urval

[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi (på svenska)

[redigera | redigera wikitext]
  • För egen hand (Ur Getting even och Without feathers) (i urval och översättning av Lasse O'Månsson, Norstedt, 1979)
  • Sidoeffekter (Sideeffects) (svensk version: Kjell Swanberg, Norstedt, 1989)
  • Woody om Allen: med egna ord (samtal med Stig Björkman, Alfabeta, 1993). Ny, utökad upplaga: Alfabeta/Anamma, 2002
  • Rena anarkin (Mere anarchy) (översättning: Christian Ekvall, Bakhåll, 2012)
  • Apropå ingenting (Apropos of Nothing) (översättning: Mia Ruthman & Elisabet Flodin, Karneval förlag, 2020)

Källor

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c d] Parish, James Robert (2007): The Hollywood Book of Extravagance: The Totally Infamous, Mostly Disastrous ..., s. 61. John Wiley & Sons, Hoboken. Läst 29 januari 2015. (engelska)
  2. ^ [a b] "Woody Allen". Britannica.com. Läst 29 januari 2015. (engelska)
  3. ^ [https://books.google.com/books?id=81HYDwAAQBAJ&pg (engelska)
  4. ^ ”Småmysig bagatell”. HD. 21 juli 1996. https://www.hd.se/1996-07-21/smamysig-bagatell. 
  5. ^ ”'The only great party is a boy and a girl and a whole cheesecake': An interview with Groucho Marx | Interviews | Roger Ebert” (på engelska). https://www.rogerebert.com/. https://www.rogerebert.com/interviews/the-only-great-party-is-a-boy-and-a-girl-and-a-whole-cheesecake-an-interview-with-groucho-marx. 
  6. ^ Burr, Ty. ”Deconstructing Woody”. Entertainment Weekly. Arkiverad från originalet den 13 maj 2013. https://web.archive.org/web/20130513055137/http://www.ew.com/ew/article/0,,422878,00.html. Läst 16 augusti 2013. 
  7. ^ ”Iconic NYC Hotel Still Hosting Live Jazz Performances With Woody Allen” (på engelska). HuffPost. 30 april 2018. https://www.huffpost.com/entry/woody-allen-concert_n_5ae0b1e8e4b02baed1b59a56. 
  8. ^ ”The History of New York Scandals - Woody Allen’s Affair With Soon-Yi -- New York Magazine - Nymag” (på amerikansk engelska). New York Magazine. https://nymag.com/news/features/scandals/woody-allen-soon-yi-2012-4/. 
  9. ^ Carole Cadwalladr (13 mars 2011). ”Intervju med Woody Allen” (på engelska). The Guardian. http://www.guardian.co.uk/film/2011/mar/13/woody-allen-interview-carole-cadwalladr. Läst 30 december 2011. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
Woody Allen
Långfilmer
What's Up, Tiger Lily? (1966) · Ta pengarna och stick! (1969) · Bananas (1971) · Allt du skulle vilja veta om sex, men varit för skraj att fråga om (1972) · Sjusovaren (1973) · Död och pina (1975) · Annie Hall (1977) · Interiors (1978) · Manhattan (1979) · Stardust Memories (1980) · En midsommarnatts sexkomedi (1982) · Zelig (1983) · Broadway Danny Rose (1984) · Kairos röda ros (1985) · Hannah och hennes systrar (1986) · Radio Days (1987) · September (1987) · En annan kvinna (1988) · New York Stories (sekvensen "Oedipus Wrecks", 1989) · Små och stora brott (1989) · Alice (1990) · Skuggor och dimma (1991) · Fruar och äkta män (1992) · Manhattan Murder Mystery (1993) · Kulregn över Broadway (1994) · Don't Drink the Water (1994) · På tal om Afrodite (1995) · Alla säger I Love You (1996) · Harry bit för bit (1997) · Kändisliv (1998) · Dur och moll (1999) · Småtjuvar emellan (2000) · Skorpionens förbannelse (2001) · Hollywood Ending (2002) · Anything Else (2003) · Melinda och Melinda (2004) · Match Point (2005) · Scoop (2006) · Cassandra's Dream (2007) · Vicky Cristina Barcelona (2008) · Whatever Works (2009) · Du kommer att möta en lång mörk främling (2010) · Midnatt i Paris (2011) · Förälskad i Rom (2012) · Blue Jasmine (2013) · Magic in the Moonlight (2014) · Irrational Man (2015) · Café Society (2016) · Wonder Wheel (2017) · A Rainy Day in New York (2019) · Rifkin's Festival (2020)
Kortfilmer
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Woody_Allen&oldid=55773893”