Hylaeamys oniscus
Utseende
Hylaeamys oniscus Status i världen: Sårbar[1] | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Däggdjur Mammalia |
Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
Ordning | Gnagare Rodentia |
Familj | Hamsterartade gnagare Cricetidae |
Underfamilj | Sigmodontinae |
Släkte | Hylaeamys |
Art | Hylaeamys oniscus |
Vetenskapligt namn | |
§ Hylaeamys oniscus | |
Auktor | (Thomas, 1904) |
Synonymer | |
Oryzomys oniscus[1] | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Hylaeamys oniscus[2] är en däggdjursart som beskrevs av Thomas 1904. Hylaeamys oniscus ingår i släktet Hylaeamys och familjen hamsterartade gnagare.[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
Arten listades tidigare i släktet risråttor[1] eller som synonym till andra risråttor, bland annat Oryzomys laticeps[5] som likaså blev flyttad till släktet Hylaeamys.
Denna gnagare förekommer i östra Brasilien vid Atlanten. Den lever där i mer eller mindre stora skogar. På grund av skogsavverkningar är beståndet delat i flera från varandra skilda populationer.[1]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] Percequillo, A. & Langguth, A. 2008 Hylaeamys oniscus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 3 december 2016.
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (27 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/oryzomys+oniscus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Oryzomys laticeps