Hylaeamys
Hylaeamys | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Däggdjur Mammalia |
Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
Ordning | Gnagare Rodentia |
Familj | Hamsterartade gnagare Cricetidae |
Släkte | Hylaeamys |
Vetenskapligt namn | |
§ Hylaeamys | |
Auktor | Weksler et al., 2006 |
Hitta fler artiklar om djur med |
Hylaeamys är ett släkte av gnagare i familjen hamsterartade gnagare som förekommer i Sydamerika.
Arterna ingick tidigare i släktet Oryzomys. Efter genetiska undersökningar under början av 2000-talet bildades året 2006 det nya släktet. Dessutom har medlemmarnas skallar gemensamma kännetecken som avviker från övriga Oryzomys.[1]
Den korta och ganska grova pälsen på ovansidan är mörkgrå till intensiv brun eller ljusbrun och på undersidan förekommer gråaktig päls. Vid svansen som är ungefär lika lång som huvud och bål tillsammans är undersidan lite ljusare. Arterna har smala och långa bakfötter. Tofsar av hår täcker klorna delvis. Släktets medlemmar har nästan samma utseende. Avvikelser finns i längdförhållanden mellan de olika kroppsdelarna samt i arternas karyotyp.[2]
Släktets utbredningsområde ligger i Sydamerikas norra och centrala lågland från Venezuela till Paraguay. Arterna hittas även på några sydamerikanska öar i Atlanten. Vid bergstrakternas låga delar når dessa gnagare 1500 meter över havet (enligt en annan källa 1000 meter[2]). Habitatet utgörs främst av fuktiga städsegröna eller lövfällande skogar.[1]
Släktet utgörs av sju arter[3]:
- Hylaeamys acritus
- Hylaeamys laticeps
- Hylaeamys megacephalus
- Hylaeamys oniscus
- Hylaeamys perenensis
- Hylaeamys tatei
- Hylaeamys yunganus
IUCN listar 2 arter som nära hotad (NT), 2 arter med kunskapsbrist (DD) och 3 arter som livskraftig (LC).[3]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Brennand et al. (2013). ”The genus Hylaeamys Weksler, Percequillo, and Voss 2006 in the Brazilian Atlantic Forest”. Journal of Mammalogy 94 (6): sid. 1346-1363. doi:. http://www.lcb.esalq.usp.br/publications/articles/2013/2013jmv94n6p1346-1363.pdf. Läst 26 maj 2019.
- ^ [a b] Gardner et al. (2015). ”Hylaeamys”. Mammals of South America. University of Chicago Press. sid. 335-337
- ^ [a b] Hylaeamys på IUCN:s rödlista, besökt 26 maj 2019.
|