Hjälmaren
 Vy över Hemfjärden från Örebro | |
| Geografiskt läge | |
|---|---|
| Land |  Sverige |
| Landskap | Närke, Södermanland, Västmanland |
| Koordinater | |
| WGS 84 | 59°12′N 15°48′Ö / 59.2°N 15.8°Ö |
| SWEREF 99 TM | , |
 | |
 Karta över sjön Hjälmaren. | |
| Mått | |
| Areal | 464 km² [1] |
| Längd | 58 km [1] |
| Bredd | 18 km [1] |
| Höjd | 21,82 m ö.h. [1] |
| Medeldjup | 6 m [1] |
| Maxdjup | 22 m [1] |
| Volym | 3,0 km³ [1] |
| Flöden | |
| Tillflöden | Svartån Kvismare kanal |
| Huvudavrinningsområde | Norrströms huvudavrinningsområde (61000) |
| Utflöde | Eskilstunaån (24 m³/s) |
| GeoNames | 2706304 |
| Övrigt | |
| Öar | Vinön, Björkön, Valen, Essön, Tockenöarna, Fåran, Grundholmarna |
| Kuststäder | Örebro |
Hjälmaren är Sveriges till ytan fjärde största sjö, 464 km². Den är belägen i Svealand och delas mellan landskapen Västmanland, Södermanland och Närke. De tre landskapen gränsar till varandra på Tjugholmen, strax öster om Vinön. En av Sveriges större städer, Örebro, har strandlinje vid Hjälmaren genom Rynningeviken även om staden saknar bebyggelse vid sjön.
Allmänt
[redigera | redigera wikitext]Hjälmaren är en grund, näringsrik slättsjö. Största djup är 22 meter, och medeldjupet är 6 meter. Sjön avvattnas genom Eskilstunaån till Mälaren. Genom Hjälmare kanal finns båtförbindelse med Mälaren. Den största ön i Hjälmaren är Vinön som har en viss året runt-boende befolkning med färjeförbindelse till Hampetorp, en av få byar vid Hjälmarens strand. Den enda orten med fler än tusen invånare vid Hjälmarens omedelbara strand är Ekeby-Almby några kilometer öster om Örebro. De största tillflödena är Svartån och Kvismare kanal, båda från väster.
Den största orten kring sjön är Örebro i väster. Bebyggelsen i staden sträcker sig ungefär till en kilometer från strandlinjen där våtmark tar vid. Stadens centrum är belägen längs Svartån, några kilometer uppströms från sjön. Till skillnad mot de tre största sjöarna i Sverige är inte Hjälmaren statligt vatten utan kommunalt vatten. Södermanlands län, Västmanlands län och Örebro län administrerar sjöns område. Arboga, Eskilstuna, Katrineholm och Vingåker är övriga kommuner som har strandlinje. Samtliga kommunsäten befinner sig på avstånd från Hjälmaren och ingen annan kommun än Örebro har någon tätort vid strandlinjen.
Etymologi
[redigera | redigera wikitext]Namnet Hjälmaren är avlett av ett fornsvenskt *iælmber, vilket på isländska motsvaras av jalmr, som betyder ”buller”, ”stoj”, och på norrländsk dialekt av jalm, som betyder ”skrik”, ”olåt”. Namnet är likbetydande med till exempel sjönamnen Bjälmen, Galmaren. Det betyder alltså ”den vinande sjön”, ”stormsjön”. År 1175 nämns ialmans (genitiv), 1502 Jælmaren.[2]
Områden
[redigera | redigera wikitext]Hjälmaren är uppdelad i 5 områden:
- Hemfjärden i väster. Den sträcker sig från Örebro till Essön. Hemfjärden är mycket grund.
- Mellanfjärden mellan Essön och Björkön.
- Storhjälmaren mellan Björkön och Hjälmaresund.
- Södra Hjälmaren avgränsas från Storhjälmaren genom ett band med öar kring Vinön och halvön Bergaön i öster.
- Östra Hjälmaren. Området öster om Hjälmaresund.
Hjälmarens vattenstånd
[redigera | redigera wikitext]Hjälmarens medelvattenstånd är 21,82 m ö.h... Enligt en vattendom från 1988 är sjön reglerad till 21,62–22,10 m ö.h..[3] Jordabalken (SFS1970:994) anger sjöns höjd till 2,77 meter över södra slusströskeln vid Notholmen. Högsta respektive lägsta uppmätta vattenstånd under åren 1922−2000 var 22,48 m ö.h. och 21,15 m ö.h.[4]
Hjälmarsänkningen 1878–1887
[redigera | redigera wikitext]- Huvudartikel: Hjälmarsänkningen 1878-1887
Under åren 1878–1887 sänktes Hjälmarens vattenyta genom en sjösänkning. Anledningen till denna var att frigöra ytterligare odlingsmark. Dessutom var avsikten att minska risken för översvämningar, genom att kunna reglera sjöns vattenstånd på ett bättre sätt.
Det förekommer varierande uppgifter om hur mycket Hjälmarens yta sänktes.[5] Waldén uppger att medelvattenståndet sänktes med 130 centimeter.[6] Därvid frilades cirka 15 000 hektar åker och äng, samt cirka 3 500 hektar övrig mark. Den frilagda marken var dock inte alltid förstklassig odlingsjord.[7]
Djurliv
[redigera | redigera wikitext]I Hjälmarens västra del finns ett naturreservat, Oset, där bl.a. ett flertal ödlor och groddjur återfinns. Tidvis finns även större bestånd av fåglar i våtmarkerna i och kring naturreservatet. Hjälmaren bjuder även på kräftor och fiskar såsom abborre, gös och gädda. Den hotade fiskarten asp finns i sjön.
Kanaler i anslutning till Hjälmaren
[redigera | redigera wikitext]Övriga vattendrag
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f g] ”Fakta om Hjälmaren”. SMHI. 31 mars 2022. https://www.smhi.se/kunskapsbanken/hydrologi/de-stora-sjoarna/fakta-om-hjalmaren-1.4776. Läst 9 juni 2022.
- ^ Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok I. Lund 1957, s. 426
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 29 september 2007. https://web.archive.org/web/20070929091823/http://www.smhi.se/sgn0102/n0205/artikelserier/v200111_18.pdf. Läst 3 januari 2009. SMHI
- ^ Bergström et al. 2006
- ^ Christiansson s. 202
- ^ Waldén s. 260
- ^ Waldén s. 273
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Christiansson, Monica (1999). Skoghäll, Lars. red. "Intet annat än en större afdikning" – Sveriges mest omfattande sjösänkningsföretag. Från bergslag och bondebygd – Hjälmaren. Örebro: Örebro läns museum. Libris 3682553
- Waldén, Bertil (1940). Den stora sjösänkningen. Örebro: Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolag. Libris 388943
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Alm, Gunnar (1917). Undersökningar rörande Hjälmarens naturförhållanden och fiske. Meddelanden från Kungl. Lantbruksstyrelsen, 204 Undersökningar rörande Sveriges fiskerier, fiskar och fiskevatten; 2. Stockholm: Lantbruksstyrelsen. Libris 2200087. ISBN 99-0850521-1
- Degerman, Erik; Ekman Tomas (2004). De stora blå: Vänern-Vättern-Mälaren-Hjälmaren. Örebro: Gullers. Libris 9697509. ISBN 91-88238-43-1
- Skoghäll Lars, red (1999). Från bergslag och bondebygd: årsbok för Örebro läns hembygdsförbund och Stiftelsen Örebro läns museum. Årg. 50(1999), [Hjälmaren]. Örebro: Örebro läns museum. Libris 3682553
- Hjälmaren - ett program kring en sjö i förändring: endagskonferens på Örebro universitet den 16 november 2000. Örebro: Örebro universitet. 200?. Libris 10189243
- Håkanson, Lars (1978). Hjälmaren: en naturgeografisk beskrivning. Statens naturvårdsverk. Libris 862473
- Karlsson, Helena; Winnfors Erik, Lahall Jan-Peter (2005). Boken om Hjälmaren. Örebro: Ohlson & Winnfors. Libris 10006888. ISBN 91-974453-7-1 (inb.)
- Lennqvist, Jörgen (2007). Våtmarkshistoria: Hjälmarens och Kvismarens stränder under 1800- och 1900-talen. Örebro studies in history, 1650-2418 ; 7. Örebro: Universitetsbiblioteket. Libris 10462380. ISBN 978-91-7668-533-4
- Claesson Eivind, red (1997). Mälaren och Hjälmaren - en ingång till Sverige: kultur och natur vid två mellansvenska sjöar. Stockholm: Naturhistoriska riksmuseet. Libris 7758750. ISBN 91-86510-42-8
- Nilsson, Sture (1989). Sällsamheter kring Hjälmaren. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 7236412. ISBN 91-29-59234-8
- Sverige. Klimat- och sårbarhetsutredningen (2006). Översvämningshot: risker och åtgärder för Mälaren, Hjälmaren och Vänern : delbetänkande. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 2006:94. Stockholm: Fritze. Libris 10256032. ISBN 978-91-38-22646-9
- Utredning rörande ny vattenväg mellan Mälaren och Hjälmaren. Meddelanden från Kungl. Kanalkommissionen, 99-2637399-2 ; 3. Stockholm. 1921. Libris 1487770
- Waldén, Bertil (1940). Hjälmaren och Hjälmarbäckenet: en topografisk-historisk orientering. Örebro: Littorin Rydén. Libris 2148032
Wikimedia Commons har media som rör Hjälmaren.
| |||||