Grönländsk nordiska är ett utdött nordiskt språk som talades i de skandinaviska bosättningarna på Grönland fram till 1400-talet. Det lingvister har kunnat lära sig om språket kommer främst ifrån grönländska runinskrifter. Fornlämningarna visar bland annat på ett relativt tidigt skifte från 'þ' till 't' i början av ord, men även på att språket bevarade vissa egenskaper som andra nordiska språk blivit av med tidigare. Utifrån detta betraktas ofta vissa runinskrifter som karakteristiskt grönländska, och då de hittas utanför Grönland tyder de ofta på resande grönländare.