Abessiv

Abessiv (latin abesse [ab‑esse], som utmärker frånvaro), eller privativ eller karitiv^{[källa behövs]}, är ett kasus i böjningen av substantiv som ursprungligen betecknar frånvaro eller avsaknad.^[1] Abessiv är vanligt i uraliska språk,^[1] australiska språk^[1] och turkiska språk^{[källa behövs]}.

I svenskan motsvaras abessivrelationen vanligtvis av att prepositionen ”utan” ställs framför det aktuella ordet.

Ett exempel på finsk abessiv är att raha betyder ”pengar”, och rahatta betyder ”utan pengar”.^[2] I substantiv i nutida standardfinska är abessiv dock ovanligt^[2] – ett marginellt kasus. Oftare används som i svenska ett ord som betyder ”utan”, ilman, följt av substantivet i partitivkasus^[2] – ilman rahaa. I finska verb är abessiv däremot produktivt.^[2] Den finska tredje infinitiven har en abessivform: lukematta (ei opi) – ”utan att läsa (lär man sig inte)”.^[2] Verbstammen är luke‑ och morfemet för tredje infinitiven är ‑ma‑.

I den grammatiska beskrivning som publicerats om guugu yimithirr betecknar abessiv ett annat kasus.^[3] I guugu yimithirr‑grammatik betecknar abessiv, med suffixet ‑ga, rörelse bort från en person,^[3] till exempel John Peterga gaday – ”John kom från Peter”.

Funktionen ”avsaknad” markeras i guugu yimithirr i stället med ett morfem som kallas privativ, men det är ovisst huruvida privativ i guugu yimithirr skall anses vara ett kasus eller är en avledning.^[3]

• Estniska: ‑ta
• Finska: ‑tta, ‑ttä
• Enaresamiska: ‑táá
• Skoltsamiska: ‑tää
• Ungerska: ‑tlan, ‑tlen, ‑atlan, ‑etlen, ‑talan, ‑telen

• Estniska: ‑mata
• Finska: ‑matta, ‑mättä (varvid ‑ma‑ betecknar tredje infinitiven)
• Enaresamiska: ‑hánnáá, ‑hinnáá, ‑hennáá
• Skoltsamiska: ‑ǩâni