Användare:CEFLagergren/Josef August S. Lagergren

Josef August Lagergren
	Josef August Lagergren
	Kaptenen & Riddaren J. A. Lagergren
Född	Josef August Samuel Lagergren; 29 februari 1820; Nennesmo av Refteleds socken
Död	14 februari 1904 (83 år); Halmstad, Halland
Vistelseort	Lagergrenska Villan, Halmstad
Yrke/uppdrag	Underofficer vid Kronob. reg. 34, vid Hall. inf.-bat. 43; fanjunkare 47; underlöjtn. i arm. 55; redogörare 59; överbefälh. vid Södra Hallands skarpskyttefören. 62-72; reg.-kommissarie 69; löjtn. i arm. 70; kapt. där 77. L. H. A. 82.
År som aktiv	1828-1904
Känd för	Kapten för Armén Riddare av KSO & VO Grundare av halmstadsidrotten Grundare av Hallands museiförening
Titel	Kapten, Riddare
Styrelse-; ledamot i	Kungliga V. H. A. 1870 Nordiska museet 1887 A. S. Montréal 1890
Maka	Eva Beata Andersson
Barn	4
Utmärkelser	Riddare av den Kungliga Vasaordern. Riddare av den Kungliga Svärdsordern.
Namnteckning

Josef August Samuel Lagergren, född 29 februari 1820 i Nennesmo av Refteleds socken, död 14 februari 1904 i Halmstad, Halland. Han var en framstående samhällsmedborgare i Halmstad som både var brandchef och grundade Hallands museiförening. Han kom att bli Halmstadidrottens fader när han grundade stadens tre första idrottsföreningar. Han var en av grundarna till Halmstads frivilliga skarpskyttekår – föregångaren till alla kommande skytteföreningar och skyttegillen i Sverige. Gratulationsbrev från Kung Oscar I, Kung Karl XV, Kung Oscar II över sina framgångar i Halmstad. Riddare av den Kungliga Vasaorden 1867 av Kung Karl XV. Riddare av den Kungliga Svärdsorden 1885 av Kung Oscar II. Hedersledamot för Kungliga V. H. A. 1870, Nordiska museet 1887 och Arkeologi-Sällskapet Montreal 1890.

Biografi - J. A. Lagergrens Liv

1820-1834

Josefs fader, Anders Andersson hade tvingats sälja sitt präktiga hus "Stora Norrby" 1828. Josef fick då vid 8 års ålder börja jobba på posten där han behövde resa 3 mil 8 gånger i veckan. Josef hade talang för musik, han lärde sig spela fiol vid 10 års ålder. Josef kunde då spela musik i angränsande socknar och tjäna 2-4 riksdaler per spelning, vilket gjorde att han befriades från sitt jobb på posten. Vid 14 års ålder blev Josef uppmuntrad av Janne Nordin att flytta till Växjö för att söka anställning på regementsmusiken i Växjö. Lille Josef hade skrivit ner anteckningar för denna dag som lydde; "Jag fick mina tarfliga kläder i en liten väska och fiol i dess ludna kalfskinnsfodral, och så bar det åstad med mig. Adjö kära Vestbo tänkte jag. Nu skall det blifva något annat utaf. Jag var nu 14 år och hade blifvit konfirmerad och var, som jag tyckte karl för mig själf". Josef bodde i Växjö med guldsmed Tillström. Josef fick inte gå med i musikkåren på grund av en felräkning så han fick börja jobba hos guldsmed Tillström för att tjäna pengar, han spelade musik på bröllop på sidan för extra inkomst. Han hade lärt sig gravera och tillverka sigill hos guldsmed Tillström.^[1]

1835-1842

Vid 15 års ålder flyttade Josef tillbaks hem till Reftele, där han började jobba på Kronofogde kontoret, då han var skriv och läskunnig. 6 månader senare fick han ett brev från Direktör Fogelberg att det fanns en plats ledig på hans musikkår. Josef vände då ryggen till Kronofogde kontoret, tog sitt lilla bagage och marscherade 14 mil till Växjö. Han blev anställd vid Kronobergs regemente som den yngste fältmusikant med en årslön på 150 kronor. I samma tid lärde han sig spela gitarr, hans gitarr lektioner gav honom lika mycket pengar som hans anställning på regementet gjorde. I regementet lärde han sig sjukgymnastik. Han examinerades som simmagister med de högsta betygen. Han lärde sig även att barbera, i Växjö fanns ingen officiell barberare.

Han lärde sig räkna m. m. Han gick kurs i friskgymnastik vilket gjorde att han kunde biträda på gymnastikövningar på Växjö gymnasium. Han blev även ombedd att spela musik för Biskop Esaias Tegnér som var svårt sjuk.

Herrarna Stockenberg och Wessberg som på besök i Växjö var imponerade av Lagergren och ville att han skulle flytta till Halmstad för att engageras som sim och gymnastik lärare. Lagergren svarade med att han skulle gärna vilja erhålla en liten högre summa i lön om han måste flytta till en ny stad. Herrarna Stockenberg och Wessberg reste på sig och gav honom ett bud på 700 kronor per år i lön och bostad på Halmstad slott. Lagergren tog det erbjudandet och flyttade till Halmstad 1842 vid 22 års ålder.^[1]

1843-1854

Josef fick bostad på Halmstad slott 1843 av Stockenberg och Wessberg

Halmstad byggde då Gymnastiklokal och ett nytt simhus så att Lagergren kunde börja med sin verksamhet i Halmstad. Lagergren blev Halmstads första gymnastiklärare. Kort därpå hade han sin första simpromotion där Landshövdingen Virgin, 14 magistrar och 22 kandidater promoverades av en stor människomassa, på aftonen var det simpromotionbal. På Vintern instruerade Lagergren stadens lilla musikkår samt gav undervisning åt många elever på gitarr och violin samt i gymnastik.^[1]

("Innan årets utgång hade Josef August hunnit börja leda gymnastikundervisningen vid Halmstads lärdomsskola på Storgatan, organisera sång- och musikundervisning och startat simskola vid Nissan söder om dagens Bastionen, där de högtidliga ceremonierna i samband med Simmagistern arrangerades av Halmstad Simsällskap som alltså grundades 1843" - Hallandsposten 26 Maj 2016)

Mars 1843 vann Lagergren inträde som sergeant vid Hallands Infanteribataljon. Han blev anställd av den nya landshövdingen Greve Patrik Lewenhaupt. 1847 utnämd till Fanjunkare, flyttade Fanjunkare Josef till Marieberg vid Slottsmöllan för att sköta Greve Gustaf Lewenhaupts jordbruk.

Året därpå erhöll Fanjunkare Josef en plats hos fabrikör J. R. Wallberg, som inköpt Slottsmöllan och skulle bygga en klädesfabrik. Lagergren deltog här både i byggnadsarbetet, jordbruksskötsel och kontorsgöromål. Då fabrikör Wallberg avled 1852, fick Lagergren ärva Wallbergs ärenden av egendomen i Frennarp m. m. 2 år senare, 1854, vid 34 års ålder, gifter sig Fanjunkare Josef August Samuel Lagergren med Fru Eva Beata Andersson. Samma år tog han avsked från Infanteribataljonen men utnämndes samma år till underlöjtnant för armén.^[1]

Hallands Konstmuseum hade sin grund i Hallands museiförening som Josef grundade 1843

("Snabbt blev Lagergren en väl ansedd person och populär i Halmstadsocieteten som brandchef, sergeant och fanjunkare i Hallands infanteribataljon och grundare av Hallands museiförening." - Hallandsposten 26 Maj 2016)

1855-1866

Kvar i präktiga Frennarp, Slottsmöllan med vy av Nissan varje dag. Vid den här tiden hade Underlöjtnant Josef i uppdrag att ordna nya norra delen av kyrkogården, norra tivoli och vattenparken m. m. Han hade även överseende vid länscellfängelsets byggande och övervakade byggnationer av förrådshus och sjukhus m. m. Mellan 1855-1864 får Underlöjtnant Josef 4 söner i Snötorp, Frennarp med sin Fru Eva Beata. Underlöjtnant Josef ärvde bostäder för överseende av Wallberg vilket var deras bostad vid denna tid.

1859 blir Underlöjtnant Josef förvaltare för armén. Vid denna tid var Underlöjtnant Josef även brandchef och satt i brandstyrelsen i Halmstad. 1861 grundas "Södra Hallands Skarpskytteförening" där Konung Karl XV själv utnämnde Underlöjtnant Josef till Överbefälhavare för föreningen tills dess upplösning 1874.

1867-1876

"Lagergrenska Villan" som Josef byggde år 1867. Villan låg emellan Hamstad slott och St Nikolai kyrkan

Året 1867 står "Lagergrenska Villan" klar i Halmstad som låg emellan St Nikolai Kyrka och Halmstad Slott. Då flyttar familjen Lagergren från Snötorp, Frennarp till sin nya egen betitlade villa "Lagergrenska Villan" Samma år blir Underlöjtnant Josef utnämnd till Löjtnant för Armén och Riddare av den Kungliga Vasaorden utskickat brev från Konung Karl XV. 1868 brandchef Halmstads Vattenkuranstalt. 1869 grundade Löjtnant & Riddare Josef "Halmstad läroverks gymnastikförening" en av väldigt många föreningar Löjtnant & Riddare Josef grundade. Samma år blir Löjtnant & Riddare Josef utnämnd till regementskommissarie där han erhöll en extra 700 kronors lön.

Vid denna tid 1870 hade Löjtnant & Riddaren Josef en stor antik kollektion som han dokumenterade i detalj. Han blev korresponderande ledamot för Kungliga V. H. A. för sin antika samling. 1871 hade Löjtnant & Riddaren Josef tillsyn för nya bebyggelser i Halmstad.

1877-1904

1877 Blir Löjtnant & Riddare Josef August Samuel Lagergren Kapten för Armén. Vid denna tid jobbade Kaptenen & Riddaren J. A. som brandchef, brandstyrelsen, ledamot för antikföreningar, ledamot för många idrottsföreningar och som regementskommissarie.

1885 blir Kapten & Riddare J. A. Riddare av Kungliga Svärdsorden, den näst högste hedern i Sverige, av Konung Oscar II

1886 tar Kaptenen & Riddaren J. A. avsked som regementskommissarie med pension. Fru Lagergren dog samma år 1886 och blev 62 år gammal. Ett år senare blir han utnämnd Hedersledamot för Nordiska Museet för sin antika samling och engagemang. 1890 blir Kapten & Riddare J. A. Hedersledamot för Arkeologi-Sällskapet Montreal.

16 Augusti 1903 skrev Kaptenen & Riddaren J. A. ner avslutande och livsreflekterande ord i sin bok;

"Någon annan skolunderbyggnad än hvad jag kunnat förärfva mig själf har jag aldrig haft, icke ens från en folkskola, ty under min uppväxt fanns ingen sådan i min hemort, utan erhöll jag endast hvad litet mina föräldrar kunde lära mig, nämligen att läsa rent i innanläsning. Så godt det varit mig möjligt har jag sedan på egen hand måst arbeta mig fram i detta jordelifvet och har derför den allgode Guden att tacka, som i så rikt mått varit mig nådig."

14 Augusti 1904 avled Kaptenen, Riddaren av Kungliga Svärds- och Vasa- ordnarna Josef August Samuel Lagergren i Halmstad.

Familjen Lagergren

Lagergren Generation I

Josef August S. Lagergren gifte sig med Eva Beata Andersson^[1] (f.1824–d.1886) den 13 okt 1854 på Halmstads slott. Paret fick fyra barn.^[2]

Lagergren Generation II

Anton Birger Lagergren^[2] (f.1855–d.okänd). Flyttade till Vessels, Yorkshire, England. Dog till havs.
Josef Emil Lagergren^[2] (f.1857–d.1902)
Carl Axel Lagergren^[2] (f.1864–d.1945), Bankman i Skåne
Erik I Lars Gustaf Lagergren^[2] (f.1862–d.1911), Rådman & Landshövding i Helsingborg,^[3] gifte sig med Edith Fransdotter Sjöstedt (f.1873–d.1940) den 14 nov 1900 i Malmöhus slott. Ediths moder, Rosalie Bergenstierna (f.1841–d.1915), var en av de siste ättlingarna av adeln Bergenstierna innan den förklarades utslocknad 1860.Ediths fader, Frans Wilhelm Leonard Sjöstedt (f. 1834-d.1893) var från den stora och rika släktet Sjöstedt, Frans var farbror till Ernst Adolf Sjöstedt som dog med fartyget Titanic 15 Apr 1912. Paret fick två barn.

Lagergren Generation III

Karin M. Lagergren, fru, gifte sig med Översten & Riddaren Rolf C. O. A. Fredholm. Paret fick ett barn.
Erik II Lagergren (f.1902-d.1985) , Direktör i Stockholm, gifte sig med Rhoda B. K. Wolcke (f.1902-d.1975). Rhodas moders sida var en nobel Engelsk släkt som sträcker sig tillbaka till 1450, med Lord Thomas Lok (Locke) och hans son Sir William Lok (Locke) som var högermannen till Kung Henry XIII av England. John Locke "Fadern av Liberalismen" var de sista i Locke innan det gick vidare till Spillers, som Rhoda växte upp med, som grundade och jobbade på företaget Spillers Ltd (Såldes 1998 för 715 miljoner pund motsvarande ca 8 miljarder kr till Néstle). Rhodas faders sida var en Tysk guldhandlarsläkt bosatta i Dresden sedan 1621, Tyska släktet upphörde under bombningen av Dresden 13-15 Feb 1945. Paret bosatte sig i New York(USA), Porto(Portugal), Hamburg(Tyskland), London(England), Helsingfors(Finland), Helsingborg(Sverige), Lidingö(Sverige), Zug(Schweiz). Paret fick två barn.

Lagergren Generation IV-VI

Vid 2016 så fanns det endast 8 stycken från familjen Lagergren i liv. Lagergren består av två personer över 80 års ålder, tre personer över 50 års ålder, två personer över 30 ålder och en person över 20 års ålder. Senaste giftermål var Rockelsta Slott 2007. En från Lagergren lever i Schweiz, resterande lever i Sverige.

"En Vacker Levnadssaga"

- Lång Biografi om J. A. Lagergrens liv. Skriven i Gamla Halmstads Årsbok 1927.

Följande skildring av kaptenen J. A. Lagergrens liv utgör en parentation, som hölls över Lagergren i härvarande frimurareloge av redaktören Ludvig Danström.^[1]

Josef August Salomon Lagergren var född den 29 Februari 1820 i Nennesmo af Refteleds socken, Jönköpings län.

Han var en selfmade man. Utan någon skolunderbyggnad och andra förutsättningar än sina goda naturliga anlag, sin sega småländska energi, sin glada förnöjsamhet och sin vakna företagsamhet bröt han sig en väg fram. Under de små förhållanden, hvari han framlefde särskildt sin ungdom, skydde han icke att alltjemt taga nya tag på skilda områden för att vinna framgång. Arbetet var hans lust och hans förmåga att snart och säkert sätta sig in i nya arbetsförhållanden var högst ovanlig. Att liksom han, från att vara ett nummer i en musikkår, från trumpinnarna arbeta sig fram till officersepauletterna, till heder och värdighet af kapten i armén, är i vår tid alldeles enastående, och utan sällspord redlighet, nit och insiktsfull omsorg i allt hvad åt honom anförtroddes, hade en sådan karriär ej varit möjlig. Hvad i sin mån härtill bidrogm, var hans sympatiska, vinnande väsen, som ingaf förtroende och gjorde honom gerna sedd i alla kretsar.

Lagergren, var son till burgen och framstående hemmasegare Anders Andersson, hvilken satt på sitt fäderneärfda goda, skuldfria hemman i Nennesmo. Redan vid 25 års ålder fick den intelligente odalmannen mottaga flera kommunala uppdrag inom Reftele socken. Han blef sålunda nämderman och kyrkovärd. Detta senare uppdrag blef emellertid hans ekonomiska ruin. I samråd med sockenmännen försålde han till handlande Bronander i Ulricehamn takblyet å sockens kyrka, hvliket då representerade en stor summa. Men Bronander kom strax derpå på obestånd och Refteles socken fick af honom icke en skilling för sitt kyrkobly. Då ansåg sig kyrkovärden förpliktigad att hålla församlingen skadelös och måste försälja sitt präktiga hemman Stora Norrby och istället öfvertaga med dryg skuldsättning posthemmanet Kållåkerskog i Willstads socken. Detta skedde år 1828.

De två äldste barnen måste då ut att tjäna och den blott åttaårige Josef fick det ansträngande uppdraget att mest nattetid köra posten 8 gånger i veckan, norrut till Gislaved 2 mil och söderut till Rya i Långaryd 1½ mil.

Bland andra rika anlag hade lille Josef fått i arf ett godt musiköra, hvarför hans far, som själf spelade fiol, sände honom till organist Ekström i Burseryd att lära sig spela fiol. Detta skedde med sådan framgång, att gossen vid 10 års ålder kunde spela i s. k. lekstugor samt blef härför anlidat både i Willstad och angränsande socknar och kunde förstjäna 2 till 4 riksdaler för hvarje gång, hvilket gjorde, att han vid sådana tillfällen befriades från postskjutsen.

Emellertid voro gossens musikaliska anlag väckta och uppmuntrades ytterligare af Prosten Teol. D:r J. Nordin i Willstad, hvilken själf var mycket musikalisk samt ofta tog Josef med sig hem för att på sitt piano ackompagnera hans sång eller fiolspel. Så en dag tillrådde prosten honom att söka anställning vid regementsmusiken i Vexiö. Gossen lyssnade villigt till detta råd, och ehuru hans föräldrar sade sig svårligen kunna undvara sin postpojke, gåfvo de dock sitt samtycke och sommaren 1834 begaf sig Josef med glada förhoppningar till Vexiö, ledsagad af prostens adjunkt pastor Tillström.

Här återgifvas några mycket talande rader ur Lagergrens egna biografiska anteckningar, som ligga till grund för denna framställning: "Jag fick mina tarfliga kläder i en liten väska och fiol i dess ludna kalfskinnsfodral, och så bar det åstad med mig. Adjö kära Vestbo tänkte jag. Nu skall det blifva något annat utaf. Jag var nu 14 år och hade blifvit konfirmerad och var, som jag tyckte karl för mig själf". Så fick 14-åringen för första gången se en stad, och det lilla Vexiö syntes honom mäkta stort. Han fick bo hos sin vänlige ledsagares föräldrar. Pastor Tillströms far var juvlerare i Vexiö. Gossen bestod lyckligt profven i sång och fiolspelning för musikdirektör Fogelberg, men någon elevplats vid musikkåren kunde han icke få förrän om ett par år, enär många anmält sig till inträde före honom. Det var en svår missräkning och gossen började bittert gråta öfver denna första motgång, som mötte honom ute i lifvet. Han fick emellertid löfte af guldsmed Tillström att få stanna hos honom tills det blef plats vid musikkåren, "kanske han sedan ger musiken på båten och blir guldsmed", tillade den fryntlige gubben. Så fick Josef å verkstaden sitta vid sliphon och polera silfverarbeten. Han lärde sig gravera och tillverka sigill, som han sålde för att skaffa sig lite mynt till kläder, så att han kunde bli li de andra stadspojkarna. Af en kamrat på verkstaden lärde han sig att blåsa flöjt, och sedan han blifvit bekant med musikkårens elever fick han följa med och spela på gesällbaler, äfvensom bröllop samt sålunda skaffa sig lite inkomst. På hösten 1835 hade Josefs föräldrar måst flytta från posthemmanet, som sålts för skuld, till Gödsbo i Burseryds socken och blifva s. k. hälftenbrukare hos kronofogde E. J. Wallerström. Denne erbjöd sig då att taga emot den skrifkunnige guldsmedslärlingen såsom sitt biträde. Josef skyndade genast hem och fann det trefligare att sitta på kronofogdekontoret än vid sliphon. Vid förfall för den åldrige organisten förrättade han äfven klockaretjästen i Burseryds kyrka. Men i juli 1836 kom bref från Direktör Fogelberg, att det var plats ledig i hans kår som musikelev. Då vände unge Josef kronofogdekontoret ryggen, hur mycket man än sökte öfvertala honom att stanna kvar, tog sitt lilla bagage på ryggen, marscherade sina 14 mil till Vexiö, och kom ömfotad fram efter 2½ dagars marsch. Så fick han genomgå en musikkurs och hans instrument blef klarinett. Den 1 oktober genomgick han sin examen och anställdes, ehuru den yngste genast som fältmusikant med 150 riksdalers årlig lön samt fritt rum, ljus och ved i kasernen. Det prästbetyg, som hans gamle vän D:r Nordin sände honom, förtjänar här meddelas såsom något ovanligt i sitt slag. Det lyder: "Hemmansbrukaresonen Josef Andersson från Kållåkerskog, Willstads socken, Jönköpings län, tänker i Vexiö stad vid något handtverk eller vid Kronobergs kongl. regementes musikcorps söka plats och framtida utkomst, hvarför honom till betyg meddelas, att han, född den 29 Februari 1820 uti Refteleds socken, läser i bok berömligen och förstår Christendomen försvarligt, har god fräjd, begår H. H. Nattvard obehindradt, vaccinerad, står här matnalsskrifven för 1836. Skrifver läsligt är frisk och rask, af eldigt qvickt lynne. - Har en ovanlig vacker sångröst, så att han här varit bland det yppersta, som på högtidsdagar jemte andra sångbarn sjungit sångstycken i Willstads kyrka. Denne raske gosse anmäles till det bästa. Willstad den 15 September 1836. - Janne Nordin

Att föda och kläda sig på 150 kronor om året hörde nog till det omöjliga äfven på den tiden. Det gällde för den företagsamme ynglingen att skaffa sig biinokmster. Han lärde sig på kort tid spela guitarr och gaf sedan lektioner häri, särkildt åt unga flickor , och fick 12 skillingar banko i timmen för sin undervisning, hvilket inbringade honom lika stor inkomst, som den han fick från kronan. Sin klarinett försummade han dock inte, men tillföljd af en bröståkomma, som han ådragit sig, förbjöds han snart af läkare att traktera blåsinstrument. Som han emellertid äfven ägde stor färdighet att slå trumma, blef han 1840 förordnad till tegementstrumslagare. Af regementsläkare Selldén lärde han sig sjukgymnastik och blef snart dennes biträde. Han tog ock undervisning i simkonsten och promoverades till simmagister med de högsta betygen. Bland annat lärde han sig äfven barbera och hade derpå god biförtjänst, enär någon officiell barberare ej fanns i Vexiö. Jag nämner särskildt detta, enär det var Lagergrens färdighet i barberarekosten, som föranledde hans flyttning till Halmstad.

För en fanjunkare lärde han sig räkna m. m., genomgick för magister Eckerblom en kurs i friskgymnastik, så att han fick biträda vid gymnastiköfningarna vid Vexiö gymnasium. Flera gånger var han anmodad att jemte tre kamrater spela kvartetter om kvällarne för Biskop Tegnér, som under sin svåra sjukdom ville höra musik, hvliket verkade mildrande på skaldens dystra saulssinne.

På sommaren 1841 fick Lagergren bud från stadshuset att tvenne resande herrar önskade blifva barberade. Han skyndade dit och utförde flinkt sitt uppdrag. Tillfrågad om detta var hans yrke, upplyste han, att han dels var anställd vid regementets musikkår, dels gymnastiklärare, dels biträde vid simskolan. Man sporde honom då om han ej ville flytta till Halmstad och der engageras som gymnastik och simlärare. För sin kunskap i musik skulle han nog också der finna använding. Ja, deremot hade Lagergren intet att invända, om han kunde påräkna bättre inkomst i Vexiö. De resande herrarna voro kammarrättsrådet Fr. Stockenberg och Handlanden Janne Wessberg i Halmstad.

Sedan Lagergren fått en årlig lön af 700 kronor sig tillförsäkrad i Halmstad, reste han hit Februari 1842 och hit blef hans långa lifsverksamhet förlagd och här fick också den på så många områden företagsamme vestbosonen sin graf.

Gymnastiklokal och nödig attiralj anordnades och nytt simhus byggdes här i staden så att Lagergren tidigt på sommaren kunde börja sin verksamhet, och den 1:ste September hade han sin första simpromotion, dervid af Landshöfdning Virgin 14 magistrar och 22 kandidater promoverades under kanonsalut och smattrande musik samt i närvaro af en stor menniskomassa från när och fjärran, På aftonen var simpromotionbal. På Vintern instruerade Lagergren stadens lilla musikkår samt gaf undervisning åt många elever på guitarr och violin samt i gymnastik.

I Mars 1843 vann Lagergren inträde som sergeant vid Hallands Infanteribataljon, och då dennes chef grefve Patrik Lewenhaupt samma år blef landshöfding, fick han anställning af denne att biträda med boställets skötsel. 1847 utnämd till fanjunkare, flyttade han till Marieberg vid Slottsmöllan för att sköta grefve G. Lewenhaupts jordbruk. Året derpå erhöll han plats hos fabrikör J. R. Wallberg, som inköpt Slottsmöllan och der uppförde en klädesfabrik. Lagergren deltog här både i byggnadsarbetem jordbruksskötsel och kontorsgöomål. Då fabrikör Wallberg afled 1852, fick Lagergren öfvertaga hans arrende af egendom Frennarp samt arrenderade dessutom ½ mantal N.o 11 Snötorp. På Frennarp idkade han icke blott jordbruk, utan äfven laxfiske i Nissan, Arrenderadt af staden. Från Frennarp flyttade han 1867 till staden. 1854 hade han gift sig med Eva Beata Andersson, dotter till garfveriåldermannen Bengt Andersson. Samma år tog han afsked från bataljonen, men utnämndes samma år till underlöjtnant i armeén samt blef, till följd af denna mindre vanliga befodran, årligen intill 1883 kommenderad att aktivt tjänstgöra vid beväringsmötena på Skedalhed. 1859 blef han förvaltare med 400kr. och 1869 regementskomissarie med 700 kronors lön. 1867 blef han löjtnant och 1877 kapten i armén. 1867 riddare af vasaorden och 1885 riddare af svärdsorden. Den 11 Aug 1886 erhöll han afsked som regementskommisarie med pension. Då Skedalahed 1853 inköptes af staten till exercisplats, fick Lagergren i uppdrag att öfvervaka byggandet af förrådhus och sjukhus.

I Halmstad anförtroddes honom att ordna nya norra kyrkogården och norra delen af Tivoli, plantera allén från Tivoli till Wattenkurparken m. m. Han hade äfven äfverinseende vid länscellfängelsets byggande 1853-1854, Halmstads kyrkas restaurering 1869-1871 samt tillbyggandet af lasarettet. Dessutom hade han jämte J. W. Hallberg 1871-1883 tillsyn vid stadens gatuarbeten och kloakanläggningar. Under flera år ledamot af byggnadsnämnden var han dessutom sekreterare i brandstyrelsen i 8 år och brandchef i 9 år. Kamrer i Halmstads Wattenkuranstalt från 1868-1881 var han dessutom dess arrendator i öfver 20 år. Samma år som Lagergren slöt sina dagar, gick den gamle badanstalten all verldens väg.

Lagergren var en ifrig förkämpe för det frivilliga skytteväsendet här i länet och utnämndes 1862 af Kungl. Maj:t till öfverbefhälshafvare för Södra Hallands Skarpskytteförening samt innehade denna hederspost till föreningens upplösning 1874.

Sin kanske främste lifsuppgift har dock Lagergren fyllt såsom nitisk samlare och ordnare af ett halländskt museum. Född i en ryggåstuga har hans första minnen anknutits till den bortflyende kultur hvars käre minnesmärken från fädrens lif i helg och söcken han med verklig pietet och hänförelse sammanförde för att skapa en till senare tider bestående bild af gångna århundradens seder och bruk. Uppe på Norre port var han med om att till ett rikhaltigt helt ordna de samlade fornminnena och timra en bild af en halländsk ryggåstuga samt sedan att flytta en verklig sådan in på Tivoli. Sjelf ägde Lagergren en värdefull samling antikviteter. Hans förtjenster om fornminnenas bevarande belönades med kallelse 1870 till korresponderande ledamot af Witterhets-, Historie- och Antikvitetsaakademien, 1887 till hedersledamot af Nordiska museet samt 1890 till hedersledamot af arkeologiska sällskapet i Montreal.

Sin intressanta minnesteckning om att icke hvardagligt, långt och sträfsamt, men lyckosamt lefnadslopp, hvilkens sista rader nedskrifvits den 16 Augusti 1903, afslutar han med följande ord: "Någon annan skolunderbyggnad än hvad jag kunnat förärfva mig själf har jag aldrig haft, icke ens från en folkskola, ty under min uppväxt fanns ingen sådan i min hemort, utan erhöll jag endast hvad litet mina föräldrar kunde lära mig, nämligen att läsa rent i innanläsning. Så godt det varit mig möjligt har jag sedan på egen hand måst arbeta mig fram i detta jordelifvet och har derför den allgode Guden att tacka, som i så rikt mått varit mig nådig."

Lagergren avled den 14 Februari 1904 nära 84 år gammal.^[1]