1813 Imhotep
Utseende
1813 Imhotep | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 17 oktober 1960 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (1813) Imhotep |
Alternativnamn | 7589 P-L, 1967 DC, 1969 TT5, 1971 BA[1] |
Uppkallad efter | Imhotep[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,900 AU |
Perihelium | 2,472 AU |
Halv storaxel | 2,686 AU |
Excentricitet | 0,0796653 |
Siderisk omloppstid | 4,4 år |
Medelomloppshastighet | 18,17 km/s |
Medelanomali | 138,7° |
Inklination | 8,090° |
Longitud för uppstigande nod | 35,00° |
Periheliumargument | 167,3° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 19,0 km |
Synodisk rotationsperiod | 17,9 h |
Albedo | 0,092 |
Absolut magnitud (H) | 12,04[3] |
1813 Imhotep eller 7589 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 17 oktober 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter det egyptiske universalgeniet Imhotep.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 19 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1813 Imhotep” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1813. Läst 17 mars 2018.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1813) Imhotep. Springer Berlin Heidelberg. sid. 145. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1814. Läst 17 mars 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|