Pergamon

Pergamon (grekiska: Πέργαμος, latin Pergamum, turkiska Bergama) var under antiken en grekisk stad i landskapet Aiolien i nordvästra Anatolien, belägen nära dagens Izmir (Smyrna) i Turkiet. Efter Alexander den stores död blev Pergamon en självständig stat under Attalid-dynastin, och staten växte till ett betydande kungarike. År 133 f.Kr. avträdde kung Attalos III sitt rike till Romarriket. Ett kortvarigt inbördeskrig bröt ut, vilket ledde till att kungariket delades mellan Rom, Pontus och Kappadokien.

Staden var en av de sju församlingarna i Uppenbarelseboken, och var en viktig kulturstad. I staden fanns ett bibliotek som näst det stora biblioteket i Museion i Alexandria var det främsta i den antika världen. När ptolemaierna slutade exportera papyrus uppfann Pergamon-borna ett nytt material, pergament, som bereddes av kalvskinn.

Tyska arkeologer har grävt ut Pergamon sedan 1800-talet, och en rad ruiner och konstverk, bland andra Pergamonaltaret, finns utställda i Pergamonmuseet i Berlin.

• Filetairos (282 f.Kr.–263 f.Kr.)
• Eumenes I (263 f.Kr.–241 f.Kr.)
• Attalos I Soter (241 f.Kr.–197 f.Kr.)
• Eumenes II (197 f.Kr.–160 f.Kr.)
• Attalos II Filadelfos (160 f.Kr.–138 f.Kr.)
• Attalos III (138 f.Kr.–133 f.Kr.)
• Eumenes III Aristonicos (133 f.Kr.–129 f.Kr.)

Wikimedia Commons har media som rör Pergamon.