Magnetit

Magnetit
Magnetit från Italien
Grupp	Oxider
Dana klassificering	7.2.2.3
Strunz klassificering	4.BB.05
Kemisk formel	Fe3O4
Färg	svart, grå
Förekomstsätt	Vanligen massivt kornig eller som oktaedriska kristaller, även som dodekaedriska kristaller.
Kristallstruktur	Kubisk
Spaltning	Saknas
Brott	Ojänmt
Hållbarhet	Skör
Hårdhet (Mohs)	5,5–6,5
Glans	Metallisk, submetallisk
Transparens	opak
Streckfärg	svart
Specifik vikt	5,17–5,18
Diagnostiska egenskaper	Starkt magnetisk
Referenser	[1]

Magnetit, ibland även kallat svartmalm, är en gråsvart järnoxid med formeln Fe₃O₄, där två av järnatomerna har laddningen +3 och en har laddningen +2. Magnetit bildas huvudsakligen under högt tryck och hög temperatur och nybildas inte i någon stor utsträckning på jordytan. Bildas dock till exempel i samband av korrosion av stål, och ingår därför ofta i rost. Magnetit är också en vanlig järnmalm som bryts i bland annat Kiruna och Malmberget. Magnetit är naturligt magnetiskt (ferrimagnetiskt), vilket gör den lätt att skilja ut från det omgivande gråberget.

Ett närbesläktat mineral är maghemit γ-Fe₂O₃, en gulaktig järnoxid som framförallt förekommer i tropikernas jordar efter det att allt järn oxiderats till Fe³⁺, och ingår även i rost. Även maghemit är ferrimagnetiskt.

• Kiruna, massiv och i kristallform. Utgör malmen i de flesta gruvorna i området.
• Malmberget, som upp till 2 cm stora kristaller i druser (i renare form än Kirunagruvan då den innehåller lägre halter Fosfor).
• Smålands Taberg, en stor förekomst av varianten titanomagnetit med upp till 6% TiO.
• Bergslagen, förekommer i många gruvor som fina kristaller i talkhaltiga bergarter.

I Norge förekommer talrika fyndigheter från Trondheim till Tromsö, liksom i Sydvaranger.

Bland andra områden, som är rika på magnetit, kan nämnas Uralbergen och många ställen i Nordamerika.^[2]

• Hematit

• webmineral.com: Magnetite (engelska)
• mindat.org: Magnetite (engelska)
• The Scandinavian mineral gallery: Magnetite (engelska)