tjur

tjur

1. fullvuxen hanne av nötkreatur, oxdjur, och andra stora partåiga hovdjur.

   1870: Psalmer samt öfversättningar och bearbetningar, Johan Ludvig Runeberg:

   Och han sticker qvisten ned i jorden/Och från plogen löser sina tjurar.

   1874: Uppfinningarnas bok - Tredje bandet, Friedrich Georg Wieck och Otto Wilhelm Ålund:

   Nötkreaturens rörelser äro tröga och långsamma, förståndet inskränkt, läraktigheten medelmåttig; kons lynne är mildt, tjurens trotsigt.

   Hyperonymer: boskap, nötkreatur

   Hyponymer: avelstjur, oxe, stut, tjurkalv

   Kohyponymer: ko, kalv, kviga, stut, oxe

   Besläktade ord: tjura, tjurig

   Sammansättningar: gödtjur, tjurfäktning, tjurskallig, ungtjur, älgtjur

   Fraser: ta tjuren i hornen