[go: up one dir, main page]

Hoppa till innehållet

rygg

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Wikipedia har en artikel om:
rygg

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av rygg  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ rygg ryggen ryggar ryggarna
Genitiv ryggs ryggens ryggars ryggarnas
illustration av en människas rygg

rygg

  1. (anatomi) del av kropp från spets i svansbenet till nacken, hos människan på sidan motsatt ögonen och bröstet, och hos de flesta djur på ovansidan av kroppen; kan även syfta på bakre sidan av något som exempelvis klädesplagg, stol eller bok
    Hon kliade honom på ryggen.
    Jag tror jag skall måla ryggen på stolen grå.
    Sammansättningar: handrygg, stolsrygg, ryggbast, ryggmärg, ryggrad, ryggradsdjur, ryggsim, ryggskott, ryggstöd, ryggsäck, ryggtavla, ryggvärk; bokrygg (om bakre sidan av en bok)
    Synonymer: rigg (orsamål)
  2. (naturgeografi) ås, bergskam, krön, vanligen i form av bergsrygg
    Sammansättningar: fjällrygg
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Fraser: bakom ryggen på, binda ris åt egen rygg, ge råg i ryggen, ha ryggen fri, ha råg i ryggen, hålla någon om ryggen, inte röra någon i ryggen, kröka ryggen, lägga benen på ryggen, ta rygg på, vända någon ryggen, vända ryggen till
Se även: rygga

Översättningar

[redigera]

Bokmål

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av rygg  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ rygg ryggen rygger ryggene
Genitiv ryggs ryggens ryggers ryggenes

rygg u

  1. (anatomi) del av kropp från spets i svansbenet till nacken, hos människan på sidan motsatt ögonen och bröstet, och hos de flesta djur på ovansidan av kroppen; kan även syfta på bakre sidan av något som exempelvis klädesplagg, stol eller bok
  2. (naturgeografi) ås, bergskam, krön, vanligen i form av bergsrygg
    Sammansättningar: åsrygg

Verb

[redigera]

rygg

  1. böjningsform av rygge

Nynorska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

rygg

  1. (anatomi) del av kropp från spets i svansbenet till nacken, hos människan på sidan motsatt ögonen och bröstet, och hos de flesta djur på ovansidan av kroppen; kan även syfta på bakre sidan av något som exempelvis klädesplagg, stol eller bok
  2. (naturgeografi) ås, bergskam, krön, vanligen i form av bergsrygg
    Sammansättningar: åsrygg

Verb

[redigera]

rygg

  1. böjningsform av rygge
    Varianter: rygge, rygga