onkel

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Onkel.

Svenska

Substantiv

Böjningar av onkel	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	onkel	onklen	onklar	onklarna
Genitiv	onkels	onklens	onklars	onklarnas

onkel

farbror eller morbror
Jämför: Se ordets kvinnliga motsvarighet: tant.

Användning: De i modern svenska vanligaste orden för en förälders bror är morbror respektive farbror.

Etymologi: Av franska oncle.

Översättningar

Översättningar

baskiska: osaba^(eu)
bokmål: onkel^(no)
danska: onkel^(da)
engelska: uncle^(en)
franska: oncle^(fr) m
frisiska: omke
jiddisch: אָנקל m (onkl)
polska: wuj^(pl) m
tyska: Onkel^(de) m

Bokmål

Substantiv

onkel

farbror eller morbror

Danska

Substantiv

onkel u

farbror eller morbror

Hämtad från ”https://sv.wiktionary.org/w/index.php?title=onkel&oldid=3868642”

Dolda kategorier: