stycke

stycke

1. avskild del av något helt som har sönderdelats eller ska sönderdelas

   Han åt ett stycke av brödet.

   Hon tog ett stycke trä ur traven.

   Sammansättningar: brödstycke, köttstycke, trästycke, tygstycke

2. om något konkret som utgör en icke avskild del eller bit av något sammanhängande helt eller om del eller bit som ingår eller skall ingå i en helhet eller vari en helhet (i tanken) delas och som ofta uppfattas såsom en självständig enhet; även om något mer eller mindre abstrakt som utgör en del av något

   Sammansättningar: bottenstycke, hörnstycke, munstycke, slutstycke, ändstycke

3. obestämt mått för exempelvis längd eller tid

   Han gick ett stycke bortåt vägen.

4. mynt, till exempel runstycke
5. konstnärligt verk

   Kan du sluta spela samma stycke om och om igen!

   Läs tredje stycket nerifrån på sidan 7.

   Sammansättningar: musikstycke, teaterstycke, textstycke, altarstycke, solostycke

6. (vapen, historia) kanon

   Besläktade ord: bestycka, bestyckning

   Sammansättningar: bakstycke, låsstycke, slutstycke, stormstycke, styckebruk

7. (text) för att uttrycka helhet i uttrycket i ett stycke; del av en längre text  
8. nedsättande uttryck om en kvinna

   Hon var ett riktigt stycke.

9. (vardagligt) kortform för musikstycke

    

10. (kläder) broderat tygstycke av bomull eller tyll till bindmössa

    1891: Gösta Berlings saga, Selma Lagerlöf:

    Nu vet envar, att majoren inte såg kvinnor med blida blickar, men på den lilla jungfru Faber måste han ändå skåda med välbehag, där hon kom så nätt i stycke och mössa.

    Synonymer: mösslin

 

Etymologi: Det fornsvenska stykke har gemensamma forngermanska rötter med tyska Stück. Många användningar (som musikstycke) har uppenbarligen kommit in från tyskan.

Märk att franska pièce, svenska pjäs, kan användas både om mynt, teaterstycken, målningar, skulpturer och kanoner.

Sammansättningar: konststycke, mästerstycke

Fraser: stycke för stycke (bit för bit)

• pjäs och stycke, Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922)