úr

úr

1. (meteorologi) ur; viss nederbörd i förening med blåst; diagonalt regn, snöglopp, snöfall; även namnet för ᚢ-runan i den isländska rundikten

   1400-tal: Isländska rundikterna:

   ᚢ : Úr er skýja grátr
   ok skára þverrir
   ok hirðis hatr.
   umbre vísi

   ᚢ : Ur är skyars gråt
   och skär tvärer (diagonalt)
   och herdes hat.
   umbre vísi^?

   Etymologi: Härlett i svenska ur i liknande eller samma betydelse.

2. kräts, krats, skrapjärn, slagg, after; även namnet för ᚢ-runan i den norska rundikten

   1200-tal: Norska rundikterna:

   ᚢ : Úr er af illu jarne;
   opt løypr ræinn á hjarne.

   ᚢ : Kräts är av illa järn;
   ofta löper ren å hårdfrusen mark

úr

1. (teknik) ur, klocka
2. (meteorologi) ur

   Etymologi: Av fornnordiska úr.

úr

1. ur
2. ut ur
3. från

Styr liksom að, af, frá, hjá, andspænis, ásamt, gagnvart, gegn, gegnt, handa, meðfram, móti och undan, dativ.

úr

1. ny
2. fräsch

úr

1. herre
2. mästare