[go: up one dir, main page]

VM i snooker, världsmästerskapet i biljardformen snooker, har avgjorts, med vissa undantag, varje år sedan 1927 och spelas sedan 1977 i april-maj i The Crucible Theatre i Sheffield, England. I huvudturneringen deltar 32 spelare sedan 1982, varav de 16 högst rankade är direktkvalificerade. Övriga spelare får spela kvalificeringsmatcher för att få delta i huvudturneringen. Den regerande världsmästaren (2024) är Kyren Wilson.



Snookerturneringar 2023/2024

Rankingturneringar
Championship League
European Masters
British Open
English Open
Wuhan Open
Northern Ireland Open
International Championship
UK Championship
Snooker Shoot-Out
Scottish Open
World Grand Prix
German Masters
Welsh Open
Players Championship
World Open
Tour Championship
Världsmästerskapet
Inbjudningsturneringar
Shanghai Masters
Champion of Champions
Masters
Championship League
World Masters of Snooker
World Mixed Doubles
Tidigare turneringar
Rankingturneringar
Inbjudningsturneringar
Fyrfaldige världsmästaren John Higgins poserar med VM-pokalen efter andra segern 2007.
För artiklar om världsmästerskapet årsvis, se rutan i botten av artikeln

Historia

redigera

De tidiga åren

redigera

VM avgjordes första gången 1927 och den blivande vinnaren och tidiga 1900-talets gigant, engelsmannen Joe Davis, var med och arrangerade tävlingen. VM hölls inte (som idag) i en enda arena, utan spreds ut på flera olika orter. I den första turneringen deltog sammanlagt 10 spelare. Förstapriset var 6,50 brittiska pund.

Under de följande åren, fram till 1940 då man gjorde uppehåll för andra världskriget, hölls VM i flera olika orter men Joe Davis vann samtliga dessa turneringar, ett rekord som knappast kommer att slås. Davis var den totalt dominerande spelaren i världen under denna tidsperiod och hade inte någon större konkurrens.

År 1946 då VM-turneringarna återupptogs vann Davis sin 15:e och sista titel. Han deltog därefter aldrig mer i VM och förlorade alltså aldrig någon VM-match. En av de dominerande spelarna i tomrummet efter Joe Davis var hans yngre bror Fred Davis som hade förlorat finalen mot brodern 1940 och nu själv fick vinna några VM-turneringar under 1940- och 1950-talet. Fred Davis gick för övrigt till semifinal i VM så sent som 1978, vid 64 års ålder.

VM fick från och med 1952 konkurrens av World Matchplay som lockade fler av de bästa spelarna. Endast två spelare deltog i VM 1952 och detta fick till följd att VM tillfälligt lades ned från och med 1953 fram till 1963. Även World Matchplay lades ned efter 1957 års turnering, och det fåtal professionella spelare som nu fanns i världen kunde i princip bara tjäna pengar på uppvisningsmatcher. VM återinstiftades dock 1964, men nu i ett nytt format med utmanarmatcher. Precis som inom boxningen utsågs nu världsmästare genom att en spelare utmanade den regerande världsmästaren. I den första utmanarmatchen om VM besegrade engelsmannen John Pulman Fred Davis med 19 frames mot 16. Pulman fortsatte att dominera snookern under 1960-talet med sammanlagt sju vunna titelmatcher, den sista år 1968 mot australiensaren Eddie Charlton.

Den moderna eran

redigera

År 1969 inleddes den "moderna eran" då VM återgick till sitt tidigare format som utslagsturnering, i början med åtta deltagare. Den första utslagsturneringen vanns av engelsmannen John Spencer. Vid denna tid tog matcherna mycket lång tid och spelades över flera dagar, redan kvartsfinalerna spelades i bäst av 49 frames och finalen i bäst av 73 frames. År 1970 vann walesaren Ray Reardon sin första av sammanlagt sex titlar under 1970-talet. Han slog Pulman i finalen med 37-33. Reardon dominerade under 1970-talet snookern med Spencer och den unge nordirländaren Alex Higgins som främsta utmanare.

Snooker-VM sponsrades 1976 för första gången av tobaksbolaget Embassy – ett sponsoravtal som upphörde först 2005 efter att tobaksreklam förbjudits i Storbritannien och snooker-VM var under denna tid mer eller mindre synonymt med ordet Embassy. Året därpå, 1977, spelades snooker-VM för första gången i The Crucible Theatre i Sheffield och har fortsatt att spelas där sedan dess. Tidigare under 1970-talet hade VM anordnats på olika ställen, bland annat i Australien, och ibland under mycket lång tidsperiod. I och med flytten till The Crucible Theatre började BBC sända mer regelbundet från VM vilket hjälpte till att göra snookern så stor som den är idag.

Ray Reardon, John Spencer och Alex Higgins som alla hade vunnit VM före flytten till Sheffield fick också vinna i The Crucible, men det var engelsmannen Steve Davis (ej släkt med Joe och Fred Davis) som blev den förste dominanten i den nya arenan med sina sex titlar på 1980-talet. Han deltog även i den mest berömda finalen 1985 då han förlorade mot nordirländaren Dennis Taylor med 18–17 efter det sista framets sista och avgörande svarta boll. Snookern hade nu blivit en enormt populär TV-sport. 1982 spelades VM för första gången med 32 spelare, ett format som fortfarande används. Även matchernas längd hade nu i princip blivit samma som de är idag, med en final som spelas i bäst av 35 frames.

Davis sex segrar i The Crucible slogs på 1990-talet av skotten Stephen Hendry som lyckades vinna sju gånger. Efter Hendrys dominans har Ronnie O'Sullivan klivit fram som 2000-talets främste VM-spelare med sju titlar: den första 2001 och den senaste 2022.

Prispengarna har ökat rejält sedan 1960-talet då de nästan helt saknades. År 2019 fick vinnaren 500 000 pund, därtill fanns ett pris på 10 000 pund för högsta break i huvudturneringen.

Segrare

redigera
År Vinnare Motståndare Resultat
1927 England  Joe Davis England  Tom Dennis 20 – 11
1928 England  Joe Davis England  Fred Lawrence 16 – 13
1929 England  Joe Davis England  Tom Dennis 19 – 14
1930 England  Joe Davis England  Tom Dennis 25 – 12
1931 England  Joe Davis England  Tom Dennis 25 – 21
1932 England  Joe Davis Nya Zeeland  Clark McConachy 30 – 19
1933 England  Joe Davis England  Willie Smith 25 – 18
1934 England  Joe Davis England  Tom Newman 25 – 23
1935 England  Joe Davis England  Willie Smith 25 – 20
1936 England  Joe Davis Australien  Horace Lindrum 34 – 27
1937 England  Joe Davis Australien  Horace Lindrum 32 – 29
1938 England  Joe Davis England  Sidney Smith 37 – 24
1939 England  Joe Davis England  Sidney Smith 43 – 30
1940 England  Joe Davis England  Fred Davis 37 – 36
1941–1945 hölls ingen turnering
1946 England  Joe Davis Australien  Horace Lindrum 78 – 67
1947 Skottland  Walter Donaldson England  Fred Davis 82 – 63
1948 England  Fred Davis Skottland  Walter Donaldson 84 – 61
1949 England  Fred Davis Skottland  Walter Donaldson 80 – 65
1950 Skottland  Walter Donaldson England  Fred Davis 51 – 46
1951 England  Fred Davis Skottland  Walter Donaldson 58 – 39
1952 Australien  Horace Lindrum Nya Zeeland  Clark McConachy 94 – 49
World Matchplay (ej officiella VM-turneringar)
1952 England  Fred Davis Skottland  Walter Donaldson 38 – 35
1953 England  Fred Davis Skottland  Walter Donaldson 37 – 34
1954 England  Fred Davis Skottland  Walter Donaldson 39 – 21
1955 England  Fred Davis England  John Pulman 37 – 34
1956 England  Fred Davis England  John Pulman 38 – 35
1957 England  John Pulman Nordirland  Jackie Rea 39 – 34
1958-1963 hölls ingen turnering
Utmanarmatcher
1964 England  John Pulman England  Fred Davis 19 – 16
England  John Pulman England  Rex Williams 40 – 33
1965 England  John Pulman England  Fred Davis 37 – 36
England  John Pulman England  Rex Williams 25 – 22 (matcher)
England  John Pulman Sydafrika  Fred Van Rensburg 39 – 12
1966 England  John Pulman England  Fred Davis 5 – 2 (matcher)
1968 England  John Pulman Australien  Eddie Charlton 39 – 34
Utslagsturnering
1969 England  John Spencer Wales  Gary Owen 37 – 24
1970 Wales  Ray Reardon England  John Pulman 37 – 33
1971 England  John Spencer Australien  Warren Simpson 37 – 29
1972 Nordirland  Alex Higgins England  John Spencer 37 – 32
1973 Wales  Ray Reardon Australien  Eddie Charlton 38 – 32
1974 Wales  Ray Reardon England  Graham Miles 22 – 12
1975 Wales  Ray Reardon Australien  Eddie Charlton 31 – 30
1976 Wales  Ray Reardon Nordirland  Alex Higgins 27 – 16
The Crucible Theatre
1977 England  John Spencer Kanada  Cliff Thorburn 25 – 21
1978 Wales  Ray Reardon Sydafrika  Perrie Mans 25 – 18
1979 Wales  Terry Griffiths Nordirland  Dennis Taylor 24 – 16
1980 Kanada  Cliff Thorburn Nordirland  Alex Higgins 18 – 16
1981 England  Steve Davis Wales  Doug Mountjoy 18 – 12
1982 Nordirland  Alex Higgins Wales  Ray Reardon 18 – 15
1983 England  Steve Davis Kanada  Cliff Thorburn 18 – 6
1984 England  Steve Davis England  Jimmy White 18 – 16
1985 Nordirland  Dennis Taylor England  Steve Davis 18 – 17
1986 England  Joe Johnson England  Steve Davis 18 – 12
1987 England  Steve Davis England  Joe Johnson 18 – 14
1988 England  Steve Davis Wales  Terry Griffiths 18 – 11
1989 England  Steve Davis England  John Parrott 18 – 3
1990 Skottland  Stephen Hendry England  Jimmy White 18 – 12
1991 England  John Parrott England  Jimmy White 18 – 11
1992 Skottland  Stephen Hendry England  Jimmy White 18 – 14
1993 Skottland  Stephen Hendry England  Jimmy White 18 – 5
1994 Skottland  Stephen Hendry England  Jimmy White 18 – 17
1995 Skottland  Stephen Hendry England  Nigel Bond 18 – 9
1996 Skottland  Stephen Hendry England  Peter Ebdon 18 – 12
1997 Irland  Ken Doherty Skottland  Stephen Hendry 18 – 12
1998 Skottland  John Higgins Irland  Ken Doherty 18 – 12
1999 Skottland  Stephen Hendry Wales  Mark Williams 18 – 11
2000 Wales  Mark Williams Wales  Matthew Stevens 18 – 16
2001 England  Ronnie O'Sullivan Skottland  John Higgins 18 – 14
2002 England  Peter Ebdon Skottland  Stephen Hendry 18 – 17
2003 Wales  Mark Williams Irland  Ken Doherty 18 – 16
2004 England  Ronnie O'Sullivan Skottland  Graeme Dott 18 – 8
2005 England  Shaun Murphy Wales  Matthew Stevens 18 – 16
2006 Skottland  Graeme Dott England  Peter Ebdon 18 – 14
2007 Skottland  John Higgins England  Mark Selby 18 – 13
2008 England  Ronnie O'Sullivan England  Ali Carter 18 – 8
2009 Skottland  John Higgins England  Shaun Murphy 18 – 9
2010 Australien  Neil Robertson Skottland  Graeme Dott 18 – 13
2011 Skottland  John Higgins England  Judd Trump 18 – 15
2012 England  Ronnie O'Sullivan England  Ali Carter 18 – 11
2013 England  Ronnie O'Sullivan England  Barry Hawkins 18 – 12
2014 England  Mark Selby England  Ronnie O'Sullivan 18 – 14
2015 England  Stuart Bingham England  Shaun Murphy 18 – 15
2016 England  Mark Selby Kina  Ding Junhui 18 – 14
2017 England  Mark Selby Skottland  John Higgins 18 – 15
2018 Wales  Mark Williams Skottland  John Higgins 18 – 16
2019 England  Judd Trump Skottland  John Higgins 18 – 9
2020 England  Ronnie O'Sullivan England  Kyren Wilson 18 – 8
2021 England  Mark Selby England  Shaun Murphy 18 – 15
2022 England  Ronnie O'Sullivan England  Judd Trump 18 – 13
2023 Belgien  Luca Brecel England  Mark Selby 18 – 15
2024 England  Kyren Wilson Wales  Jak Jones 18 – 14

Flest segrar

redigera
Antal Spelare
15 England  Joe Davis
7 England  John Pulman[a]
Skottland  Stephen Hendry
England  Ronnie O'Sullivan
6 Wales  Ray Reardon
England  Steve Davis
4 Skottland  John Higgins
England  Mark Selby
3 England  Fred Davis[b]
England  John Spencer
Wales  Mark Williams
2 Skottland  Walter Donaldson
Nordirland  Alex Higgins
  1. ^ Pulmans World Matchplay-titel är ej medräknad
  2. ^ Davis fem World Matchplay-titlar är ej medräknade