Upphovsrätt

Den internationella upphovsrätten har vuxit fram ur två helt olika rättstraditioner.

• Den europeiska/franska, som har sitt ursprung i romersk rätt, baserad på skrivna lagar.
• Den anglosaxiska, som bygger på prejudikat istället för skriven lag.

Europeisk upphovsrätt är alltså ett resultat av lagstiftare som försökt skapa lagar som är rättvisa ur många olika aspekter, medan den anglosaxiska upphovsrätten är ett resultat av en lång rad civilmål, som oftast handlar om ekonomiska krav. Skillnaden märks i det faktum att europeiska upphovsrättslagar innefattar ära och heder såväl som ekonomisk rätt medan de anglosaxiska rättssystemen så gott som uteslutande handlar om ekonomi.

Mot bakgrund av ohöljd piratutgivning av utländska böcker, främst i USA som var 1800-talets stora piratland, tog den franske författaren Victor Hugo på 1880-talet initiativ till det som blev Bernkonventionen från 1886. Konventionen är en internationell överenskommelse baserad på fransk upphovsrättslag. Organisatoriskt är det numera Förenta Nationernas fackorgan World Intellectual Property Organization, WIPO, med huvudkontor i Genève, som handhar upphovsrätt på internationell nivå.

Numera, efter flera revisioner, har konventionen tillträtts av 160 stater. Det dröjde till 1989 innan USA antog konventionen. Storbritannien skrev visserligen på redan 1888, men ändrade inte sin upphovsrättslag i enlighet med Bernkonventionen förrän 1988. Detta sena medlemskap är bland annat skälet till att man i USA fortfarande sätter det tidigare obligatoriska copyrightmärket på saker "för säkerhets skull" trots att detta inte alls behövs inom Bernkonventionen.

Bernkonventionen handlar om två rättigheter, den ideella och den ekonomiska.

Den ideella rätten, även kallad moralisk rätt eller upphovsmannens droit moral^[1], handlar om skaparens rätt att bli angiven som upphovsman och rätt att protestera om verket förändras så att det vanärar upphovsmannens rykte. I alla länder utom USA och Storbritannien (se nedan) kan upphovsmannen generellt aldrig överlåta den ideella rätten till någon annan, undantaget är programvara i Sverige^[2]. I många länder, bland annat Sverige, kan upphovsmannen skriftligen förbinda sig att avstå från att hävda den. Skillnaden kan tyckas vara hårfin men genom att den ideella rätten inte kan överlåtas, kan till exempel en uppdragsgivare inte lagligen sätta sitt namn på ett verk som någon annan skapat.

Den ekonomiska rätten är rätten till ersättning för verket när det nyttjas genom visning, vidareförsäljning eller kopiering. Denna rätt tillhör alltid i första hand upphovsmannen, även om han/hon är anställd men den kan genom avtal överlåtas till en annan juridisk eller fysisk person. Normalt sker sådan överlåtelse genom försäljning, direkt eller indirekt. En anställd kan till exempel ha en bestämmelse i sitt anställningsavtal som föreskriver att nyttjanderätten till allt han/hon skapar som anställd automatiskt tillfaller arbetsgivaren och eftersom ett anställningsavtal är en form av försäljningsavtal, där den anställde lovar tillhandahålla arbetsgivaren sin tid etc mot en viss ersättning, blir i detta fall nyttjanderätten en del av denna försäljning. Försäljningen kan ske helt eller delvis. En hel försäljning innebär att upphovsmannen mot överenskommen ersättning avstår från alla ytterligare krav på ersättning medan en delvis försäljning, som är mycket vanlig inom underhållningsbranschen, innebär att upphovsmannen har rätt till viss ersättning (royalty) från varje försäljning och uppförande.

Medlemsländernas upphovsrättslagar måste i sina huvuddrag överensstämma med Bernkonventionen, men det finns stort utrymme för lokala lösningar, vilket är orsaken till att upphovsrättslagarna skiljer sig så mycket åt mellan medlemsländerna. Framförallt är skillnaden fortfarande stor mellan Europa och USA vad gäller de moraliska rättigheterna. Rätten att bli erkänd som skapare kan till exempel fortfarande överlåtas och förhandlas bort i USA och Storbritannien, ett förhållande som vållar en het debatt inom vissa amerikanska artistcirklar, där man vill åtnjuta samma skydd som europeiska kollegor haft i över 100 år.

Upphovsrättsdirektivet var/är ett förslag till ny upphovsrättslagstiftning i EU. En majoritet i EU-nämnden, som även regeringspartnern Miljöpartiet anslöt sig till, tvingade regeringen att byta fot.^[3] Men i mars 2019 accepterade EU-parlamentet direktivet med 348 parlamentsledamöter för och 278 mot.^[4]

I Sverige regleras upphovsrätten i lagen (1960:729) om upphovsrätt. Lagen kompletteras av bestämmelser i upphovsrättsförordningen (1993:1212) och internationella upphovsrättsförordningen (1994:193) ^[5][6]

Upphovsrättslagen är anpassad till olika internationella överenskommelser, framför allt Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk. Lagen antogs 1960 och har sedan dess reviderats ett flertal gånger. Den nuvarande versionen gäller från 1 juli 1994 och innebär bland annat att upphovsrätten till fotografisk bild intagits i upphovsrättslagen efter att tidigare ha reglerats i en separat fotografilag.

Myndighets yttrande eller beslut enligt 9 § Upphovsrättslagen har inte upphovsrätt. I Sverige gäller det beslutets text, inte bifogade bilder.

Straffet för avsiktligt intrång i upphovsrätten eller intrång av grov oaktsamhet är böter eller fängelsestraff i upp till två år. Dessutom kan avsevärda skadestånd utkrävas.^[7]

Upphovsrättsfrågan handlar om avvägningen mellan skaparens möjlighet att få kompensation för sin kreativa arbetsinsats och användarens önskemål att utnyttja verken, både för egen konsumtion och som utgångspunkt för nya kreativa verk. Avvägningen kan i praktiken påverka också möjligheten för utgivare och samhället att dra nytta av verken.

1900-talet har präglats av att skaparens rättigheter har förstärkts i enlighet med en allmän förstärkning av rättigheterna för Intellektuell egendom. På 2000-talet har den ökade möjligheten att digitalisera verk och den möjlighet till spridning och kopiering som internet gett möjligheter för privatpersoner att lätt bryta mot upphovsrättsreglerna.

I debatten om upphovsrättsfrågan fördes tidigt på 2000-talet fram alternativet Avskaffa upphovsrätten, vilket dock efter nya tekniska lösningar och ändrade lagar har fått ett allt mindre gehör.^{[förtydliga]}

Debatten har därefter främst handlat om minskning av längden på upphovsrättsskydd och att införa verkslicenser som primära verktyg för upphovsrättsskydd.^{[källa behövs]}

• Musikdistribution
• Nyttjanderätt
• Upphovsrätt i Finland
• SAMI
• Världsbokdagen

• Fagerström, Göran (2016). Copyright och tryckfrihet för författare och bokutgivare. Stockholm: Bokverket. Libris 19524578. ISBN 9789186413132 
• Levin, Marianne; Hellstadius, Åsa (2019). Lärobok i immaterialrätt: upphovsrätt, patenträtt, mönster- och formgivningsrätt, känneteckensrätt - i Sverige, EU och internationellt (Tolfte upplagan). Stockholm: Norstedts Juridik. Libris 2bk7r0lf06lk3pb4. ISBN 9789139208792 
• Olsson, Henry (2018). Copyright: svensk och internationell upphovsrätt (Tionde upplagan). Stockholm: Norstedts juridik AB. Libris 8j6t0cfs6vfm18kg. ISBN 9789139020875