[go: up one dir, main page]
Wikipedia

Uno Henning

svensk skådespelare

Knut Uno Henning, född den 11 september 1895 i Katarina församling, Stockholm, död den 16 maj 1970 i Oscars församling, Stockholm,[1] var en svensk skådespelare.

Uno Henning
FöddKnut Uno Henning
11 september 1895
Katarina församling, Stockholm, Sverige
Död16 maj 1970 (74 år)
Oscars församling, Stockholm, Sverige
Aktiva år1918–1965
MakaRagni Wærn-Frisell
(1926–1970; hans död)
SläktingarEva Henning (styvdotter)
Thor Henning (bror)
Margareta Henning (brorsdotter)
Gunnar Ericsson (måg)
IMDb SFDb

Biografi

redigera

Efter att ha genomgått Frans Schartaus Handelsinstitut 1910–1913 blev han antagen till Dramatens elevskola där han studerade 1915–1917. Henning engagerades efter studierna vid Dramaten 1918–1925. En kortare tid var han anställd vid Vasateatern under Albert Ranfts ledning och vid Oscarsteatern 1926–1927, Dramaten 1927–1929, Blancheteatern 1930–1931, Oscarsteatern 1930–1931, Gösta Ekmans teatrar 1931–1935 och åter vid Dramaten 1935–1965.[2]

Han filmdebuterade 1919 i Rune Carlstens Ett farligt frieri och kom att medverka i 40-tal filmer och TV-produktioner. En minnesvärd roll gör han som kall och manipulativ läkare i Hasse Ekman-filmen Var sin väg (1948). År 1925 fick han förtroendet att recitera Nyårsklockan vid tolvslaget på Skansen.

Han var son till bagerifabrikören Karl Bernard Henning och Eleonora Henning, född Martin. Gift 1926 med Ragni Wærn-Frisell (1896–1984).[3] Uno Henning var styvfar till skådespelaren Eva Henning, bror till simmaren Thor Henning, samt svärfar till företagsledaren och politikern Gunnar Ericsson.[4]

Uno Henning är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[5]

Filmografi i urval

redigera

Teater

redigera
 
Uno Henning som Kalaf i Turandot på Dramaten, 1921.
 
Uno Henning som Razumichin, Lars Hanson som Raskolnikov, Signe Enwall som Dunja och Hilda Borgström som modern i Dostojevskijs Brott och straff på Dramaten, 1937.
 
Uno Henning som Hoederer i Jean-Paul Sartres Smutsiga händer på Dramatens lilla scen, 1949.
 
Gunn Wållgren och Uno Henning i Strindbergs Ett drömspel, 1955.

Roller (ej komplett)

redigera
År Roll Produktion Regi Teater
1919 Markis de Langlier Äventyret
Gaston Arman de Caillavet och Robert de Flers		 Karl Hedberg Dramaten
Mervin Fanvakt
Otto Rung		 Tor Hedberg Dramaten
1920 Ulstrup Paradsängen
Gunnar Heiberg		 Karl Hedberg Dramaten
Jamaret Låt oss skiljas
Victorien Sardou och Émile de Najac		 Karl Hedberg Dramaten
1921 Orestes Elektra
Hugo von Hofmannsthal		 Tor Hedberg Dramaten
Diktaren Ett drömspel
August Strindberg		 Max Reinhardt Dramaten[6]
Mäster Olof Mäster Olof
August Strindberg		 Dramaten[6]
Paul Almkvist Svenskt folk
Ivar Thor-Thunberg		 Gustaf Linden Dramaten
Kalaf Turandot
Carlo Gozzi		 Olof Molander Dramaten
1922 Fabrizio Arcieri Stulen lycka
Giuseppe Giacosa		 Tore Svennberg Dramaten
Edward Luton Cirkeln
W. Somerset Maugham		 Gustaf Linden Dramaten
Walter, jägarn Herr Sleeman kommer
Hjalmar Bergman		 Olof Molander Dramaten
Axell Gurli
Henrik Christiernsson		 Ragnar Hyltén-Cavallius Helsingborgs stadsteater
1923 Mat Burke Anna Christie
Eugene O'Neill		 Karl Hedberg Dramaten[6]
Sonen Föräldrar
Otto Benzon		 Olof Molander Dramaten
1925 Brutna vingar
Pierre Wolff		 Gunnar Klintberg Vasateatern[7]
Paul Francis Brinnande jord
François de Curel		 Gunnar Klintberg Vasateatern[8]
Hans Det stora barndopet
Oskar Braaten		 Pauline Brunius Vasateatern[9]
1926 Jacques Gaillac De nya herrarna
Robert de Flers och Francis de Croisset		 Gunnar Klintberg Vasateatern[10][11]
Prinsen Svanevit
August Strindberg		 Gunnar Klintberg Vasateatern[12]
Doktor Johnsson Dollar
Hjalmar Bergman		 John W. Brunius Oscarsteatern[13][14]
John Shand Vad varje kvinna vet
J.M. Barrie		 Pauline Brunius Oscarsteatern[15]
Besano Han som får örfilarna
Leonid Andrejev		 Gösta Ekman Oscarsteatern[16][17]
Harry (Jonas) Uppman Moloch
Erik Lindorm		 John W. Brunius Oscarsteatern[18][19]
Per Lycko-Pers resa
August Strindberg		 Rune Carlsten Oscarsteatern[20]
1927 Astolf Livet en dröm
Pedro Calderón de la Barca		 Per Lindberg Dramaten[6]
1928 Féréol Diktatorn
Jules Romains		 Per Lindberg Dramaten
Peter Horning Ryktbarhet
Arnold Bennett		 Gustaf Linden Dramaten
1929 Hilary Fairfield Skiljas
Clemence Dane		 Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[21]
1930 Michel Sarterre Ett dubbelliv
Henri-René Lenormand
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[22]
Doktor Ove Bang Farmors revolution
Jens Locher		 Pauline Brunius Oscarsteatern[23]
Olaus Petri Gustaf Vasa
August Strindberg		 Gunnar Klintberg Oscarsteatern[24]
En tjuvkomedi
Berndt Carlberg		 Gösta Ekman Oscarsteatern[25]
Hugh Bromilow, författare Mordet i andra våningen
Frank Vosper		 John W. Brunius Oscarsteatern[26]
1931 Philippe Det svaga könet
Édouard Bourdet		 Max Reinhardt Oscarsteatern[27]
Asano En japansk tragedi
John Masefield		 Per Lindberg Konserthusteatern[28]
1932 Jean Musse Frihetsligan (Musse ou l’école de l’hypocrisie)
Jules Romains		 Per Lindberg Vasateatern[29]
Dr. Otto Siedler Värdshuset Vita hästen (Im weißen Rößl)
Hans Müller och Ralph Benatzky		 A.W. Sandberg Vasateatern[30]
Kurtz Kanske en diktare
Ragnar Josephson		 Gösta Ekman Vasateatern[31][32]
Steve Crandall Broadway
Philip Dunning och George Abbott		 Mauritz Stiller Vasateatern[33][34]
Plom "Patrasket"
Hjalmar Bergman		 Gösta Ekman Vasateatern[35]
1933 Baron Felix von Geigern Grand Hotel (Menschen im Hotel)
Vicki Baum		 Gösta Ekman Vasateatern[36]
Larry Renault Middag kl. 8 (Dinner at Eight)
George S. Kaufman och Edna Ferber		 Gösta Ekman Vasateatern[37][38][39]
Emile Larnois Banken (La Banque Nemo)
Louis Verneuil		 Hjalmar Peters Vasateatern[38][40]
1934 Pontius Pilatus Långfredag (Good Friday)
John Masefield		 Per Lindberg Vasateatern[41]
Mr. Brewer London City
John van Druten		 Gunnar Olsson Vasateatern[42]
George Ferguson Män i vitt (Men In White)
Sidney Kingsley		 Per Lindberg Vasateatern[43][44]
1935 Cello Kvartetten som sprängdes
Birger Sjöberg		 Rune Carlsten Dramaten
Mortimer Maria Stuart
Friedrich Schiller		 Olof Molander Dramaten[6]
1936 Gösta Berling Gösta Berlings saga
Selma Lagerlöf		 Rune Carlsten Dramaten[6]
1937 Valdemar Tornblad Skönhet
Sigfrid Siwertz		 Alf Sjöberg Dramaten
U-båtschefen Vår ära och vår makt
Nordahl Grieg		 Alf Sjöberg Dramaten
Paul Francis En sån dag!
Dodie Smith		 Rune Carlsten Dramaten[45]
Léotran Khaki
Paul Raynal		 Alf Sjöberg Dramaten
1938 Direktör Yorrick Spel på havet
Sigfrid Siwertz		 Alf Sjöberg Dramaten
1939 Quillery Mitt i Europa
Robert E. Sherwood		 Rune Carlsten Dramaten
Rigault Nederlaget
Nordahl Grieg		 Svend Gade Dramaten
1940 Slim Möss och människor
John Steinbeck		 Alf Sjöberg Dramaten
Löjtnant Walter von Arnegg Den lilla hovkonserten
Toni Impekoven och Paul Verhoeven		 Rune Carlsten Dramaten
1941 Ejlert Hedda Gabler
Henrik Ibsen		 Rune Carlsten Dramaten[46]
Karl Johan Döbeln
Sven Stolpe		 Alf Sjöberg Dramaten[47]
1942 Svedjebonden Rid i natt!
Vilhelm Moberg		 Rune Carlsten Dramaten[48]
1943 Caesar Brutus
Sigfrid Siwertz		 Alf Sjöberg Dramaten[49]
Håkon Helgonsaga
Karl Ragnar Gierow		 Alf Sjöberg Dramaten[50]
Greve Raoul de Vriaac Markisinnan
Noël Coward		 Carlo Keil-Möller Dramaten[51]
1944 Antonio Köpmannen i Venedig
William Shakespeare		 Alf Sjöberg Dramaten[52]
Frestaren Till Damaskus, del II
August Strindberg		 Olof Molander Dramaten[52]
Löjtnant Jodl Attentatet
Marika Stiernstedt		 Alf Sjöberg Dramaten[52]
Hugo Innanför murarna
Henri Nathansen		 Carlo Keil-Möller Dramaten[52]
Leonardo Blodsbröllop
Federico García Lorca		 Alf Sjöberg Dramaten[53]
1945 Felix III Ödestimmen
Hjalmar Söderberg		 Rune Carlsten Dramaten[54]
Cæsar Anthonius En idealist
Kaj Munk		 Olof Molander Dramaten[55]
Zeus Flugorna
Jean-Paul Sartre		 Alf Sjöberg Dramaten[55]
Florent Idolerna
Jean Cocteau		 Rune Carlsten Dramaten[55]
1946 Carl Otto Silkeborg
Kjeld Abell		 Rune Carlsten Dramaten[56]
Garcin Stängda dörrar
Jean-Paul Sartre
Alf Sjöberg Dramaten[56]
1947 Kubben Kranes konditori
Helge Krog		 Rune Carlsten Dramaten[57]
Theodore Hickman Si, iskarlen kommer
Eugene O'Neill
Olof Molander Dramaten[57]
1948 Simonides, rabbin De vises sten
Pär Lagerkvist		 Alf Sjöberg Dramaten
Masters Johanna från Lothringen
Maxwell Anderson
Olof Molander Dramaten[58]
1949 Greve Egmont Egmont
Johann Wolfgang von Goethe		 Göran Gentele Dramaten[59]
Thomas Cromwell En dag av tusen
Maxwell Anderson
Olof Molander Dramaten
Hoederer Smutsiga händer
Jean-Paul Sartre
Rune Carlsten Dramaten[60]
1951 Sune Stark Det lyser i kåken
Björn-Erik Höijer		 Ingmar Bergman Dramaten[61]
1952 Simonides, rabbin De vises sten
Pär Lagerkvist		 Alf Sjöberg Dramaten
1955 Advokaten Ett drömspel
August Strindberg		 Olof Molander Dramaten
1960 Tiggaren Till Damaskus, del I
August Strindberg		 Olof Molander Dramaten
1961 Dorn Måsen
Anton Tjechov		 Ingmar Bergman Dramaten[62]
1963 Greve Fontana, Riccardos far Ställföreträdaren
Rolf Hochhuth		 Stig Torsslow Dramaten
Kommerserådet Sagan
Hjalmar Bergman		 Ingmar Bergman Dramaten[63]

Källor

redigera
  1. ^ Sveriges dödbok 1947-2003, (CD-ROM version 3.0), utgiven av Sveriges Släktforskarförbund 2005
  2. ^ Henning, Uno i Svenska män och kvinnor (1946)
  3. ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok 1953, red. Stina Svensson, P A Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1953 s. 444
  4. ^ ERICSSON, GUNNAR L V, direktör, Åtvidaberg i Vem är Vem? / Götaland utom Skåne, Halland, Blekinge 1965 / s 316.
  5. ^ Hitta graven
  6. ^ [a b c d e f] Stig Torsslow, ”K Uno Henning”, Svenskt biografiskt lexikon band 18 (1969–1971), s. 645. Läst 24 september 2023.
  7. ^ Bo Bergman (11 oktober 1925). ”'Brutna vingar' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1925-10-11/276/11. Läst 29 augusti 2015. 
  8. ^ ”Brinnande jord”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22439&pos=317. Läst 11 juli 2015. 
  9. ^ ”Det stora barndopet”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22441&pos=318. Läst 11 juli 2015. 
  10. ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 8. 6 februari 1926. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-02-06/35/8. Läst 2 augusti 2015. 
  11. ^ Bo Bergman (7 februari 1926). ”'De nya herrarna' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-02-07/36/11. Läst 2 augusti 2015. 
  12. ^ Bo Bergman (7 januari 1926). ”'Svanevit' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 4. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-01-07/5/4. Läst 29 augusti 2015. 
  13. ^ Bergman, Hjalmar (1926). Dollar: Komedi i tre akter. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 5. Libris 1335534 
  14. ^ Bo Bergman (2 september 1926). ”Nya Oscarsteatern slog i går upp portarna”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-09-02/237/1. Läst 2 augusti 2015. 
  15. ^ ”Vad varje kvinna vet”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22313&pos=161. Läst 11 juni 2015. 
  16. ^ ”Han som får örfilarna”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22315&pos=72. Läst 9 juni 2015. 
  17. ^ ”'Han som får örfilarna' på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 13. 22 oktober 1926. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-10-22/287/13. Läst 2 augusti 2015. 
  18. ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 10. 12 november 1926. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-11-12/308/10. Läst 2 augusti 2015. 
  19. ^ Bo Bergman (14 november 1926). ”Två premiärer på lördagkvällen”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/sok/?searchTerm=&fromPublicationDate=1926-11-14&toPublicationDate=1926-11-14. Läst 2 augusti 2015. 
  20. ^ Oscar Rydqvist (26 november 1926). ”'Lycko-Per' på Skolteatern”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-11-26/322/11. Läst 6 januari 2016. 
  21. ^ ”Skiljas”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22107&pos=48. Läst 7 april 2016. 
  22. ^ ”Ett dubbelliv”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22109&pos=50. Läst 8 april 2016. 
  23. ^ Bo Bergman (7 september 1930). ”'Farmors revolution' på Oscarsteatern”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1930-09-07/242/14. Läst 29 augusti 2015. 
  24. ^ ”Gustaf Vasa”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22326&pos=70. Läst 5 juni 2015. 
  25. ^ Bo Bergman (12 oktober 1930). ”'En tjuvkomedi' på Oscars”. Dagens Nyheter. http://arkivet.dn.se/tidning/1930-10-12/277/1. Läst 4 mars 2017. 
  26. ^ Bo Bergman (9 november 1930). ”'Mordet i andra våningen' på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/tidning/1930-11-09/305/15. Läst 4 mars 2017. 
  27. ^ Bo Bergman (11 mars 1931). ”'Det svaga könet' på Oscarsteatern”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/tidning/1931-03-11/68/1. Läst 4 mars 2017. 
  28. ^ Bo Bergman (12 december 1931). ”Österländskt på Ekmans-teatern: 'En japansk tragedi' gjorde stor lycka”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1931-12-12/338/1. Läst 3 januari 2016. 
  29. ^ Bo Bergman (15 april 1932). ”Frihetsligan”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1932-04-15/101/14. Läst 27 augusti 2015. 
  30. ^ Åbergsson (7 september 1932). ”Vita hästen succès på Vasan: Trevligt sångspel, underhållande framfört”. Dagens Nyheter: s. 1. https://arkivet.dn.se/tidning/1932-09-07/243/1. Läst 23 mars 2024. 
  31. ^ ”Kanske en diktare”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14553&pos=351. Läst 11 juli 2015. 
  32. ^ Bo Bergman (25 september 1932). ”'Kanske en diktare': R. Josephson har premiär”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1932-09-25/261/1. Läst 7 januari 2016. 
  33. ^ ”Broadway”. Musikverket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14529&pos=63. Läst 20 april 2024. 
  34. ^ ”Teater Musik Film”. Dagens Nyheter: s. 8. 24 oktober 1932. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1932-10-24/290/8. Läst 4 januari 2016. 
  35. ^ ”"Patrasket"”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14404&pos=355. Läst 11 juli 2015. 
  36. ^ Bo Bergman (19 mars 1933). ”'Grand Hotel' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 7. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1933-03-19/76/7. Läst 14 juli 2015. 
  37. ^ ”Middag kl. 8”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14402&pos=363. Läst 12 juli 2015. 
  38. ^ [a b] Teateralmanack 1933 i Svenska Dagbladets Årsbok – händelserna 1933 (1934) s. 181
  39. ^ Bo Bergman (10 september 1933). ”Fru Kolthoff som gäst i Vasans 'Middag kl. 8'”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1933-09-10/245/1. Läst 27 augusti 2015. 
  40. ^ ”Banken”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14284&pos=29. Läst 5 juli 2015. 
  41. ^ ”Långfredag”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14554&pos=366. Läst 14 juli 2015. 
  42. ^ ”London City”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14555&pos=367. Läst 14 juli 2015. 
  43. ^ ”Män i vitt”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14191&pos=368. Läst 14 juli 2015. 
  44. ^ Teateralmanack 1934 i Ord och Bild: illustrerad månadsskrift (1935) s. 125
  45. ^ Bo Bergman (2 september 1937). ”'En så'n dag' på Dramaten”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1937-09-02/237/1. Läst 8 januari 2016. 
  46. ^ Dagens Nyheter 1 mars 1941, s. 13. Läst 4 oktober 2023.
  47. ^ Dagens Nyheter 15 november 1941, s. 8. Läst 4 oktober 2023.
  48. ^ Dagens Nyheter 28 augusti 1942, s. 7. Läst 4 oktober 2023.
  49. ^ Dagens Nyheter 7 januari 1943, s. 1. Läst 4 oktober 2023.
  50. ^ Dagens Nyheter 2 mars 1943, s. 9. Läst 4 oktober 2023.
  51. ^ Dagens Nyheter 18 september 1943, s. 7. Läst 4 oktober 2023.
  52. ^ [a b c d] Erik Rudberg (red.), Svenska Dagbladets Årsbok. Tjugoandra årgången (händelserna 1944) (Stockholm 1945), s. 190. Läst 24 september 2023.
  53. ^ Erik Rudberg (red.), Svenska Dagbladets Årsbok. Tjugoandra årgången (händelserna 1944) (Stockholm 1945), s. 191. Läst 24 september 2023.
  54. ^ Erik Rudberg (red.), Svenska Dagbladets Årsbok. Tjugotredje årgången (händelserna 1945) (Stockholm 1946), s. 167. Läst 24 september 2023.
  55. ^ [a b c] Erik Rudberg (red.), Svenska Dagbladets Årsbok. Tjugotredje årgången (händelserna 1945) (Stockholm 1946), s. 168. Läst 24 september 2023.
  56. ^ [a b] Erik Rudberg (red.), Svenska Dagbladets Årsbok. Tjugofjärde årgången (händelserna 1946) (Stockholm 1947), s. 164. Läst 24 september 2023.
  57. ^ [a b] Erik Rudberg (red.), Svenska Dagbladets Årsbok. Tjugofemte årgången (händelserna 1947) (Stockholm 1948), s. 162. Läst 24 september 2023.
  58. ^ Erik Rudberg (red.), Svenska Dagbladets Årsbok. Tjugosjätte årgången (händelserna 1948) (Stockholm 1949), s. 153. Läst 24 september 2023.
  59. ^ Erik Rudberg och Edvin Hellblom (red.), Svenska Dagbladets Årsbok. Tjugosjunde årgången (händelserna 1949) (Stockholm 1950), s. 152. Läst 24 september 2023.
  60. ^ Dagens Nyheter 9 april 1949, s. 5. Läst 4 oktober 2023.
  61. ^ ”Det lyser i kåken”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/det-lyser-i-k%C3%A5ken. Läst 17 oktober 2015. 
  62. ^ ”Måsen”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/måsen. Läst 19 oktober 2015. 
  63. ^ ”Sagan”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/sagan-1. Läst 20 oktober 2015. 

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Uno_Henning&oldid=54882436”