Stridsfordon

 

Huvudartikel: Häststridsvagn

De första stridsfordonen utvecklades sannolikt i Mesopotamien cirka 2600 före Kristus. De var hästdragna stridsvagnar försedda med någon form av skydd och med plats för en kusk samt en eller flera bågskyttar eller spjutbärare.

• Huvudartiklar: Pansartåg, Pansarbil och Stridsvagn

Stridsfordonens historia i modern tid började med pansartåg, vilka utvecklades redan under mitten av 1800-talet. Dessa var tåg, som beväpnats och bepansrats för att kunna delta i strid. De förfinades, och vid 1900-talets bygga särskilda pansartåg med kanontorn och eget pansarskytte. Vid 1900-talets början togs också pansarbilen.

Under första världskriget genomgick stridsfordonen en genomgripande utveckling, då Storbritannien satte in de första landskeppen i syfte att bryta genom de tyska skyttegravssystemen. Dessa landskepp blev de första stridsvagnarna, vilka blev bas den fortsatta utvecklingen av stridsfordon.

Under mellankrigstiden utvecklades de taktiska metoderna för hur stridsfordon kan användas på slagfältet och samordnas med andra vapensystem.^[1] Under slutet av andra världskriget utgjorde stridsfordonen en avgörande del av de krigförandes arsenal. Utan stridsfordon kunde man generellt inte genomföra anfall i större skala utan fick tillämpa en defensiv taktik.

För strid används numera i huvudsak de två typerna stridsvagnar och pansarskyttefordon. Stridsvagnens huvuduppgift är att bekämpa fiendens stridsfordon, medan pansarskyttefordonens huvuduppgift är att transportera trupp fram till anfallsmålet och därefter ge eldunderstöd.

• Stridsvagn
• Pansarvärnskanonvagn
• Infanterikanonvagn
• Luftvärnskanonvagni
• Pansarskyttefordon
• Pansarbil
• Pansartåg