Sergius IV

Sergius var son till Peter skomakare, som bodde i Roms nionde region, Pigna. Innan han blev påve var han 1004–1009 kardinalbiskop av Albano. Han säkrade stödet från Johannes Crescentius, patriciern som dominerade Rom genom att stärka partiet som gynnade germanerna. Omkring den 31 juli 1009 konsekrerades han till påve och antog påvenamnet Sergius IV; han anses därmed ibland varit den förste påve som antog ett påvenamn, men Agapetus I och Johannes II kan även betraktas som den förste i denna tradition.

Mycket litet är känt om Sergius pontifikat annat än de privilegier han utdelade. En del originalhandskrifter på papyrus finns ännu bevarade. Flera kloster frigjordes från episkopal jurisdiktion. I en bulla, vars historiska äkthet är ifrågasatt, manar han till att driva islam från Heliga landet, ett uttalande som om det är sant föranleddes av att Heliga gravens kyrka förstördes 1009 av fatimidernas kalif.

Fastän Sergius IV:s egen världsliga makt var begränsad under Crescentius, överlät många ur adeln sina landområden till hans beskydd. Han visade sig vara en stor vän av de fattiga i tider av svält. Sergius IV:s begravdes i Lateranbasilikan^[1] och en del benediktiner vördar honom som helgon.

• ”Pope Sergius IV”. Catholic Encyclopedia. New Advent. https://www.newadvent.org/cathen/13729b.htm. Läst 22 november 2020. 

• Kelly, J.N.D. (1988) (på engelska). The Oxford Dictionary of Popes. Oxford: Oxford University Press. sid. 139. ISBN 0-19-282085-0 
• Rendina, Claudio (1999) (på italienska). I papi: storia e segreti. Roma: Newton & Compton editori. sid. 359–360. ISBN 88-8289-070-8 

•   Wikimedia Commons har media som rör Sergius IV.
  Bilder & media