Minigun

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Inga källor alls till artikeltexten (2016-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

GE Minigun-M134, i svenska försvarsmakten betecknad 7,62 mm kulspruta m/18, kort ksp 18,^{[källa behövs]} är en sexpipig kulspruta som avfyrar cirka 4 000 – 6 000 skott per minut. Konstruktionen uppfanns av Richard Gatling år 1861 och patenterades den 9 maj 1865. Gatlings handdrivna modell "Gatlingkulsprutan", kom först till användning under slutet av det amerikanska inbördeskriget 1861–1865.

M134 Minigun
En minigun modell GAU-17/A monterad på en motorbåt från USA:s flotta
Beskrivning
Typ	Kulspruta
Ursprungsland	USA
Tjänstehistoria
Brukstid	1963–idag
Produktionshistoria
Designer	General Electric
Designdatum	1960
Produktionsperiod	1962–idag
Specifikationer
Kaliber	7.62 mm
Piplängd	558,8 mm
Ammunition	7,62 × 51 mm NATO
Längd	801,6 mm
Vikt	38 kg (85 lbs)
Eldhastighet	2 000–6 000 rpm
Utgångshastighet	853 m/s (2 800 ft/s)
Effektiv räckvidd	1 000 m (3 280 ft)

När USA gick in i kriget i Vietnam den 1 augusti 1964 ökade behovet av en kulspruta med hög eldhastighet. General Electric fick till uppgift att tillverka ett vapen som motsvarade USA:s krav. Ingenjörerna på General Electric skalade ner det redan fungerande systemet hos den 20 millimeters M61 Vulcan till kaliber 7.62x51mm NATO. Vapnet började tillverkas 1963 och är fortfarande i produktion. De sex piporna roterar med hjälp av en elektrisk motor. Den amerikanska arméns tanke var att montera vapnet på helikoptrar av typen UH-1 Iroquois för att kunna attackera främst fiendens infanteri och lättare trupptransporter.