Lennart Reuterskiöld (militär)

Reuterskiöld var son till ryttmästare Axel Didrik Reuterskiöld och Eva Anna Wefverstedt. Han blev kornett vid Livregementet till häst 1779, löjtnant 1783, ryttmästare i Adelsfaneregementet 1786 och tjänstgjorde i franska armén 1787-1789.^[1] Återkommen till Sverige blev han fånge under slaget vid Svensksund 1789.^[2] Reuterskiöld blev kapten vid Nylands infanteriregemente 1792, tjänstgjorde vid Änkedrottningens livregemente 1794 och blev major 1800.^[1] Som major deltog han i pommerska kriget 1805-1806 som befälhavare för Svenska gardesregementet.^[2] Reuterskiöld blev överstelöjtnant 1805 och tjänstgjorde vid Dalregementet 1809. Reuterskiöld blev överste i armén 1810 med placering vid Dalregementet och var överstelöjtnant vid Södermanlands regemente 1811^[1] samt var brigadchef vid Norra arméns södra fördelning till dess upplösning.^[2]

Reuterskiöld utnämndes till, och var, vice landshövding, tillförordnad militärbefälhavare på Gotland samt chef för Gotlands nationalbeväring 1811-1812.^[1] Han blev överste och chef för Södermanlands regemente 1813, vilket han ledde under krigen i Tyskland och Norge. Under det tyska fälttåget var han också chef för de svenska truppernas andra brigad vid Norra armén, tjänstgjorde en kortare period i kronprinsens stab samt var kommendant i Liège.^[2] Reuterskiöld utnämndes till generalmajor 1814 och tog avsked 1821.^[1]

Reuterskiöld var ogift och var medlem av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.^[1] År 1815 blev han hedersledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.^[2]