Kyrkoåret

 

Katolska kyrkans kyrkoår innehåller påbjudna helgdagar, då en utövande katolik förväntas gå i mässan. Samtliga söndagar är också påbjudna, men vissa helgdagar anses extra viktiga att närvara vid. Olika helgdagars status kan skilja mellan olika delkyrkor; nedanstående gäller inte alla unierade kyrkor. Vilka helgdagar som är påbjudna varierar även i viss mån mellan olika stift. Dagarna kan förskjutas till närmaste söndag.

I Stockholms katolska stift är de påbjudna högtiderna enligt följande:

• 25 december – Juldagen, Herrens födelse
• 1 januari – Maria, Guds moders högtid
• 6 januari – Epifania, Herrens uppenbarelse
• Torsdagen 40 dagar efter Påsk (dvs. torsdagen efter sjätte påsksöndagen) – Kristi himmelsfärd
• Andra söndagen efter Pingst – Kristi kropps och blods högtid
• 29 juni – De heliga Petri och Pauli dag
• 15 augusti – Jungfru Marie upptagning i himmelen
• 1 november – Alla Helgons dag

Från och med 30 november 2016 är inte längre dessa dagar påbjudna högtider inom Stockholms katolska stift enligt Gudstjänstkongregationens beslut.^[3]

• 8 december – Jungfru Marie utkorelse och fullkomliga renhet, d.v.s. Den obefläckade avlelsen
• 19 mars – Sankt Josef

Västkyrkans, och därmed Svenska kyrkans, kyrkoår börjar med första söndagen i advent.^[4] Regler för Svenska kyrkans kyrkoår finns för närvarande i 2003 års evangeliebok.

Kyrkans sön- och helgdagar är uppdelade efter dem som har ett tema som lyfter fram Jesu liv och gärningar enligt Nya testamentet samt övriga helgdagar. Julen och påsken, som firas för Jesu födelse respektive uppståndelse, är centrala och har både förberedelsetid och efterfirningstid. Söndagarna efter trettondedag jul i januari avslutar julfirandet och pingsten avslutar påsken på försommaren.^[5]

Övriga helgdagar lyfter fram helgon, martyrer och apostlar bland annat.

• Söndag* = infaller på en söndag, men utgår om annan helgdag infaller samtidigt.
• Tjugofjärde och tjugofemte söndagen efter trefaldighet har samma rubrik, då de aldrig kan inträffa samma år.^{[förtydliga]}

Under övriga helgdagar i Evangelieboken lyfts helgon, martyrer och apostlar fram och där står respektive dags tema.

Svenska kyrkans liturgiska kalender har även kommit att stå som modell för kristna samfund som officiellt inte har något eget kyrkoår. Under 1800-talet hade nämligen de frikyrkor som uppstod då övergivit liturgi och fastställd textläsning.^{[6][ifrågasatt uppgift]}

• Anders Ekenberg, "Kyrkoårets framväxt. Aktuella perspektiv och frågor" i Kyrkohistorisk årsskrift 115, 2015, s. 23-33.
• Oloph Bexell, "Det svenska kyrkoåret under de senaste två hundra åren. Förändringar och revitalisering." i Kyrkohistorisk årsskrift 115 (2015), s. 35–57.

• Code of Canon Law Vatikanens officiella webbplats