Klockgnagbi

Klockgnagbiet är ett förhållandevis litet bi med en kroppslängd på 7 till 9 mm och svart grundfärg. Ögonen är ljusblå. Unga individer har kort, rödbrunaktig päls på mellankroppen, men den slits och bleknar snabbt bort. Tergiternas^[a] bakkanter har vita fransar. Sternit^[a] 2 har en artkarakteristisk, spetsig tagg.^[3]

Klockgnagbiet lever på torrängar, framför allt blåklockerik alvarmark, i bergsområden^[3] samt i skogar och skogsbryn^[4]. Arten är, som det svenska trivialnamnet antyder, specialiserad på blåklockor som födoväxter. Speciellt liten blåklocka (Campanula rotundifolia) favoriseras. Arten flyger från juni till början av augusti.^[3]

Honan bygger sina larvbon i hål i murar^[3] och klippor, under stenar, bland grästuvor och vissna löv samt i övergivna bon av andra bin.^[4] Ett bo kan ha från 1 till 12 konformade larvceller, som konstrueras av löv och lövbitar. Boöppningen tillsluts av en propp av tuggat löv, ibland förstärkt med sandkorn.^[4]

Arten finns på europeiska kontinenten (den saknas på Brittiska öarna och Island^[5]) och österut till Mongoliet och Jakutien, främst i högländer.^[3] I Sverige finns arten på Öland, Gotland samt i viss mån i östra Småland. Tidigare har den även funnits i Skåne, Blekinge och möjligtvis i Närke (den sistnämnda förekomsten grundar sig dock på ett enda fynd som misstänks vara felidentifierat).^[3] Arten saknas i Finland.^[6]

Klockgnagbiet har, som avsnittet under Utbredning antyder, minskat i Sverige. Arten var tidigare rödlistad som nära hotad ("NT")^[7], men är numera (2018) klassificerad som livskraftig ("LC")^[3]. Orsakerna till nedgången är framför allt blomstermarkernas minskning i det moderna jordbruket.^[7]

Arten har två underarter:

• Hoplitis mitis mitis (Nylander, 1852)
• Hoplitis mitis granadae (Tkalců, 1984)^[2]