Katarina av Siena

 

Sankta Katarina föddes som Catherine Benincasa i Siena, som dotter till Giacomo di Benincasa och Lapa Piagenti, vars far var poet. Föräldrarna fick 25 barn; Katarina var näst yngst, född tvilling, men hennes tvillingsyster dog vid födseln. Hon fick ingen formell utbildning, vigde sin jungfrudom till Jesus när hon var sju år, och vägrade när hon kommit upp i tonåren att ingå ett äktenskap som föräldrarna anordnat.

Vid sexton års ålder inträdde hon i dominikanorden, och ägnade sig åt sjukvård, och studier av religiösa texter. Hon slog följe med en grupp kristna och begav sig till norra Italien för att verka för att förnya kyrkan i en anda av fullkomlig kärlek för Gud.

Omkring år 1366 inträffade vad Katarina i sina brev omnämner som sitt mystiska bröllop med Kristus. År 1370 fick hon starka upplevelser av helvetet, skärselden och himmelriket, och följaktligen tog hon steget ut i omvärlden efter sin isolering som nunna. I en av Katarinas många uppenbarelser lät Kristus henne välja mellan en gyllene krona och en törnekrona, där hon valde törnekronan. Enligt traditionen föll hon i extas under en bön i april 1375 och stigmatiserades. Dessa sår förblev osynliga fram till hennes död.

Eftersom hon var analfabet var hon tvungen att diktera de brev och andra texter hon ville få skrivna. I synnerhet var hon angelägen om att få ett slut på babyloniska fångenskapen i Avignon samt att mäkla fred mellan Italiens republiker och furstendömen. Med påve Gregorius XI förde hon en långvarig brevväxling, där hon uppmanade honom att ändra prästerskapet och förvaltningen av Kyrkostaten. 381 av hennes brev är bevarade.

I juni 1376 var Katarina Florens sändebud till påven i Avignon, men hon misslyckades med att uppnå en fredsuppgörelse vilket hade varit hennes uppdrag. Däremot lyckades hon förmå påven att flytta tillbaka till Rom, vilket han gjorde i januari 1377. Under schismen 1378 var hon anhängare till Urban VI. Hon levde sedan i Rom till sin död, 1380, vilket skedde efter en stroke, trots hennes unga ålder. Katarina gravsattes i Rom och kanoniserades av Pius II år 1461. I maj 1940 utsågs hon till skyddshelgon för Italien av Pius XII tillsammans med Franciskus av Assisi. 1970 utnämndes hon till kyrkolärare av Paulus VI.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

• ”St. Catherine of Siena”. Catholic Encyclopedia. New Advent. http://www.newadvent.org/cathen/03447a.htm. Läst 29 april 2018. 
• ”Santa Caterina da Siena, vergine e dottore della Chiesa, patrona d'Italia”. Santi e Beati. http://www.santiebeati.it/dettaglio/20900. Läst 29 april 2018. 

• Engelhart, Adalbert (1995). Helgonkalendern: en helgonkalender för årets alla dagar. Vejbystrand: Catholica. sid. 123. Libris 7757890. ISBN 91-86428-57-8 (inb.) 
• Farmer, David Hugh (1992) (på engelska). The Oxford Dictionary of Saints. Oxford Reference (3 ed.). Oxford: Oxford University Press. sid. 89–91. ISBN 0-19-283069-4 
• Orrling, Carin, red (2001). Medeltidens ABC ([Ny, rev. utg.] /redaktör: Carin Orrling ; [illustrationer: Statens historiska museum]). Stockholm: Prisma. sid. 205. Libris 8358062. ISBN 91-518-3926-1 (inb.). http://histvarld.historiska.se/histvarld/sok/artikel.asp?id=20544. Läst 28 juli 2009  Arkiverad 12 februari 2007 hämtat från the Wayback Machine.
• Rengers, Christopher (2000) (på engelska). The 33 Doctors of the Church. Rockford, Illinois: Tan Books & Publishers. ISBN 0-89555-440-2 
• The Book of Saints: A Dictionary of Servants of God. 6th ed. London: Cassell 1994. ISBN 0-304-34357-9

• Undset, Sigrid, Katarina av Siena. Stockholm: Norstedt 1957.
• Sesé, Bernard, Katarina av Siena. Stockholm: Veritas 2008.

•   Wikimedia Commons har media som rör Katarina av Siena.
  Bilder & media