Kalciumkarbonat
Kalciumkarbonat, eller kolsyrad kalk (CaCO3), är i naturen ett mycket vanligt salt, som förekommer som aragonit, kalkspat, kalksten, krita och marmor, samt i märgel, dolomit med mera. Genom upphettning spaltas det i kalciumoxid (bränd kalk) och koldioxid. Det är också den viktigaste komponenten i skal av marina organismer, snäckor, pärlor och äggskal med mera.
| Kalciumkarbonat | |
 | |
| Systematiskt namn | Kalciumkarbonat |
|---|---|
| Övriga namn | Kalkspat, kalcit |
| Kemisk formel | CaCO3 |
| Molmassa | 100,087 g/mol |
| Utseende | Vitt pulver |
| CAS-nummer | 471-34-1 |
| SMILES | [Ca+2].C([O-])(=O)[O-] |
| Egenskaper | |
| Densitet | 2,71 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | 0,15 × 10–3 g/l |
| Smältpunkt | 825 °C |
| Kokpunkt | sönderfaller °C |
| Faror | |
| NFPA 704 |
0
0
0
|
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Kalciumkarbonat är nästan olösligt i vatten [1], men löses i kolsyrehaltigt vatten under bildning av surt kalciumkarbonat (även kallat kalciumbikarbonat), Ca(HCO3)2, som är lättlösligt i vatten. Genom kokning av lösningen återbildas det olösliga kalciumkarbonatet (pannsten).
I rent tillstånd uppträder det som ett vitt kristallinskt pulver, om man till en lösning av kalciumklorid sätter en sodalösning, frånfiltrerar och tvättar fällningen.
Framställning och användning
redigeraI Sverige utvinns kalciumkarbonat framför allt ur kalksten (nästan rent kalciumkarbonat), märgelsten (65 %) och dolomit (55–60 %). Kalksten mals, upphettas till bränd kalk (kalciumoxid, (CaO)), tillsätts vatten så att släckt kalk (kalciumhydroxid, Ca(OH)2) bildas, när koldioxid bubblas in i vätskan fälls kalciumkarbonat ut.[2]
Nära 6 miljoner ton kalciumkarbonat framställdes i Sverige 1999 och ingick i cirka 3 200 produkter registrerade hos Kemikalieinspektionen.[3]
Källor
redigeraNoter
redigera- ^ Nettelblad, Folke (2013). Spektrum Kemi. sid. 128
- ^ Meyers varulexikon, Forum 1952
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 24 november 2011. https://web.archive.org/web/20111124144513/http://shenet.se/ravaror/kalciumkarbonat.html. Läst 1 december 2011.