Hypersvecism
Hypersvecism är en hyperkorrekt svensk ordform som bildats under strävan att åstadkomma ”fin”, ”genuin” eller ”vårdad” svenska, fri från främmande påverkan eller dialektala former.[1][2]
Hypersvecismer är därför ofta analogibildningar efter riksspråkliga ordformer.[1] Ordet hjälte kommer till exempel från fornsvenska helte, ett lånord från medellågtyskans helt.[3] Förändringen hel- till hjäl- är ingen dialektal form, utan snarare ett försök att göra ordet mera svenskt, i analogi med ord som ”hjälm” och ”hjälpa”, som motsvaras av ”Helm” och ”helfen” på tyska.[1][3] Hypersvecismer kan också förekomma vid en övergång från lägre stilart till högre, som faderväl för farväl i analogi med läder och väder för dialektala lär och vär.[1]
Exempel
redigera- geväder, i analogi med väder för dialektala vär.[4]
- dialektala blåd för blå, i analogi med röd och god för dialektala rö och go.[4]
- pluralformen spånor för äldre spåner i analogi med flickor i stället för flicker.[4]
- äldre nysvenska ådrar för årar (”åror”), i analogi med vädret i stället för dialektala väret.[4]
Referenser
redigeraNoter
redigera- ^ [a b c d] Hypersvecism i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
- ^ ”hypersvecism”. Nationalencyklopedins ordbok. http://www.ne.se/sve/hypersvecism. Läst 17 december 2011.
- ^ [a b] hjälte i Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (första upplagan, 1922)
- ^ [a b c d] hypersvecism i Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (första upplagan, 1922)
Externa länkar
redigeraWiktionary har ett uppslag om hypersvecism.