Hexogen
Hexogen, samt RDX[a] (samsbokstav: H)[b] (trivialnamn), eller cyklotrimetylentrinitramin, kort cyklonit (rationellt namn),[1][2] är ett högexplosivt sprängämne, främst använt för militära ändamål. I ren form ett vitt pulver som framställs genom nitrering av hexametylentetramin, som i sin tur framställs av metanol och ammoniak. Det börjar sönderfalla vid 170 °C och smälter vid 205 °C.
| Hexogen Cyklotrimetylentrinitramin | |
  | |
| Systematiskt namn | 1,3,5-trinitroperhydro-1,3,5-triazin |
|---|---|
| Övriga namn | Cyclonit, RDX |
| Kemisk formel | C3N3H6(NO2)3 |
| Molmassa | 222,12 g/mol |
| Utseende | Vita kristaller |
| CAS-nummer | 121-82-4 |
| SMILES | C1N([N+](=O)[O-])CN[N+](=O)[O-])CN1[N+](=O)[O-] |
| Egenskaper | |
| Densitet | 1,82 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | Olöslig |
| Smältpunkt | 205,5 °C |
| Kokpunkt | 234 °C |
| Faror | |
| Huvudfara | |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Hexogen kännetecknas av att det har lägre detonationshastighet och energiinnehåll jämfört med pentyl, men i gengäld är mindre känsligt för mekaniska stötar.
Militärt används ren hexogen sällan, utan det blandas vanligen med vax och/eller andra ämnen, så kallad flegmatiserad hexogen, för att minska känsligheten och/eller förbrännings- respektive detonationshastigheten.[2]
-
Hexogenkristall
Historia
redigeraHexogen framställdes först för medicinska ändamål av tysken Hans Henning år 1899. Först 1920 insågs ämnets explosiva egenskaper.
Användning
redigeraSedan andra världskriget blandas hexogen med trotyl[1] och vax, till hexotol, vilket stundtals förekommer som sprängladdning i granater. Hexogen används även i plastiska sprängämnen som C-4.
Se även
redigeraReferenser
redigeraAnmärkningar
redigera- ^ RDX kommer från den brittiska försvarsmakten och står för "Research Department eXplosive" eller "Royal Demolition eXplosive".
- ^ Samsbokstav står för sammansättningsbokstav och används inom det militära för att bland annat märka explosiv ammunition med vilket sprängämne det innehåller.
Noter
redigera- ^ [a b] ”cyklonit - Uppslagsverk”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/cyklonit. Läst 23 juli 2020.
- ^ [a b] AMORDLISTA, Preliminär ammunitionsordlista. 1979 års upplaga. sid. 23, 31. Läst 27 september 2021