Heike Kamerlingh Onnes
Heike Kamerlingh Onnes, född 21 september 1853 i Groningen, död 21 februari 1926 i Leiden, var en nederländsk fysiker som mottog Nobelpriset i fysik 1913 för sin forskning på materia vid mycket låga temperaturer. Han var bland annat den förste att framställa flytande helium, och upptäckte supraledning.
Heike Kamerlingh Onnes  | |
 | |
| Född | 21 september 1853[1][2][3] Groningen, Nederländerna |
|---|---|
| Död | 21 februari 1926[4][1][2] (72 år) Leiden, Nederländerna |
| Begravd | Kerkhof Dorpskerk Voorschoten |
| Medborgare i | Konungariket Nederländerna[5] |
| Utbildad vid | Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg, Universitetet i Groningen  |
| Sysselsättning | Fysiker, universitetslärare[5][6], professor, uppfinnare, forskare[7] |
| Befattning | |
| Rektor vid universitetet i Leiden | |
| Arbetsgivare | Universitetet i Leiden (1882–1924)[5][6] |
| Noterbara verk | supraledare |
| Maka | Maria Adriana Wilhelmina Elisabeth Bijleveld |
| Barn | Albert Kamerlingh Onnes[8] |
| Föräldrar | Harm Kamerlingh Onnes[8] Anna Gerdina Coers[8] |
| Utmärkelser | |
| Matteuccimedaljen (1910) Rumfordmedaljen (1912)[9] Nobelpriset i fysik (1913)[10][11] Franklinmedaljen (1915) Utländsk ledamot av Royal Society (1916)[12] | |
| Redigera Wikidata | |
Kamerlingh Onnes var professor vid Leidens universitet 1881-1923. Under hans ledning utvecklades det fysikaliska laboratoriet i Leiden till ett forskningsinstitut av internationell ryktbarhet, särskilt inriktat på de låga temperaturernas fysik. Här utfördes av Kamerlingh-Onnes jämte en rad in- och utländska forskare för den moderna fysikens utveckling betydelsefulla arbeten, framför allt över termodynamiska problem, över kroppars magnetiska egenskaper vid låga temperaturer, över optiska, magnetooptiska och elektriska effekter vid dessa temperaturer. Resultaten publicerades i Communications from the physical laboratory of the university of Leiden. Kamerlingh-Onnes var den förste, som lyckades kondensera helium (1908), varigenom det viktiga temperaturområdet strax ovanför absoluta nollpunkten gjordes tillgängligt för mätningar. Kamerlingh Onnes tilldelades Matteuccimedaljen 1910, Rumfordmedaljen 1912 och Franklinmedaljen 1915.
Källor
redigera- Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1051
- ^ [a b] Heike Kamerlingh Onnes, Biografisch Portaal (på nederländska), Biografisch Portaal-nummer: 04368031, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Heike-Kamerlingh-Onnestopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6wh3rmc, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Камерлинг-Оннес Хейке”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Leidse Hoogleraren, Leidse Hoogleraren-ID: 1303, läst: 19 juni 2019.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Onze Hoogleeraren, Nijgh & Van Ditmar, 1898, s. 45, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: ntk2017965952, läst: 18 december 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] geni.com.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, royalsociety.org .[källa från Wikidata]
- ^ The Nobel Prize in Physics 1913 (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 3 augusti 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 4 februari 2021.[källa från Wikidata]
- ^ List of Royal Society Fellows 1660-2007, Royal Society, s. 266, läs online.[källa från Wikidata]
Externa länkar
redigeraWikimedia Commons har media som rör Heike Kamerlingh Onnes.
- Nobelprize.org, Nobelpriset i fysik 1913
- Nobelprize.org, Heike Kamerlingh Onnes - biografi