Gabriel Kurck

Gabriel Kurck, född 14 november 1630 på Viborgs slott, död 1712 troligen på godset Laukko i Vesilax, var en svensk friherre och landshövding i Skaraborgs län 1668–1683.

Gabriel Kurck blev 1641 student vid Kungliga Akademien i Åbo och därefter 1644 vid Uppsala universitet, där han fortsatte sina studier fram till 1652. På ett stipendium av Axel Oxenstierna begav han sig därefter utomlands för att studera i Tyskland och Nederländerna. 1653 tog han värvning i spanska armén och deltog i belägringen av Rocroi samma år. Med en Nederländsk ambassad besökte han 1654 England och promoverades i samband med detta till magister vid Oxfords universitet. 1654–1655 tjänstgjorde han som kammarherre hos den nyligen abdikerade drottning Kristina i Antwerpen. Men nyheten om att Karl X Gustavs polska krig brutit ut fick honom att återvända till Sverige. Härifrån begav han sig till krigsskådeplatsen och blev i september 1656 ryttmästare vid arvprinsens livgarde till häst. Senare samma år befordrades han till kapten och i mars 1657 till major vid samma regemente. Gabriel Kurck blev 1660 överste och chef för Viborgs infanteriregemente och var därefter 1660–1668 chef för Västmanlands regemente. Han utnämndes 1667 till landshövding i Viborgs län, men tillträdde aldrig denna post, i stället blev han 1668 landshövding i Skaraborgs län.

Han deltog vid riksdagarna 1660–1680, 1686 och 1689.

Gabriel Kurck är författare till Landshöfdingen Friherre Gabriel Kurcks lefnadsminnen, utgiven i Helsingfors 1906 (Originalet finns i Finlands statsarkiv) Finlands statsarkiv 1906. Historikern Peter Englund har på sin egen webbplats publicerat ett utdrag ur densamma som berättar om belägringen av Thorn 1658, skildrat av detta ögonvittne.^[1]

Gabriel Kurck var son till riksrådet Jöns Knutsson Kurck den yngre. Han gifte sig 3 mars 1661 i Stockholm med Christina Stenbock, född 11 september 1640 i Stockholm, död 27 december 1671 i Stockholm, hon är begravd i Storkyrkan, Stockholm.