| Stall/Tillverkare
|
Nummer
|
Förare
|
| Alfa Romeo
|
22
|
 Mario Andretti, USA
|
| 23
|
 Bruno Giacomelli, Italien
|
| Arrows-Ford
|
29
|
Riccardo Patrese, Italien
|
| 30
|
Siegfried Stohr, Italien
|
 Jacques Villeneuve Sr, Kanada
|
| ATS-Ford
|
9
|
 Jan Lammers, Nederländerna
|
| 9, 10
|
 Slim Borgudd, Sverige
|
Brabham
(Brabham-Ford & Brabham-BMW)
|
5
|
 Nelson Piquet, Brasilien
|
| 6
|
 Hector Rebaque, Mexiko
|
| Emilio de Villota (Williams-Ford)
|
37
|
 Emilio de Villota, Spanien
|
| Ensign-Ford
|
14
|
 Marc Surer, Schweiz
|
 Ricardo Londono, Colombia
|
 Eliseo Salazar, Chile
|
| Ferrari
|
27
|
Gilles Villeneuve, Kanada
|
| 28
|
 Didier Pironi, Frankrike
|
| Fittipaldi-Ford
|
20
|
 Keke Rosberg, Finland
|
| 21
|
Chico Serra, Brasilien
|
| Ligier-Matra
|
25
|
Jean-Pierre Jarier, Frankrike
|
| Jean-Pierre Jabouille, Frankrike
|
| Patrick Tambay, Frankrike
|
| 26
|
Jacques Laffite, Frankrike
|
| Lotus-Ford
|
11
|
Elio de Angelis, Italien
|
| 12
|
 Nigel Mansell, Storbritannien
|
| March-Ford
|
17, 18
|
Derek Daly, Storbritannien
|
| Eliseo Salazar, Chile
|
| McLaren-Ford
|
7
|
John Watson, Storbritannien
|
| 8
|
Andrea de Cesaris, Italien
|
| Osella-Ford
|
31
|
 Miguel Ángel Guerra, Argentina
|
| 31, 32
|
Piercarlo Ghinzani, Italien
|
| Beppe Gabbiani, Italien
|
| 32
|
Giorgio Francia, Italien
|
| Jean-Pierre Jarier, Frankrike
|
| Renault
|
15
|
Alain Prost, Frankrike
|
| 16
|
René Arnoux, Frankrike
|
| Theodore-Ford
|
33
|
Patrick Tambay, Frankrike
|
| Marc Surer, Schweiz
|
| Toleman-Hart
|
35
|
Brian Henton, Storbritannien
|
| 36
|
Derek Warwick, Storbritannien
|
| Tyrrell-Ford
|
3
|
Eddie Cheever, USA
|
| 4
|
Kevin Cogan, USA
|
| Ricardo Zunino, Argentina
|
| Michele Alboreto, Italien
|
| Williams-Ford
|
1
|
 Alan Jones, Australien
|
| 2
|
Carlos Reutemann, Argentina
|
Slutställning konstruktörer 1981
redigera
Wikimedia Commons har media som rör Formel 1-VM 1981.