Formel 1-VM 1978
Formel 1-VM 1978 hade 16 deltävlingar som kördes under perioden 15 januari-8 oktober. Förarmästerskapet vanns av amerikanen Mario Andretti och konstruktörsmästerskapet av Lotus-Ford.
F1-regler i korthet 1978 | |
Motor | Över-/turboladdad 1 500 cc Sug 3 000 cc |
---|---|
Max cylindrar | 12 |
Bilens minimivikt | 575 kg |
Poängberäkning | 9, 6, 4, 3, 2, 1 • Endast de sju bästa poängen från de åtta första loppen och de sju bästa poängen från de resterande åtta loppen räknades in i mästerskapet. • Konstruktörspoäng gavs endast till varje konstruktörs bäst placerade bil. |
Vinnare
redigera- Förare: Mario Andretti, USA, Lotus-Ford
- Konstruktör: Lotus-Ford, Storbritannien
Grand Prix 1978
redigeraGrand Prix utanför VM 1978
redigeraGrand Prix /Race | Datum | Bana | Vinnande förare | Vinnande tillverkare |
---|---|---|---|---|
BRDC International Trophy | 19 mars | Silverstone | Keke Rosberg | Theodore-Ford |
Stall, nummer och förare 1978
redigeraSlutställning förare 1978
redigeraPlacering | Förare | Konstruktör | Poäng |
---|---|---|---|
1 | Mario Andretti | Lotus-Ford | 64 |
2 | Ronnie Peterson | Lotus-Ford | 51 |
3 | Carlos Reutemann | Ferrari | 48 |
4 | Niki Lauda | Brabham-Alfa Romeo | 44 |
5 | Patrick Depailler | Tyrrell-Ford | 34 |
6 | John Watson | Brabham-Alfa Romeo | 25 |
7 | Jody Scheckter | Wolf-Ford | 24 |
8 | Jacques Laffite | Ligier-Matra | 19 |
9 | Emerson Fittipaldi | Fittipaldi-Ford | 17 |
10 | Gilles Villeneuve | Ferrari | 17 |
11 | Riccardo Patrese | Arrows-Ford | 11 |
12 | Alan Jones | Williams-Ford | 11 |
13 | James Hunt | McLaren-Ford | 8 |
14 | Patrick Tambay | McLaren-Ford | 8 |
15 | Didier Pironi | Tyrrell-Ford | 7 |
16 | Clay Regazzoni | Shadow-Ford | 4 |
17 | Jean-Pierre Jabouille | Renault | 3 |
18 | Hans-Joachim Stuck | Shadow-Ford | 2 |
19 | Vittorio Brambilla | Surtees-Ford | 1 |
20 | Derek Daly | Ensign-Ford | 1 |
21 | Hector Rebaque | Lotus-Ford[2] | 1 |
Slutställning konstruktörer 1978
redigeraPlacering | Konstruktör | Poäng |
---|---|---|
1 | Lotus-Ford | 116 |
2 | Brabham-Alfa Romeo | 69 |
3 | Ferrari | 65 |
4 | Tyrrell-Ford | 38 |
5 | Wolf-Ford | 24 |
6 | Ligier-Matra | 19 |
7 | Fittipaldi-Ford | 17 |
8 | McLaren-Ford | 16 |
9 | Arrows-Ford | 11 |
= | Williams-Ford | 11 |
11 | Shadow-Ford | 6 |
12 | Renault | 3 |
13 | Surtees-Ford | 1 |
= | Ensign-Ford | 1 |
15 | Martini-Ford | 0 |
= | Hesketh-Ford | 0 |
= | ATS-Ford | 0 |
= | Theodore-Ford | 0 |
= | Merzario-Ford | 0 |
Noter
redigera- ^ Ronnie Peterson avled efter skadorna från olyckan i Italiens Grand Prix.
- ^ Hector Rebaque tävlade i en privat Lotus-Ford.