[go: up one dir, main page]

Formel 1-VM 1978 hade 16 deltävlingar som kördes under perioden 15 januari-8 oktober. Förarmästerskapet vanns av amerikanen Mario Andretti och konstruktörsmästerskapet av Lotus-Ford.


F1-regler i korthet 1978
MotorÖver-/turboladdad 1 500 cc
Sug 3 000 cc
Max cylindrar12
Bilens minimivikt575 kg
Poängberäkning9, 6, 4, 3, 2, 1
• Endast de sju bästa poängen från de åtta första loppen och de sju bästa poängen från de resterande åtta loppen räknades in i mästerskapet.
• Konstruktörspoäng gavs endast till varje konstruktörs bäst placerade bil.

Vinnare

redigera

Grand Prix 1978

redigera
Grand Prix Datum Bana Vinnande förare Vinnande tillverkare  
Argentina  Argentinas Grand Prix 15 januari Buenos Aires USA  Mario Andretti Lotus-Ford *
Brasilien  Brasiliens Grand Prix 29 januari Jacarepagua Argentina  Carlos Reutemann Ferrari *
Sydafrika  Sydafrikas Grand Prix 4 mars Kyalami Sverige  Ronnie Peterson Lotus-Ford *
USA  USA:s Grand Prix West 2 april Long Beach Argentina  Carlos Reutemann Ferrari *
Monaco  Monacos Grand Prix 7 maj Monte Carlo Frankrike  Patrick Depailler Tyrrell-Ford *
Belgien  Belgiens Grand Prix 21 maj Zolder USA  Mario Andretti Lotus-Ford *
Spanien  Spaniens Grand Prix 4 juni Jarama USA  Mario Andretti Lotus-Ford *
Sverige  Sveriges Grand Prix 17 juni Anderstorp Österrike  Niki Lauda Brabham-Alfa Romeo *
Frankrike  Frankrikes Grand Prix 2 juli Paul Ricard USA  Mario Andretti Lotus-Ford *
Storbritannien  Storbritanniens Grand Prix 16 juli Brands Hatch Argentina  Carlos Reutemann Ferrari *
Västtyskland  Tysklands Grand Prix 30 juli Hockenheimring USA  Mario Andretti Lotus-Ford *
Österrike  Österrikes Grand Prix 13 augusti Österreichring Sverige  Ronnie Peterson Lotus-Ford *
Nederländerna  Nederländernas Grand Prix 27 augusti Zandvoort USA  Mario Andretti Lotus-Ford *
Italien  Italiens Grand Prix 10 september Monza Österrike  Niki Lauda Brabham-Alfa Romeo *
USA  USA:s Grand Prix East 1 oktober Watkins Glen Argentina  Carlos Reutemann Ferrari *
Kanada  Kanadas Grand Prix 8 oktober Montréal Argentina  Carlos Reutemann Ferrari *

Grand Prix utanför VM 1978

redigera
Grand Prix /Race Datum Bana Vinnande förare Vinnande tillverkare
Storbritannien  BRDC International Trophy 19 mars Silverstone Keke Rosberg Theodore-Ford

Stall, nummer och förare 1978

redigera
Stall/Tillverkare Nummer Förare
Arrows-Ford 35, 36 Italien  Riccardo Patrese, Italien
36 Västtyskland  Rolf Stommelen, Tyskland
ATS-Ford 9 Västtyskland  Jochen Mass, Tyskland
9, 10 Nederländerna  Michael Bleekemolen, Nederländerna
10 Frankrike  Jean-Pierre Jarier, Frankrike
Italien  Alberto Colombo, Italien
Finland  Keke Rosberg, Finland
Österrike  Hans Binder, Österrike
Österrike  Harald Ertl, Österrike
Brabham-Alfa Romeo 1 Österrike  Niki Lauda, Österrike
2 Storbritannien  John Watson, Storbritannien
66 Brasilien  Nelson Piquet, Brasilien
BS Fabrications
(McLaren-Ford)
29 Brasilien  Nelson Piquet, Brasilien
30 USA  Brett Lunger, USA
Emilio de Villota
(McLaren-Ford)
28 Spanien  Emilio de Villota, Spanien
Ensign-Ford 22 USA  Danny Ongais, USA
Belgien  Jacky Ickx, Belgien
Irland  Derek Daly, Irland
Brasilien  Nelson Piquet, Brasilien
22, 23 Italien  Lamberto Leoni, Italien
23 Västtyskland  Harald Ertl, Tyskland
USA  Brett Lunger, USA
Ferrari 11 Argentina  Carlos Reutemann, Argentina
12 Kanada  Gilles Villeneuve, Kanada
Fittipaldi-Ford 14 Brasilien  Emerson Fittipaldi, Brasilien
Hesketh-Ford 24 Storbritannien  Divina Galica, Storbritannien
USA  Eddie Cheever, USA
Irland  Derek Daly, Irland
Interscope Racing
(Shadow-Ford)
39 USA  Danny Ongais, USA
Ligier-Matra 26 Frankrike  Jacques Laffite, Frankrike
Lotus-Ford 5 USA  Mario Andretti, USA
6 Sverige  Ronnie Peterson, Sverige[1]
55 Frankrike  Jean-Pierre Jarier, Frankrike
Mario Deliotti Racing
(Ensign-Ford)
23 Storbritannien  Geoff Lees, Storbritannien
Martini-Ford 31 Frankrike  René Arnoux, Frankrike
McLaren-Ford 7 Storbritannien  James Hunt, Storbritannien
8 Frankrike  Patrick Tambay, Frankrike
33 Italien  Bruno Giacomelli, Italien
Melchester Racing
(McLaren-Ford)
40 Storbritannien  Tony Trimmer, Storbritannien
Merzario-Ford 37 Italien  Arturo Merzario, Italien
38 Italien  Alberto Colombo, Italien
Patrick Nève
(March-Ford)
- Belgien  Patrick Nève, Belgien
Belgien  Bernard de Dryver, Belgien
Rebaque
(Lotus-Ford)
25 Mexiko  Hector Rebaque, Mexiko
Renault 15 Frankrike  Jean-Pierre Jabouille, Frankrike
Shadow-Ford 16 Västtyskland  Hans-Joachim Stuck, Tyskland
17 Schweiz  Clay Regazzoni, Schweiz
Surtees-Ford 18 USA  Rupert Keegan, USA
Italien  Carlo Franchi, Italien
Frankrike  René Arnoux, Frankrike
19 Italien  Vittorio Brambilla, Italien
Italien  Beppe Gabbiani, Italien
Theodore
(Theodore-Ford & Wolf-Ford)
32 USA  Eddie Cheever, USA
Finland  Keke Rosberg, Finland
Tyrrell-Ford 3 Frankrike  Didier Pironi, Frankrike
4 Frankrike  Patrick Depailler, Frankrike
Williams-Ford 27 Australien  Alan Jones, Australien
Wolf-Ford 20 Sydafrika  Jody Scheckter, Sydafrika
21 USA  Bobby Rahal, USA

Slutställning förare 1978

redigera
Placering Förare Konstruktör Poäng
1 USA  Mario Andretti Lotus-Ford 64
2 Sverige  Ronnie Peterson Lotus-Ford 51
3 Argentina  Carlos Reutemann Ferrari 48
4 Österrike  Niki Lauda Brabham-Alfa Romeo 44
5 Frankrike  Patrick Depailler Tyrrell-Ford 34
6 Storbritannien  John Watson Brabham-Alfa Romeo 25
7 Sydafrika  Jody Scheckter Wolf-Ford 24
8 Frankrike  Jacques Laffite Ligier-Matra 19
9 Brasilien  Emerson Fittipaldi Fittipaldi-Ford 17
10 Kanada  Gilles Villeneuve Ferrari 17
11 Italien  Riccardo Patrese Arrows-Ford 11
12 Australien  Alan Jones Williams-Ford 11
13 Storbritannien  James Hunt McLaren-Ford 8
14 Frankrike  Patrick Tambay McLaren-Ford 8
15 Frankrike  Didier Pironi Tyrrell-Ford 7
16 Schweiz  Clay Regazzoni Shadow-Ford 4
17 Frankrike  Jean-Pierre Jabouille Renault 3
18 Tyskland  Hans-Joachim Stuck Shadow-Ford 2
19 Italien  Vittorio Brambilla Surtees-Ford 1
20 Storbritannien  Derek Daly Ensign-Ford 1
21 Mexiko  Hector Rebaque Lotus-Ford[2] 1

Slutställning konstruktörer 1978

redigera
Placering Konstruktör Poäng
1 Storbritannien  Lotus-Ford 116
2 Storbritannien  Brabham-Alfa Romeo 69
3 Italien  Ferrari 65
4 Storbritannien  Tyrrell-Ford 38
5 Storbritannien  Wolf-Ford 24
6 Frankrike  Ligier-Matra 19
7 Brasilien  Fittipaldi-Ford 17
8 Storbritannien  McLaren-Ford 16
9 Storbritannien  Arrows-Ford 11
= Storbritannien  Williams-Ford 11
11 USA  Shadow-Ford 6
12 Frankrike  Renault 3
13 Storbritannien  Surtees-Ford 1
= Storbritannien  Ensign-Ford 1
15 Frankrike  Martini-Ford 0
= Storbritannien  Hesketh-Ford 0
= Västtyskland  ATS-Ford 0
= Hongkong  Theodore-Ford 0
= Italien  Merzario-Ford 0
  1. ^ Ronnie Peterson avled efter skadorna från olyckan i Italiens Grand Prix.
  2. ^ Hector Rebaque tävlade i en privat Lotus-Ford.

Externa länkar

redigera

Säsonger

redigera