FIA Formula Two Championship

Redan under mellankrigstidens Grand prix-racing tävlades i mindre klasser, kallade voituretter, avsedda för tillverkare och racingstall som inte hade resurser att ta fram och driva fullstora Grand Prix-bilar. Efter andra världskriget var behovet av en mindre kostsam instegsklass än mer uppenbar och internationella bilsportförbundet FIA delade upp Grand Prix-racingen i två klasser: formel A som från och med 1950 skulle kallas formel 1, samt den mindre formel B som då blev formel 2.

Reglementet för formel 2 släpptes 1948 och tävlingar kom igång samma år. Formel 2-bilarna använde tvåliters sugmotorer. Även överladdade motorer på 500 cm³ var tillåtna men användes ytterst sällan.

Den krassa efterkrigsekonomin gjorde att tidens formelbilstillverkare fokuserade på den mindre klassen och under säsongerna 1952 och 1953 kördes -världsmästerskapet med formel 2-bilar.

Intresset för formel 2 minskade betydligt i samband med att formel 1 införde 2,5-litersmotorer till 1954. Äldre F2:or fick större motorer eller tävlade vidare tillsammans med de större F1-bilarna. Först 1957 kom ett nytt reglemente för formel 2 med 1,5-litersmotorer. Cooper och Porsche visade på framtiden med sina mittmotorbilar och 1958 vann Stirling Moss Argentinas Grand Prix med en Cooper F2:a.

I slutet av 1950-talet fick formel 2 konkurrens från den mindre Formel Junior och när formel 1 gick över till 1,5-litersmotorer 1961 försvann F2 helt.

Formel 2 kom tillbaka 1964 med enlitersmotorer. Det var samma motorstorlek som formel 3, men där F3 körde med trimmade personbilsmotorer använde F2 specialbyggda racingmotorer.

1967 infördes ett nytt reglemente med motorer på 1600 cm³ och max sex cylindrar, baserade på vanliga produktionsmotorer. Samtidigt införde FIA ett europamästerskap för formel 2. F2 hade tidigare setts som ett steg på vägen mot formel 1 men nu kämpade även F1-förarna om EM-titeln.

1972 ökades motorstorleken till två liter och från 1976 tilläts även specialbyggda racingmotorer.

Säsongen 2017 bestod av 11 ronder, varav 10 av dem följde Formel 1-VM 2017 kalender och ett lopp var självständigt vid Circuito de Jerez.^[2] Säsongen började vid Bahrain International Circuit den 15 april och slutade vid Yas Marina Circuit den 26 november. Nybörjaren och GP-3 segraren Charles Leclerc vinner säsongen som förare för Prema Racing. Sergej Sirotkin avancerar till formel 1 med teamet Williams F1 och Charles Leclerc avancerar till formel 1 med teamet Sauber.

Säsongen 2018 bestod av tolv ronder, alla av dem följde Formel 1-VM 2018 kalender. Säsongen började vid Bahrain den 7 april och slutade i Abu Dhabi den 25 november. Nytt i denna säsong var den nya Dallara F2 2018 bilen samt den nya Mecachrome 3,4 liter V6 turbo motorn med en enda stor turbo och en dubbel wastegate. Bilen introducerades även med en halo för att skydda förarna vid en eventuell krasch, något som även F1 bilarna såg för första gången.

Vinnaren av säsongen var GP-3 segraren George Russell som körde för ART Grand Prix. Carlinföraren Lando Norris placerade på en andraplats och DAMS-föraren Alexander Albon på en tredjeplats. Alla tre förarna avancerade till formel 1 med Russel, Norris och Albon som förare för Williams, McLaren och Toro Rosso respektive.

Russian Time lämnar Formel 2 efter att ha blivit sålt och bytt namn till UNI-Virtuosi Racing.

Den 31 augusti 2019 i det andra varvet i feature race vid Circuit de Spa-Francorchamps inträffar en höghastighetsolycka med Anthoine Hubert, Juan Manuel Correa och Giuliano Alesi. Hubert och Correa fördes till banans vårdcentral där Hubert avled som följd av sina skador.^[3] Correas skador tvingade honom att missa resten av säsongen och Alesi tog sig ur kraschen utan skador. Loppet avbröts och sprint race dagen efter stoppades. Belgiens Grand Prix 2019 i formel 1 dedikerade en tyst minut för att hedra Hubert.

Föraren Nyck de Vries vinner säsongen vilket blir hans tredje säsong i formel 2. Nicholas Latifi placerar sig på en andraplats och är den enda föraren att avancera till formel 1 denna säsong. Latifi kör för Williams F1. Segraren de Vries lämnar formel 2 och kör idag för Mercedes-Benz i Formel E.

Säsongen var menad att starta den 21 mars i Bahrain men stoppades på grund av Covid-19-pandemin. Säsongen började vid Red Bull Ring den 4 juli.^{[förtydliga]}

På fredagen har förarna en 45 minuters free practice, det vill säga, en session då de kan öva och ett kval som varar i 30 minuter.^[4]

Under lördagens feature race måste alla förare göra minst ett pitstop och använda minst ett set av olika sorters torrväders däck.

Under söndagens sprint race arrangeras startplatserna omvänt enligt lördagens topp-8 resultat. Så föraren som slutade på åttonde plats på lördagen kommer att starta på pole position och vinnaren kommer att starta från åttonde plats.

De enda undantagen när det gäller omvända startplatserna är loppen i Monaco och Budapest.

Föraren som kvalar till pole position vid feature race kommer att tilldelas ytterligare 4 poäng.

Föraren som sätter snabbaste varvet tilldelas 2 poäng. För att kvalificera sig för snabbaste varv poängen måste föraren köra minst 90 procent av loppets totala varv och måste placera sig i topp-10.

De förare som placerar sig i topp-8 tilldelas poäng enligt följande:

Föraren med det snabbaste varvet i sprint race tilldelas också 4 poäng.

Det högsta antalet poäng en förare kan tilldelas vid en given rond är 48.

Säsong	Förare	Team	Poles	Vinster	Podium	Snabbaste varv	Poäng	Avgjort	Marginal
2017	Charles Leclerc	Prema Racing	8	7	10	4	282	Lopp 19 av 22	72
2018	George Russell	ART Grand Prix	5	7	11	6	287	Lopp 23 av 24	68
2019	Nyck de Vries	ART Grand Prix	5	4	12	3	266	Lopp 21 av 24	52
2020	Mick Schumacher	Prema Racing	0	2	10	2	215	Lopp 24 av 24	14
2021	Oscar Piastri	Prema Racing	5	6	11	6	252.5	Lopp 21 av 23	60.5

Säsong	Team	Poles	Vinster	Podium	Snabbaste varv	Poäng	Avgjort	Marginal
2017	Russian Time	1	6	14	6	395	Lopp 22 av 22	15
2018	Carlin	2	1	17	2	383	Lopp 23 av 24	33
2019	DAMS	2	6	16	7	418	Lopp 23 av 24	72
2020	Prema Racing	0	6	15	3	392	Lopp 23 av 24	37.5
2021	Prema Racing	5	8	19	9	444.5	Lopp 20 av 23	156.5

Vid prisceremonin i Monaco 2019 introducerades Anthoine Hubert Award, namngivet efter föraren Anthoine Hubert som avled under Formel 2 Belgiska Grand Prix 2019. Priset tilldelas den högst placerade föraren utan någon tidigare Formel 2 erfarenhet.^[5]

Säsong	Förare	Team	Poles	Vinster	Podium	Snabbaste varv	Poäng	Position
2019	Zhou Guanyu	UNI-Virtuosi Racing	1	0	5	2	140	7
2020	Yuki Tsunoda	Carlin	4	3	7	1	200	3
2021	Oscar Piastri	Prema Racing	5	6	11	6	252.5	1

Förare	Formel 2				Formel 1						Senaste lopp
	Säsonger	Lopp	Vinster	Podium	Säsonger	Första team	Lopp	Vinster	Poles	Podium
Charles Leclerc	2017	22	7	9	2018–2023	Sauber	51	2	7	12	Las Vegas 2024
Sergej Sirotkin	2017	2	0	0	2018	Williams	21	0	0	0	Abu Dhabi 2018
Albon, AlexanderAlexander Albon	2017–2018	44	4	10	2019–2020, 2022-2023	Toro Rosso	30	0	0	1	Las Vegas 2024
Norris, LandoLando Norris	2017–2018	26	1	9	2019–2023	McLaren	30	0	0	1	Las Vegas 2024
George Russell	2018	24	7	11	2019–2023	Williams	22	2	3	5	Las Vegas 2024
Nicholas Latifi	2017–2019	67	6	20	2020-2022	Williams	0	0	0	0	Abu Dhabi 2022
Jack Aitken	2018–2020	70	4	11	2020	Williams	1	0	0	0	Sakhir 2020
Yuki Tsunoda	2020	24	3	7	2021-2023	Alpha Tauri	22	0	0	0	Las Vegas 2024
Mick Schumacher	2019–2020	46	3	11	2021-2022	Haas F1 Team	0	0	0	0	Abu Dhabi 2022
Nikita Mazepin	2019–2020	46	2	6	2021	Haas F1 Team	21	0	0	0	Abu Dhabi 2021
Zhou Guanyu	2019–2021	68	5	20	2022-2023	Alfa Romeo	22	0	0	0	Las Vegas 2024
Oscar Piastri	2021	23	6	11	2023	McLaren	0	0	0	0	Las Vegas 2024
Logan Sargeant	2021-2022	31	2	4	2023	Williams	0	0	0	0	Nederländerna 2024

• Guld betyder att föraren är en F2-mästare.
• Fetstil betyder att föraren är aktiv inom F1.

Sändningsrättigheterna erhålls av Formula One Management som också erhåller rättigheterna till formel 1. Sky Sports F1 visar alla lopp i Storbritannien. I Sverige sänder Viaplay formel 1 och formel 2 via sin kanal V sport motor. I USA sänder ESPN både F1 och F2.

 

Wikimedia Commons har media som rör FIA Formula Two Championship.

• FIA Formula 2, officiell webbplats (engelska)
• oldracingcars.com (engelska)