Eugene O'Neill

I sin ungdom levde O'Neill ett kringflackande liv med olika ströjobb i New York. 1906–07 studerade han vid Princeton University. Han kom därefter att delta i en guldgrävarexpedition till Honduras, och arbetade sedan som sjöman. År 1912 blev O'Neill sjuk i tuberkulos, och lades in på sanatorium där han började intressera sig för dramatik.^[1] Efter att 1914–15 ha genomgått G.P. Bakers dramatikerutbildning vid Harvard University^[2] slog sig O'Neill 1916 slog sig ner i staden Provincetown på Cape Cod i Massachusetts, där han arbetade som fiskare och författade pjäser.^[1]

O'Neill inledde sitt författarskap med några naturalistiska enaktare med inslag av drömstämning och ödesmystik.^[1] Som organisatör och dramatiker bidrog han med att introducera realismen inom den amerikanska dramatiken under 1920-talet, samtidigt som han utvecklade en ymnig produktivitet. Till hans influenser räknas Anton Tjechov, Henrik Ibsen och August Strindberg.^[3]

O'Neill belönades med Pulitzerpriset för dramatik år 1920, 1922, 1928 och 1957 (postumt). År 1936 mottog han Nobelpriset i litteratur ”för [sin] av kraft, ärlighet och stark känsla samt självständig, tragisk uppfattning präglade dramatik”.^[4] Hans konst mötte särskild respons i Sverige, och Dramaten i Stockholm fick rätten till flera urpremiärer, bland annat av Lång dags färd mot natt 1956. Sedan dess utdelas årligen O'Neill-stipendiet för skådespelarinsatser vid teatern.

Eugene O'Neill var son till skådespelaren James O'Neill och dennes hustru Ella, som var av irländskt påbrå. Modern utvecklade efter Eugenes smärtsamma förlossning ett beroende av morfin. Missbruket ledde till ett självmordsförsök 1903, vilket O'Neill tog mycket hårt.^[1]

Eugene O'Neill var gift tre gånger: med Kathleen Jenkins 1909–12, med författaren Agnes Boulton 1918–29 och från 1929 till sin död med skådespelaren Carlotta Monterey.

Dottern Oona O'Neill, som han fått i det andra äktenskapet, gifte sig som 18-åring 1943 med den 36 år äldre skådespelaren Charlie Chaplin. O'Neill, som sällan träffade dottern efter att tidigt ha skilt sig från hennes mor, blev rasande och försköt henne i vredesmod, och de försonades aldrig. Under sina sista år led O'Neill av Parkinsons sjukdom.

I Lars Noréns pjäs Och ge oss skuggorna (1991) skildras O'Neill med familj under de sista åren av hans liv.^[1]

• 1916 – I tjocka på Atlanten (Bound East For Cardiff) (översättning Stig Torsslow, Radiotjänst, 1957)
• 1917 – The Long Voyage Home
• 1917 – In the Zone
• 1918 – The Moon of the Caribbees
• 1920 – Bortom horisonten (Beyond the Horizon) (översättning Sven Barthel; radioarrangemang av Stig Torsslow, Sveriges radio, 1957)
• 1921 – Emperor Jones (The Emperor Jones) (översättning Elsa af Trolle; ingår i Tre dramer, Bonnier, 1924) (översättning och radiobearbetning av Börje Lindell, Radiotjänst, 1957, med titeln Kejsar Jones)
• 1922 – Anna Christie (översättning Elsa af Trolle, Bonnier, 1923)
• 1922 – Ludna gorillan (The Hairy Ape) (översättning Elsa af Trolle; ingår i Tre dramer, Bonnier, 1924) (otryckt översättning av Jan Mark och Peter Oskarson för Folkteatern i Gävleborg 1986, med titeln Den ludna gorillan)
• 1924 – All God's Chillun Got Wings
• 1924 – Hopsvetsade (Welded) (översättning: Ulla och Ivar Kåge; radiobearbetning: Henrik Dyfverman, Radiotjänst, 1947) (Sammansvetsade, otryckt översättning Olov Jonason; radioarrangemang: Herbert Grevenius, för Radioteatern 1957)
• 1926 – The Great God Brown
• 1927 – The Fountain
• 1927 – Sällsamt mellanspel (Strange Interlude) (översättning: Olov Jonason; radioarrangemang: Stig Torsslow och Sigvard Mårtensson, Sveriges Radio, 1957) [svensk scenpremiär 1928]
• 1928 – Marcos Millions
• 1924 – Blodet ropar under almarna (Desire Under the Elms) (översättning av Einar Malm; radiobearbetning av Alf Sjöberg, Radiotjänst, 1951) [svensk scenpremiär 1933]
• 1931 – Klaga månde Elektra (Mourning Becomes Electra) (översättning Olof Molander, 1936) (ny översättning av Sven Barthel; radioarrangemang av Sigvard Mårtensson och Stig Torsslow, Sveriges radio, 1957, med titel Sorgen kläder Elektra) [svensk scenpremiär 1933]
• 1933 – Dagar utan mål: ett modernt mirakelspel (Days without end) (översättning Anders Österling, Radiotjänst, 1934) (översättning Tore Zetterholm, radioarrangemang av Herbert Grevenius, Sveriges radio, 1958)
• 1933 – Ljuva ungdomstid (Ah, Wilderness) (översättning Elsa af Trolle, 1936)
• 1939 – Ett stycke poet (A Touch of the Poet) (översättning Sven Barthel, Rabén & Sjögren/Vi, 1957)
• 1939 – Si, iskarlen kommer (The Iceman Cometh) (översättning Sven Barthel, Bonnier,1947)
• 1943 – En måne för de olycksfödda (A Moon for the Misbegotten) (översättning Sven Barthel, Bonnier, 1953)
• 1956 – Lång dags färd mot natt (Long Day's Journey Into Night, postumt utg.) (översättning Sven Barthel; lyrikcitaten övers. av Karl Ragnar Gierow, Rabén & Sjögren, 1956) (översättning Sven Barthel, radioarrangemang av Bengt Ekerot och Claes Hoogland, Sveriges radio, 1958) (otryckt översättning Klas Östergren, bearbetning: Gustav Tegby, lyrikcitat av Karl Ragnar Gierow, för Riksteatern 2011)
• 1962 – Bygg dig allt högre boningar (More Stately Mansions, postumt utg.)
• De båda postumt publicerade verken hade sin världspremiär i Stockholm.

• [Okänd originaltitel]: ("Tran", översättning Elsa af Trolle; ingår i Tre dramer, Bonnier, 1924)

•   Wikimedia Commons har media som rör Eugene O'Neill.
  Bilder & media
• Nobelprize.org, Nobelpriset i litteratur 1936
• Eugene O'Neill hos Nobelstiftelsen (på engelska)
• Eugene O'Neill i Libris