EHF European League

	EHF European League
	Vinnarpokalen 2009.
Sport(er)	Handboll
Plats	Europa
År	1981/1982–
Geografisk omfattning	Europa
Arrangör	EHF
Regerande mästare	Herrar - SG Flensburg-Handewitt (2024); Damer - Storhamar HE (2024)
Flest titlar	THW Kiel, Frisch Auf Göppingen, SC Magdeburg (4)

EHF European League, tidigare känd som EHF-cupen (engelska: EHF Cup), är en stor handbollsturnering i Europa anordnad av European Handball Federation (EHF) varje säsong. Turneringen spelas både för herrar och för damer, och hade premiär säsongen 1981/1982 i båda indelningsklasserna. Tidigare var International Handball Federation (IHF) arrangörsorganisation. Då hette turneringen IHF-cupen (engelska: IHF Cup).

Säsongen 2012/2013 slogs herrarnas turnering ihop med Cupvinnarcupen^[1] men fortsatte att heta EHF-cupen (engelska: EHF Cup). Sedan dess spelas finalen i en avgörande match, istället för två som tidigare.

För damerna slogs EHF-cupen ihop med Cupvinnarcupen säsongen 2016/2017. Här fortsatte man dock spela finalmatcherna i bäst av två matcher, fram till säsongen 2020/2021.

Inför säsongen 2020/2021 bytte turneringen namn från EHF-cupen till EHF European League.

Finalmatcher i EHF European League

Herrar

Säsong	Vinnare	Finalister	Resultat
IHF-cupen
1982	VfL Gummersbach	RK Željezničar	23–14
1983	SIL Zaporozjie	IFK Karlskrona	23–16 / 22–20
1984	TV Großwallstadt	HG Gladsaxe	15–16 / 19–20
1985	HC Minaur Baia Mare	SIL Zaporozjie	22–17 / 14–18
1986	Raba Vasas ETO Győr	Tecnisa Alicante	23–17 / 20–24
1987	HC Granitas Kaunas	Atlético de Madrid	23–23 / 18–18
1988	HC Minaur Baia Mare	Granitas Kaunas	21–20 / 20–23
1989	TuRU Düsseldorf	ASK Vorwärts Frankfurt/Oder	17–12 / 15–18
1990	SKIF Krasnodar	Proleter Zrenjanin	25–27 / 13–29
1991	RK Borac Banja Luka	CSKA Moskva	20–15 / 23–24
1992	SG Wallau/Massenheim	SKA Minsk	23–25 / 22–20
1993	Teka Santander	TSV Bayer Dormagen	24–20 / 20–26
EHF-cupen
1994	CB Alzira Avidesa	ASKÖ Linde Linz	23–19 / 21–22
1995	BM Granollers	Poljot Tjeljabinsk	24–26 / 21–23
1996	BM Granollers	Sjachtar-Akademija	28–18 / 28–27
1997	SG Flensburg-Handewitt	Virum Sorgenfri	22–25 / 30–17
1998	THW Kiel	SG Flensburg-Handewitt	25–23 / 21–26
1999	SC Magdeburg	CBM Valladolid	21–25 / 33–22
2000	RK Metković	SG Flensburg-Handewitt	24–22 / 23–25
2001	SC Magdeburg	RK Metković	23–22 / 28–18
2002	THW Kiel	FC Barcelona	36–29 / 24–28
2003	FC Barcelona	Dynamo Astrachan	23–35 / 26–33
2004	THW Kiel	BM Altea	28–32 / 19–27
2005	TUSEM Essen	SC Magdeburg	30–22 / 22–31
2006	TBV Lemgo	Frisch Auf Göppingen	29–30 / 22–25
2007	SC Magdeburg	BM Aragón	30–30 / 28–31
2008	HSG Nordhorn	FC Köpenhamn	31–27 / 29–30
2009	VfL Gummersbach	RK Velenje	29–28 / 26–22
2010	TBV Lemgo	Kadetten Schaffhausen	24–18 / 28–30
2011	Frisch Auf Göppingen	TV Großwallstadt	23–21 / 30–26
2012	Frisch Auf Göppingen	Dunkerque HGL	34–28 / 26–26
2013	Rhein-Neckar Löwen	HBC Nantes	26–24
2014	SC Pick Szeged	Montpellier AHB	29–28
2015	Füchse Berlin	HSV Hamburg	30–27
2016	Frisch Auf Göppingen	HBC Nantes	32–26
2017	Frisch Auf Göppingen	Füchse Berlin	30–22
2018	Füchse Berlin	Saint-Raphaël Var HB	28–25
2019	THW Kiel	Füchse Berlin	26–22
2020	Inställt på grund av Coronaviruspandemin.
EHF European League
2021	SC Magdeburg	Füchse Berlin	28–25
2022	SL Benfica	SC Magdeburg	40–39 (e.fl.)
2023	Füchse Berlin	BM Granollers	36–31
2024	SG Flensburg-Handewitt	Füchse Berlin	36–31

Damer

Säsong	Vinnare	Finalister	Resultat	Totalt
IHF-cupen
1982	RK Tresnjevka Zagreb	RSK Eglė	30–27, 17–19	47–46
1983	Automobilist Bakou	Empor Rostock	20–14, 18–15	38–29
1984	CS Oltchim Râmnicu Vâlcea	VfL Oldenburg	22–18, 29–21	51–39
1985	ASK Vorwärts Frankfurt/Oder	Vasas Budapest	17–19, 19–13	36–32
1986	SC Leipzig	Debreceni VSC	16–22, 25–15	41–37
1987	ŽRK Budućnost Podgorica	Start Bratislava	21–23, 34–27	55–50
1988	RSK Eglė	ŽRK Budućnost Podgorica	34–20, 22–32	56–52
1989	CS Oltchim Râmnicu Vâlcea	RSK Eglė	26–18, 21–26	47–44
1990	ASK Vorwärts Frankfurt/Oder	Spartak Kiev	19–22, 21–16	40–38
1991	Lokomotiva Zagreb	Bayer 04 Leverkusen	19–11, 19–20	38–31
1992	SC Leipzig	Tempo Partizanske	24–19, 28–18	52–37
1993	Rapid Bucarest	Cercle Dijon Bourgogne	28–16, 22–24	50–40
EHF-cupen
1994	Viborg HK^[2]	Debreceni VSC	23–20, 21–24	44–44
1995	Debreceni VSC^[2]	Bækkelagets SK	22–14, 22–30	44–44
1996	Debreceni VSC^[2]	Larvik HK	20–23, 18–15	38–38
1997	Robit Olimpija Ljubljana	Borussia Dortmund	26–18, 26–30	52–48
1998	Dunaferr NK	HC SCP Banska Bystrica	26–22, 34–27	60–49
1999	Viborg HK	Győri ETO KC	21–24, 28–21	49–45
2000	El Ferrobus Mislata	Tertnes Idrettslag	24–22, 18–19	42–41
2001	MKS Montex Lublin	Podravka Koprivnica	28–21, 24-24	52–45
2002	Ikast-Bording EH	Győri ETO KC	25–30, 36–23	61–53
2003	Slagelse DT	Dunaferr NK	22–27, 27–20	49–47
2004	Viborg HK	Győri ETO KC	27–27, 37–21	64–48
2005	Cornexi Alcoa	Győri ETO KC	21–27, 28–19	49–46
2006	FTC Budapest	Podravka Vegeta, Koprivnica	37–36, 33–32	70–68
2007	Zvezda Zvenigorod	Ikast-Bording EH	30–35, 32–22	62–57
2008	HC Dinamo Volgograd	SD Itxako	27–25, 23–20	50–45
2009	SD Itxako	HC Leipzig	27–19, 25–26	52–45
2010	Randers HK	Prosalia Elda Prestigio	20–22, 30–24	50–46
2011	FC Midtjylland Håndbold	Team Tvis Holstebro	24–26, 28–21	52–47
2012	GK Lada	HC Zalău	30–24, 21–20	51–44
2013	Team Tvis Holstebro	Metz HB	31–35, 33–28	64–63
2014	GK Lada	Team Esbjerg	36–25, 32–32	68–57
2015	Team Tvis Holstebro	GK Rostov-Don	33–20, 22–33	55–53
2016	Dunaferr NK	TuS Metzingen	26–28, 29–21	56–49
2017	GK Rostov-Don	SG BBM Bietigheim	25–28, 25–21	53–46
2018	SCM Craiova	Vipers Kristiansand	22–26, 30–25	52–51
2019	Siófok KC	Esbjerg	21–21, 26–21	47–42
2020	Inställt på grund av Coronaviruspandemin.
EHF European League
2021	Nantes Atlantique	Siófok KC	36–31
2022	SG BBM Bietigheim	Viborg HK	31–20
2023	Ikast Håndbold	Nykøbing Falster HK	31–24
2024	Storhamar HE	Gloria Bistrița	29–27

Referenser

Noter

^ ”Men’s EHF Club Competitions 2012/13” (på engelska). European Handball Federation. 5 juli 2011. Arkiverad från originalet den 22 november 2017. https://web.archive.org/web/20171122022331/http://www.eurohandball.com/article/14058. Läst 15 november 2015.
^ [a b c] Vinnare på grund av fler gjorda mål på bortaplan

[1] ”Men’s EHF Club Competitions 2012/13” (på engelska). European Handball Federation. 5 juli 2011. Arkiverad från originalet den 22 november 2017. https://web.archive.org/web/20171122022331/http://www.eurohandball.com/article/14058. Läst 15 november 2015.

[ReferenceA-2] [a b c] Vinnare på grund av fler gjorda mål på bortaplan

[1]

[2]