Dmitrij Ilovajskij
rysk historiker
Dmitrij Ivanovitj Ilovajskij (ryska: Дмитрий Иванович Иловайский), född 11 februari 1832 i Ranenburg (nu Tjaplygin), död 15 februari 1920 i Moskva, var en rysk historiker.
| Dmitrij Ilovajskij | |
 | |
| Född | 6 mars 1832 (g.s.) Tjaplygin |
|---|---|
| Död | 15 februari 1920[1] (87 år) Moskva |
| Medborgare i | Kejsardömet Ryssland |
| Utbildad vid | Moskvauniversitetet, [2] historiska och filologiska fakulteten vid Moskvas universitet  |
| Sysselsättning | Historiker, journalist, publicist[3] |
| Arbetsgivare | Moskvauniversitetet |
| Politiskt parti | |
| Ryska folkets förbund | |
| Barn | Varvara Ilovajskaja (f. 1858) |
| Redigera Wikidata | |
Ilovajskij promoverades till filosofie doktor på en avhandling om polska riksdagen, sejmen, i Grodno 1793 (1870). I sina undersökningar om Rysslands historiska uppkomst (1876) uppträdde han som avgjord motståndare till den skandinavisk-varjagiska teorin. Även hans Istorija Rossii (fjärde delen, Smutnoje vremja, Den stora oredans tid omkring år 1600, utkom 1894) anses ha ett tvivelaktigt värde. Hans smärre skrifter, Melkija soijinenija, utgavs 1882. Hans historiska läroböcker för skolorna trycktes i många upplagor.
Källor
redigera- Ilovajskij, Dmitrij Ivanovitj i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
- ^ Педагоги и психологи мира, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ unknown value, Иловайский, Дмитрий Иванович, Entsiklopeditjeskij slovar'.[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: js2011631809, läst: 15 december 2022.[källa från Wikidata]