DFB-Pokal

De lag som deltar är förra säsongens deltagare i Bundesliga och 2. Bundesliga samt lagen på plats 1-4 i 3. Liga. Därtill deltar alla segrare i de regionala cuptävlingarna, vilket blir totalt 64 lag. Finalen spelas på Olympiastadion i Berlin.^[1] Sedan 1982 spelar amatörlagen alltid hemma när de lottas mot ett proffslag.^[2]

 

När Hitler och nazisterna tog makten i Tyskland 1933 fick "Reichssportführer" Hans von Taschammer und Osten i uppdrag att omorgnisera sportväsendet i Tyskland. En del av denna omorganisation var att implementera "Führerprinzip" i alla idrottsklubbar, dvs. säkerställa att NSDAP (Nazistpartiet) fick kontroll över sportföreningarna. En annan del var att instifta tyska cupen (efter engelsk förebild) som bland allmänheten kallades för Tschammerpokal eftersom von Tschammer und Osten hade varit dess initiativtagare.^[3] Turneringens officiella namn var Deutsche Vereinspokalmeisterschaft och första upplagan vann 1.FC Nürnberg, 1938 vann Rapid Wien vilket var första gången ett lag från Österrike säkrade titeln (I mars 1938 hade Österrike genom "Anschluss" blivit en del av Tyskland). Från 1938 till 1942 spelades finalen alltid på Olympiastadion i Berlin. Sedan 1942 hade det blivit allt svårare att anordna tävlingen på grund av att fler och fler lag saknade spelare som hade blivit inkallade till fronten och eftersom det hade blivit allt farligare att röra sig inom riket. 1943 anordnades Taschammer-Pokal för sista gången på Adolf-Hitler-Kampfbahn i Stuttgart.^[4][5]

Tschammer-Pokal användes även efter kriget, åren 1953-1964 - hakkorset på pokalen hade tagits bort till förmån av DFB-loggan. DFB-ordförande Peco Bauwens gav 1964 i uppdrag att skapa en ny pokal eftersom Bauwens tyckte att den gamle trofén påminde för mycket om nazitiden. Borussia Dortmund var det första laget som tog emot bucklan efter ett 2-0 mot Alemannia Aachen 1965.^[6]

I Tyskland brukar man säga att cupen har sina egna lagar vilket anspelar på möjligheten för ett amatörlag att slå ut ett proffslag.^[7] Den typen av överraskningar har förekommit genom åren, t.ex. när SSV Ulm (division 5) slog ut Bundesligalaget 1.FC Nürnberg (2001). Hertha Berlins amatörlag (1993), Energie Cottbus (1997) och Union Berlin (2001) är lag från varken Bundesliga eller 2. Bundesliga som har tagit sig till finalen, dock utan att vinna. TSV Gerbrunn (division 9) har skrivit historia som laget från den lägsta divisionen som någonsin har deltagit i DFB-Pokal, även om de åkte ut i 1:a omgången med 0-14 mot Wacker Burghausen (2. Bundesliga).^[2] En av de riktigt stora bragderna hände 1990 när FV Weinheim (division 4) slog Bayern München med 1-0. Fyra år senare lyckades TSV Vestenbergsgreuth (division 3) att slå Bayern med 1-0.^[8] År 2000 var det tur för 1.FC Magdeburg (division 4) att slå ut Bayern München i 2:a omgången.^[9] Men även om amatörerna har slagit ett och annat proffslag genom tiderna så har det ibland också resulterat i stora nederlag (urval):

DJK Waldberg - FC Bayern München 1-16 (1997)

FC Schönberg - 1.FC Kaiserslautern 0-15 (2004)

TSV Moselfeuer - Kickers Offenbach 1-15 (1980)

TSV Gerbrunn - Wacker Burghausen 0-14 (2003)

Borussia Dortmund - BSV Schwenningen 14-1 (1978)

Stuttgarter Kickers - Ansbach 13-0 (1980)

VfB Stuttgart - Spandauer SV 12-0 (1978)

FC Teningen - Schalke 04 1-11 (2011)

FK Pirmasens - Bayer Leverkusen 1-11 (2010)

1.FC Köln - Altona 93 10-0 (1979)^[10]

 

En av de mest legendariska finalerna ägde rum 1973 när Borussia Mönchengladbach spelade mot 1.FC Köln. Att finalen i sig var dramatisk (efter 90 minuter stod det 1-1 vilket innebar förlängning) toppades genom att Gladbachs stjärna Günter Netzer under hela matchen hade varit bänkad. Gladbachs tränare Weisweiler hade en spänd relation med Netzer eftersom denne skulle gå till Real Madrid efter säsongen. I förlängningen bytte Netzer in sig själv, utan att prata med tränare Hennes Weisweiler. 185 sekunder inne i matchen gjorde Netzer 2-1 för Gladbach, vilket också förblev slutresultatet.^[11]

En annan match som har fått en historisk plats är 1984 års drabbning i semifinalen mellan Schalke 04 (då 2. Bundesliga) och Bayern München som slutade 6-6. Den riktigt stora överraskningen uteblev när Bayern München vann omspelet med 3-2 en vecka senare.^[12]

Den största sensationen firade laget från 2:a Bundesliga Hannover 96 när de besegrade Borussia Mönchengladbach efter straffar år 1992. En liknande överraskning åstadkom Kickers Offenbach när de vann cupen 1970.^[13]

 

I augusti 2004 spelade SC Paderborn (då division 3) mot Bundesligalaget Hamburger SV, en match som dömdes av den då 25-årige Robert Hoyzer. Hamburgs tränare Klaus Toppmöller och några spelare i HSV anade redan efter några minuter att Hoyzer inte var objektiv i sin bedömning. Efter två straffar för Paderborn och ett rött kort för en Hamburgspelare vann Paderborn matchen 4-2. Efteråt uppdagades att Robert Hoyzer hade manipulerat matchen och fick ett fängelsestraff, HSV fick 1,5 miljoner Euro i ersättning från tyska fotbollsförbundet. För Klaus Toppmöller var nederlaget mot Paderborn en bidragande orsak till att han några veckor senare fick sparken.^[14]

• R. Grengel, Das Deutsche Wembley: 60 Jahre Vereinspokal, Berlin 1994.
• M. Kropp, DFB- Pokal Vereinsalmanach, Kassel 2000.
• B. Milani et al., Sternstunden des Sports, DFB-Pokal, 2001.

•   Wikimedia Commons har media som rör DFB-Pokal.
  Bilder & media
• Lista över samtliga DFB-Pokalfinaler med resultat
• DFB:s hemsida om DFB-Pokal herrar
• DFB:s hemsida om Frauen-DFB-Pokal