Bell P-39 Airacobra

Bell P-39 Airacobra var ett amerikanskt jakt/attackflygplan som flög för första gången den 25 november 1939 och spåddes en lysande framtid, mestadels tack vare sin 37 mm kanon. Bell började leverera P-39 till amerikanska flygvapnet (US Army Air Forces) tidigt 1941.

Bell P-39 Airacobra
Beskrivning
Typ	Jakt- och attackflygplan
Besättning	1
Första flygning	6 april 1938[1]
I aktiv tjänst	1941 – 1945
Ursprung	USA
Tillverkare	Bell Aircraft
Antal tillverkade	9 588
Data
Längd	9,2 meter
Spännvidd	10,37 meter
Höjd	3,63 meter
Tomvikt	2 540 kg
Max. startvikt	3 400 kg
Motor(er)	Allison V-1710
Motoreffekt	1 200 hk
Prestanda
Max. hastighet	612 km/h
Transporträckvidd	1 086 km
Max. flyghöjd	10 670 meter
Dragkraft/vikt:	350 hk/ton
Beväpning & bestyckning
Fast beväpning	1 × 37 mm kanon genom propellern 2 × .50 Cal Browning M2 kulsprutor på flygkroppen 4 × 7 mm kulsprutor på vingarna
Bomber	260 kg
Ritning
Bell P-39D Airacobra

Under flygkriget över Stilla havet syntes snabbt P-39:s brister, dess motor var inte utrustad med kompressor vilket gjorde att effekten sjönk på höjder över 3 600 meter och planen användes sedan uteslutande som attackplan. Redan under 1944 slutade man använda P-39 i det amerikanska flygvapnet.

Många av planen hamnade i Sovjetunionen som köpte planen genom Lend-Lease Act. Totalt sändes ca 5 000 P-39 till Sovjetunionen, som använde dem i huvudsak som luftunderstöd för markstyrkorna.

Under 3 600 meter hade P-39 bättre egenskaper än de tyska planen Bf 109 och Fw 190 speciellt hade den mycket bättre svängradie. Av Sovjetunionens högst rankade flygaräss flög mer än hälften P-39 Airacobra.