Anna av Böhmen

Äktenskapet arrangerades i samband med den stora schismen mellan de två rivaliserande påvarna. Det stöddes av påven Urban VI, som ville ha stöd från England och det tysk-romerska riket mot Frankrike, som stödde hans rival som påve. I England motarbetades dock äktenskapet av en stor del av adeln och parlamentet, och kunde genomföras främst tack vare Rikards förtrogne Michael de la Pole. Den andra föreslagna bruden, Katarina Visconti, skulle ha fört med sin en förmögenhet som hemgift, medan Anna av Böhmen inte medförde hemgift. I stället betalade Rikard en summa till Annas bror Wenceslas. England fick handla fritt med det Tysk-romerska rikets domäner, men några ytterligare diplomatiska fördelar förekom inte.

Anna anlände till England i december 1381, och vigdes vid Rikard i Westminster Abbey den 20 januari 1382. Det var det sista kungliga bröllop som hölls där på 537 år. Hon beskrevs som tanig och liten, och rykten om onda omen cirkulerade. Efter bröllopet hölls torneringar i flera dagar, och därefter gjorde paret en rundtur genom landet och övernattade i herrgårdar och kloster på vägen.

Anna omnämndes initialt illa i samtida krönikor, troligen på grund av de dåliga villkoren i äktenskapsfördraget. Hon beskrivs dock som snäll och populär bland allmänheten, och hon gjorde sig känd för att ha mildrat många domar som mellanhand mellan monarken och allmänheten. Tack vare henne ska flera personer, som fängslats efter upproret 1381, ha blivit benådade. Hon ingrep också till förmån för Simon Burley, Richard II:s förre lärare, under 1388 års parlament, och bad om mildhet för Londonborna i försoningen mellan monarken och staden 1391.

Till det yttre beskrivs hon som välformad till figuren och med ett sött och ömsint ansikte. Hon gjorde damsadeln populär, införde en ny design för vagnar och gjorde huvudbonaden hennin populär i England. Däremot misslyckades hon med det som ansågs vara en drottnings främsta plikt, det vill säga att föda barn, och förblev barnlös. Hon kallades allmänt för "Good Queen Anne", Den goda drottning Anna, och det tycks som om hon lyckades dämpa besvikelsen över att hon inte fick något barn. Evesham-krönikan sade om henne: "Denna drottning, även om hon aldrig bar något barn, ansågs ändå bidra till kungadömets rikedom och ära, så långt hon hade förmåga".