Ädelmetall

Malm som lämpar sig för utvinning av ädelmetall kallas ädelmalm. Sverige har betydande förekomster som historiskt har spelat en stor roll, bland annat koppar vid Falu koppargruva och guld vid Boliden.^[1]

Kemiskt sett kännetecknas ädelmetaller av att de reagerar mindre med omgivningen jämfört med oädla metaller, samt att de generellt har en högre smältpunkt än andra metaller. Ädla metaller oxideras inte i utspädd saltsyra, då de till skillnad från de oädla metallerna inte avger elektroner till vätejonen. De är därför placerade till höger om väte i elektrokemiska spänningsserien. Till ädelmetallerna räknas normalt metallerna koppar, rutenium, rodium, palladium, silver, rhenium, osmium, iridium, platina, guld och kvicksilver.

För guldsmeden är det främst guld, silver och platina som är ädelmetaller, men även rodium används vid plätering av framför allt vitguld och silver. På senare tid har även palladium använts vid tillverkning av framförallt vigsel- och förlovningsringar. Ädelmetallarbeten märks i många länder med en kontrollstämpel.

Som ädel metall räknas i Sverige enligt lagen 1999:779^[2] ämnena:

• Guld
• Platina
• Silver

Därutöver stadgas att även arbeten av palladium med minsta renhet av 500/1000 är tillåtet att säljas som ädelmetallarbeten.

De tre första ämnena är mycket korrosionshållfasta. Silver svartnar visserligen under påverkan av svavel, men står sig ändå väl i normala miljöer, skadas ej av vatten.

• Investeringsmynt
• Karat

• Ädla metaller
• Ädelmetallkontrollen på Statens Provningsanstalt