Det är inte känt varken när Varberg (ursprungligen Getakärr) grundades eller när orten fick stadsrättigheter, men detta måste ha skett före 1309, då borgare i staden nämns i Erikskrönikan. I början av 1400-talet tillkom Ny Varberg några kilometer norrut, och de båda städerna existerade parallellt en tid innan Getakärr konkurrerades ut. Svenskarna brände Ny Varberg 1612 och staden återuppbyggdes då på Platsarna nära fästningen. Efter en förödande stadsbrand 1666 flyttades staden återigen, och har legat på sin nuvarande plats sedan dess.
Varbergs stad inrättades som kommun, enligt Förordning om kommunalstyrelse i stad (SFS 1862:14) den 1 januari 1863, då Sveriges kommunsystem infördes.
Stadens territorium ändrades flera gånger (årtal avser den 1 januari det året om inget annat anges):
1915 - Lägenheterna Tranelyckan, 1/4 mantal Klastorp n:r 17 Anders Nilsgård samt 1 mantal Apelvik n:r 1 Anders Götarsgård samt inom lägenheterna belägna järnvägssträckor överfördes till staden från Träslövs landskommun. Området hade sedan tidigare legat inom stadens område som en enklav.[1]
1942 - Getterön samt norr och nordväst om ön belägna holmar och skär med en areal av 3,43 kvadratkilometer, varav allt land, överfördes till staden från Lindbergs landskommun. Samtidigt införlivades en del av Träslövs tångallmänning med en areal av 0,24 kvadratkilometer, varav allt land, i staden från Träslövs landskommun.[2]
1953 - Ett område med 866 invånare och omfattande en areal av 3,16 kvadratkilometer, varav allt land, införlivades från Träslövs landskommun. Ett obebott område omfattande en areal av 0,01 kvadratkilometer, varav allt land, överfördes till staden från Tvååkers landskommun. Från Varbergs stad överfördes dels ett obebott område omfattande 0,05 km², varav allt land, till Träslövs landskommun och församling, dels ett obebott område omfattande en areal av 0,001 km², varav allt land, till Tvååkers landskommun och församling.[3]
För registrerade fornfynd med mera så återfinns staden inom ett område definierat av sockenkod 1516[7] som motsvarar den omfattning staden hade kring 1950.
Blasonering: I fält av silver en från ett grönt treberg växande grön ek, åtföljd till höger av ett på berget stående, rött torn med huv, till vänster av en på berget likaledes stående upprest, röd bock med beväring av guld.
Förteckningen nedan omfattar borgmästare i Varberg från Matz Rasmussen som innehade ämbetet 1645 när Halland blev svenskt genom Brömsebrofreden, till och med Axel Lindskog som blev den siste ämbetsinnehavaren.
